Stavlängdstest

[toro]

[Detta med att jobba mer med stora muskelgrupper är jag också inne på och det är därför jag håller på att testa stakstil med mer bröstmuskelarbete och kanske något mindre triceps och lats.

Hur stakar man med bröstmusklerna? Brukar själv känna viss träningsvärk där, men förstår inte riktigt hur den uppkommer. :)

[MC Hammer]

Hur stakar man med bröstmusklerna? Brukar själv känna viss träningsvärk där, men förstår inte riktigt hur den uppkommer. :)

Bröstmuskeln finns med under "hög belastning" i den undersökning som citerats i andra trådar:

I sammanhanget kan det vara intressant att titta på vad HC Holmberg et al redovisar i artikeln "Biomechanical Analysis of Double Poling in Elite Cross-Country Skiers". Här har man undersökt hur olika muskler jobbar vid stakning:

 

Hög belastning

raka magmusklerna (rectus abdominus)

sneda magmusklerna (obliquus externus abdominus)

breda ryggmuskeln (latissimus dorsi)

överarmens inåtförare (teres major)

stora bröstmuskeln (pectoralis major)

triceps

underarm (flexor carpi ulnari)

stjärtmuskeln (gluteus maximus)

knästräckaren (rectus femoris)

inre vadmuskeln (soleus)

Förmodar att detta är gjort med "skolbokslånga" stavar. Men min erfarenhet är att man kan använda bröstmusklerna mycket mer när man ökar stavlängden men fortfarande har vertikal stavisättning. Alltså inte den "flack-isättningsstil" som vissa snackar om.

 

Detta p.g.a. när händerna och därmed också armbågarna kommer upp så ändras utgångsvinkeln på överarmen.

 

Om du har överarmarna pekandes rakt utåt sidorna och flaxar fram/bak i horisontalplanet så är stora bröstmuskeln en antagonistmuskel till lats (latissiums dorsi) d.v.s. de verkar i motsatt riktning. Men om överarmarna pekar framåt eller snett framåt och du därifrån drar dem nedåt så samverkar bröstmuskel och lats. Men bara en kort bit, för när armbågarna kommit ned till en viss vinkel så försvinner bidraget från bröstmuskeln och så är det fortsättningsvis bara lats som drar överarmen nedåt/bakåt. Det är den delen av rörelsen där både bröstmuskel och lats samverkar som man kan förlänga genom en högre isättning.

[Qbert]

Korta stavar, låsta armar i isättningen och utnyttja kraften genom att falla från en hög position, då använder man de stora musklerna!

[joakim.j]

Korta stavar, låsta armar i isättningen och utnyttja kraften genom att falla från en hög position, då använder man de stora musklerna!

Ja och rätar du på armarna samtidigt som du faller så får du sprint/spurtstakningsteknik med korta stavar, det går fortare än med långa stavar men är mer ansträngande.

 

Det är en stakteknik som alltid används i skate men då pressar man samtidigt med benen och då fungerar det med längre stavar också eftersom hela kroppen är mer upprätt i skate.

[Qbert]

Korta stavar' date=' låsta armar i isättningen och utnyttja kraften genom att falla från en hög position, då använder man de stora musklerna![/quote']

Ja och rätar du på armarna samtidigt som du faller så får du sprint/spurtstakningsteknik med korta stavar, det går fortare än med långa stavar men är mer ansträngande.

 

Det är en stakteknik som alltid används i skate men då pressar man samtidigt med benen och då fungerar det med längre stavar också eftersom hela kroppen är mer upprätt i skate.

Ja rätar du på armarna får du ut högre effekt i kanske 8-10 staktag sen tappar du i effekt och får ut lägre än vid låsta armar på grund av att man inte orkar hålla emot med de svagare musklerna.

[kayaker]

Man kan göra en jämförelse med löpning där en marathonlöpare sätter i hälen och rullar över foten, till skillnad från en medeldistanslöpare alt. sprinter som "springer på tårna". Skillnaden blir vilka muskler som används. Medeldistansaren använder vaderna i större utsträckning, medan marathonlöparen använder låren i större utsträckning. Detta är för att man inte orkar springa ett marathon med de realivt små vadmusklerna.

OK, detta är en avvikelse från ämnet men jag måste ändå kommentera detta. Om du tittar på de snabbaste löparna i ett marathonfält idag så lär du inte hitta någon som sätter i hälen, fast du kanske tolkar nedsättningen av melanfoten som en hälisättning? (Jag tvivlar på att någon överhuvudtaget vunnit en mara med hälrullning då det är ett synnerligen oekonomiskt sätt att springa på!)

De snabba löparna sätter i foten rakt under kroppen och springer mer eller mindre på framfoten. En av de som springer längst fram på foten är den nye världsrekordhållaren på marathonsträckan - Gebreselassie. Han har ett mycket effektivt löpsteg!

[toro]

Jag tvivlar på att någon överhuvudtaget vunnit en mara med hälrullning då det är ett synnerligen oekonomiskt sätt att springa på!

http://www.stockholmmarathon.se/start/content.cfm?Dep_ID=5&Sec_ID=37&Rac_ID=124&Lan_ID=1

 

Ack du tvivlare... kolla in bilden på Jones via länken. ;)

[kayaker]

Ack du tvivlare... kolla in bilden på Jones via länken. ;)

Jag tvivlar fortfarande. Det där är en målgångsbild där han börjat bromsa in. Vid inbromsning är det effektivt att landa på hälen.

[kustlöparen]

Ack du tvivlare... kolla in bilden på Jones via länken. ;)

Jag tvivlar fortfarande. Det där är en målgångsbild där han börjat bromsa in. Vid inbromsning är det effektivt att landa på hälen.

finns väl inga elitlöpare på några distanser som håller på med hällöpning det är väl bara vi motionärer ?

 

Så här säger tex Anders Gärderud:

 

Det perfekta löpsteget

För att undvika det scenariot gäller förstås att inte gå ut för hårt. Anders rekommenderar att spara så mycket kraft som möjligt till sista milen – det är där man kan tjäna riktigt mycket tid, säger han.

– Det går inte att tänka att man ska springa fem minuter snabbare i början och sedan få en fem minuter bättre sluttid. Risken är att det blir tvärtom i stället.

Men hur gör man konkret för att spara de där krafterna? Finns det ett perfekt löpsteg?

– Som långdistansare ska man jobba med muskelgrupperna nedanför knäna. Ju längre man slipper använda de stora musklerna i lår och rumpa desto bättre. Dem ska man spara tills man absolut behöver dem. Mjölksyran har en tendens att bli kvar i de större musklerna, förklarar Anders.

Han nämner också betydelsen av att vara stark i tårna och vristen.

– Hellre hundra tåhävningar om dagen än att lägga på fem kilometer på träningsrundan, lyder tipset.

 

http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=310871

 

ja nu är vi iaf rejält off topic.

[HJN]

Så sammanfattningsvis kan man säga att långa stavar är OK om man ser till att göra minst hundra tåhävningar per dag. ;)

[EvertBerg]

Ack du tvivlare... kolla in bilden på Jones via länken. ;)

Jag tvivlar fortfarande. Det där är en målgångsbild där han börjat bromsa in. Vid inbromsning är det effektivt att landa på hälen.

finns väl inga elitlöpare på några distanser som håller på med hällöpning det är väl bara vi motionärer ?

 

Så här säger tex Anders Gärderud:

 

Det perfekta löpsteget

För att undvika det scenariot gäller förstås att inte gå ut för hårt. Anders rekommenderar att spara så mycket kraft som möjligt till sista milen – det är där man kan tjäna riktigt mycket tid' date=' säger han.

– Det går inte att tänka att man ska springa fem minuter snabbare i början och sedan få en fem minuter bättre sluttid. Risken är att det blir tvärtom i stället.

Men hur gör man konkret för att spara de där krafterna? Finns det ett perfekt löpsteg?

– Som långdistansare ska man jobba med muskelgrupperna nedanför knäna. Ju längre man slipper använda de stora musklerna i lår och rumpa desto bättre. Dem ska man spara tills man absolut behöver dem. Mjölksyran har en tendens att bli kvar i de större musklerna, förklarar Anders.

Han nämner också betydelsen av att vara stark i tårna och vristen.

– Hellre hundra tåhävningar om dagen än att lägga på fem kilometer på träningsrundan, lyder tipset.

 

http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=310871

 

ja nu är vi iaf rejält off topic.[/quote']

Och för den riktigt intresserade länkar vi till http://www.gordonpirie.com/ (eller kolla in vilken femåring som helst!)

[Boljohan]

Kul med en engagerande tråd!

 

Det verkar ju som att båda korta och långa stavar har sina fördelar. Korta utnyttjar kroppsvikten bättre, långa använder mage/rygg/armar effektivare. Hur mycket det skiljer och vad som är viktigast kan alltså diskuteras. Om ytterligheterna är kort=kroppslängd-30cm och lång=kroppslängd kan man fråga sig om det inte finns ett optimalt mellanläge. En kompromisslösning alltså?

 

Likaså kan man fråga sig varför utgångspunkten är vertikal isättning av en stav av kroppslängd-30 cm. Varifrån kommer just denna längdrekommendation? Rätta mig gärna om jag har fel men vad jag förstått kommer den från tiden då diagonalåkning var totalt dominerande tekniken. Är det i så fall en tillfällighet att den längden är optimal även för stakåkning?

[Jim N]

Jag valde i höstas att köpa kortare stavar än jag använt förr, ungefär 1,5-2 cm kortare jämfört med tidigare. Anledningen till det är för att jag kortat ner stavarna jag använder till rullskidorna, och då upplevt mindre trötthet i axlarnas framsida, samt en ökad frekvens och fart.

 

Emellertid har jag kraftigt börjat tvivla på om köpet av dom kortare stavarna var rätt, jag upplever nämligen att min åkstil vid stakning är mer framåtlutad nu än tidigare, jag tycker mig märka att jag måste luta mig framåt mer för att få samma stavisättning som tidigare, för att staven ska trycka mot snön lika länge som dom tidigare (jag vet inte om det borde vara ett problem, men jag upplever att jag inte kan ge mig själv samma fart om kontakten med snön är kortare). Dessutom kan jag inte staka vid lika höga farter som tidigare.

 

Däremot är kraften vid stakning uppför större, men det kan även hänga samman med att de nya stavarna är styvare.

 

Att diagonala går aningens bättre än tidigare, men osäker om det går fortare, det känns i vart fall mindre ansträngande och mer naturligt, det flyter helt enkelt på bättre med de lite kortare stavarna.

 

Har åkt idag med de kortare stavarna, ska testa med de längre imorgon, se om det känns som att jag kan använda mig av en mer upprätt ställning och fortsätta staka även då det börjar luta utför, något som den korta kontakten med snön omöjligjort med de kortare stavarna.

 

Är f.ö. 192,5 cm lång, stavarnas längd är jag något osäker på (är osäker på hur en korrekt mätning ska se ut, truga och handtag skiljer sig ju mellan olika märken och modeller, vilket påverkar hur stor del av stavens längd som utnyttjas), men de är båda något längre än det rekomenderade KL -30 cm.

 

Reflektioner på mina subjektiva upplevelser?

[Volevodin]

KL -30 cm härstammar inte från tiden "före Gunde Svan". Jag är 178 cm och körde då med 145 cm stavar. Sen kom Gunde Svan med sin berömda föreställning med en lång stav utklädd till Gustav Vasa. Tror att FIS då bestämde att båda stavarna skulle vara lika långa (osäker) Men i alla fall så spred sig modet med långa stavar därefter snabbt. Vissa motionärer hade överlånga stavar, som de fick kämpa med i slutet av Vasaloppet. Många gjorde som jag en måttlig ökning av stavlängden i mitt fall till 149 cm.

Jag tror att några på landslagsnivå började testa att korta stavarna lite för att få bättre flyt i åkningen speciellt diagonal. Tabellerna för rek stavlängder gjordes sedan om till dagens KL -30, tror inte det är så många år sedan.

Det där med framåtlutningen stämmer nog till viss del. Jag har ganska framåtlutande åkstil speciellt i tävlingsfart, vilket delvis härstammar från tiden med 145-stavar. Men då var skidbanorna annorlunda, gick mer i terräng och då hade nog långa stavar varit till besvär. I skate åker jag dock mer upprätt. (KL -20,5).

Sen tror jag att du märker skillnaden på de båda stavlängderna mer direkt efter bytet, vilket försvinner när du åkt en stund. (har ibland märkt det vid byte från skate till klassiskt)

[Anl]

Intressant synpunkt. Dagens banor, även för klassik stil, ser mer ut som pistade vägare än som spårade skogsstigar. Inte konstigt om det påverkar åkstil o stav-val om alla små knixar o småkurvor försvinner när man inte längre behöver anpassa åkningen efter småskaliga variationer. Vet inte riktigt vad jag tycker ... härligt med bra spårkvalitet, men jag saknar de smala skogsspåren när ja gbara åker i breda gator.

[Micke31]

För mig som befinner mig på lekmannanivå har jag några synpunkter att tillföra. Nyligen köpte jag upp mig på ett par stavar och ökade därmed längden på de samma. Naturligtvis med Kalles (Pölder Sport) goda minne. Mina stavar är 160 cm där jag ligger på en kroppslängd som mäter 187. Följden blev den att min åkning är mer upprätt, får fram höfterna bättre och min utgångsposition blir rakare.

 

När jag dubbelstakar kommer övverkroppen i förhållande till höfterna mer i en 90-gradig vinkel när stavarna är som längst bak. Tidigare var jag rädd för att dunka pannan i knäa. Grovt förenklat.

Så för mig var det en genidrag, tror fler än nödvändigt fegar vad det gäller att köra på längre stavar, allt för att eliminera risken att bli hängandes på stavarna i uppförsbackarna.

 

Till saken hör också att jag väger 95 kg, där överkroppen är rätt så genomtränad, precis som mina ben. När jag kastat mig in i längdåkningsgebitet får jag dras med sviterna av grundfysiken från hockeytiden. Men på det planet börjar det hända grejor, har tappat i omfång och blivit något mindre...

[Volevodin]

Tillägg: Mina gamla 145-stavar kommer till användning vid backträning på barmark, då det funkar bättre med kortare stavar.

[Jim N]

Jag har nu varit spåret och testat dom gamla och dom nya stavarna. Åkte först en lite längre sväng med dom gamla stavarna, reagerade hur mjuka och "darriga"dom var jämfört med dom nyare, vågade därför inte trycka på som jag ville, dessutom var spåret mjukt så kraftöverföringen gick inte så bra. Åkte sen en lite kortare sväng med dom nya, dom är helt klart styvare, men tyngre och med långsammare pendel.

 

Sen körde jag en kortare sväng med dom gamla stavarna, hårt spår och bara stakning....och då jäklar, då var det halleluju moment, plötsligt stämde allt som inte stämt tidigare under vintern, jag fick en mer upprätt och vilsam stil, blicken mer uppåtriktad, bättre svank och jag kunde jobba med hela bukmuskulaturen, axlarna och triceps.

 

Summerat kan man säga att jag å det snaraste kommer magasinera dom nya stavarna, alternativt ge dom till lillebror, och börja fundera över ett par nya av rätt längd.

 

KL -30 cm härstammar inte från tiden "före Gunde Svan". Jag är 178 cm och körde då med 145 cm stavar. Sen kom Gunde Svan med sin berömda föreställning med en lång stav utklädd till Gustav Vasa. Tror att FIS då bestämde att båda stavarna skulle vara lika långa (osäker) Men i alla fall så spred sig modet med långa stavar därefter snabbt. Vissa motionärer hade överlånga stavar, som de fick kämpa med i slutet av Vasaloppet. Många gjorde som jag en måttlig ökning av stavlängden i mitt fall till 149 cm.

Jag tror att några på landslagsnivå började testa att korta stavarna lite för att få bättre flyt i åkningen speciellt diagonal. Tabellerna för rek stavlängder gjordes sedan om till dagens KL -30, tror inte det är så många år sedan.

Det där med framåtlutningen stämmer nog till viss del. Jag har ganska framåtlutande åkstil speciellt i tävlingsfart, vilket delvis härstammar från tiden med 145-stavar. Men då var skidbanorna annorlunda, gick mer i terräng och då hade nog långa stavar varit till besvär. I skate åker jag dock mer upprätt. (KL -20,5).

Sen tror jag att du märker skillnaden på de båda stavlängderna mer direkt efter bytet, vilket försvinner när du åkt en stund. (har ibland märkt det vid byte från skate till klassiskt)

Funkar den framåtlutande åkstilen bra för dig på längre distanser, 42 km och längre? Själv tycker jag att det blir väldigt arbetsamt, speciellt i högre farter då man får pinna på rätt duktigt med stavarna för att hänga med.

 

Intressant synpunkt. Dagens banor, även för klassik stil, ser mer ut som pistade vägare än som spårade skogsstigar. Inte konstigt om det påverkar åkstil o stav-val om alla små knixar o småkurvor försvinner när man inte längre behöver anpassa åkningen efter småskaliga variationer. Vet inte riktigt vad jag tycker ... härligt med bra spårkvalitet, men jag saknar de smala skogsspåren när ja gbara åker i breda gator.

Ja, det är både bra och dålig. Jag föredrar dom längre skogsspåren, men det kostar ju att hålla igång bra spår så antar vi får leva med att åka lite kortare spår om vi vill ha kvar kvalitén.

 

För mig som befinner mig på lekmannanivå har jag några synpunkter att tillföra. Nyligen köpte jag upp mig på ett par stavar och ökade därmed längden på de samma. Naturligtvis med Kalles (Pölder Sport) goda minne. Mina stavar är 160 cm där jag ligger på en kroppslängd som mäter 187. Följden blev den att min åkning är mer upprätt, får fram höfterna bättre och min utgångsposition blir rakare.

 

När jag dubbelstakar kommer övverkroppen i förhållande till höfterna mer i en 90-gradig vinkel när stavarna är som längst bak. Tidigare var jag rädd för att dunka pannan i knäa. Grovt förenklat.

Så för mig var det en genidrag, tror fler än nödvändigt fegar vad det gäller att köra på längre stavar, allt för att eliminera risken att bli hängandes på stavarna i uppförsbackarna.

 

Till saken hör också att jag väger 95 kg, där överkroppen är rätt så genomtränad, precis som mina ben. När jag kastat mig in i längdåkningsgebitet får jag dras med sviterna av grundfysiken från hockeytiden. Men på det planet börjar det hända grejor, har tappat i omfång och blivit något mindre...

Upplever precis samma sak, kan jobba mycket bättre med hela överkroppen med längre stavar då snökontakten i varje stakning blir längre, får ut mycket mer av styrkan i fart framåt då.

[nick]

Jim N, såg att du var från Älvdalen eller åkte mycket där, Jag åker en hel del där oxå på kvällarna, har KL-10cm på klassiskt tycker det funkar kanon.

[Rotebrostakaren]

Reflektion av överlånga stavar rullskidtest 1:

Sågade till mina nya Excel black feather till kl-10 dvs, 175cm, petade på rullskidspetsar.

 

1. Körde på lägre puls.

2. Funkade bra att diagonala, kräver att kontrollremmen sitter tajt. Rent teoretiskt borde det kanske t o m bli bättre fäste med överlånga stavar jämfört med "rätt längd", man "tappar inte tyngd" på samma sätt med den nya vinkeln vid stavisättning.

3. Går att variera tekniken mer, bara vinkla mer och du får i princip samma stakrörelse som tidigare.

4. Gick oftare upp på tå (detta är ju ett argument för ovallat med överlånga, eftersom det tar glid att gå upp på tå).

5. Kunde staka uppför branta backar genom att hänga på stavarna utan att bli lika trött som tidigare.

6. Mindre ansträngande för triceps.

 

Det viktigaste: Det var roligt!

 

Så min första slutsats: Jag tror på detta på längre sträckor, eventuellt så tappar man lite snabbhet genom att det så kallade "stämmet" försvinner, men det är ointressant på ett V-lopp. Tror också är mer balans och teknikkrävande, dålig teknik och överlånga stavar tror jag blir mer pannkaka än dålig teknik och normallånga stavar.

 

Så jag tackar och bockar för detta skidforum, utan detta hade jag aldrig provat så här långa stavar. Jag har blivit överlångstavstroende nu :), baserat på ett test utan konkurans på rullskidor och utan tidtagning... :)

[EvertBerg]

Kul! Låt oss testa och fundera lite i vibyspåret vid tillfälle. Helt enig med dina slutsatser ovan.

[GreatSki]

Jag har blivit överlångstavstroende nu :)

Välkommen i klubben! :cool:

[Rotebrostakaren]

Rotebrostakarens stavlängdstestrapport nedan :

 

Typ av åkare: Motionär på nivå startled 4-5, i i dagsläget. Målsättning i år är att komma in i startled 3 form till VL, VL under 5 timmar 2005. Är "stakåkare", beror på dålig syreupptagningsförmåga och att 70% av träningen sker på rullskidor. Maxpuls, cirkus 190. Har åkt med 175 stavar i 2 veckor, innan dess har jag åkt på ungefär 158 stavar i 11 år.

 

Test 1:

Plats: Idre Fjäll "platten 1". Platt 2,2 km-bana med slakmota på slutet. Jag åkte diagonal kanske 1-2 minut, stakning med frånskjut 1-2 minuter.

Temperatur: -10C

Snötyp: finkornig, gled bättre utanför spåret än i, åkte hela tiden i för att få rättvis jämförelse

Skidor: ett par gamla Fischer

Glidvalla: ingen

Fästvalla: VR40r

Rillning: "Sune Asp-normal”

 

Varv 1. 158 cm stav. Tid 7.42, medelpuls 153

Varv 2. 175 cm stav. Tid 7.28, medelpuls 160

Varv 3. 158 cm stav. Tid 6.58, medelpuls 164

Varv 4. 175 cm stav. Tid 7.08, medelpuls 161

Kommentar: Åkte runt lite utan stavar mellan testen för att bli av med syra, åkte samma spår, 6:58 varvet var på grund av jag stötte på en SIKare som jag körde tillsammans med som var starkare än mig.

 

Test 2: (en dag senare, ungefär samma förutsättningar)

Plats: Idre Fjäll "platten 2". Platt 5,5 km-bana med lite stigningar och en slakmota på slutet. Jag åkte diagonal kanske 2-4 minuter, stakning med frånskjut 4 minuter.

Varv 1. 175 cm stav. Tid 18.06, medelpuls xy

Varv 2. 158 cm stav. Tid 18.54 medelpuls xy

Varv 3. 175 cm stav. Tid 20.15 medelpuls 152

Varv 4. 175 cm stav. Tid 1921 medelpuls 157

Kommentar: Pulsklockan pajade ihop på varv 1 och 2, upplevde samma ansträngning.

 

Test 3: (denna dag var det nog -4C, lade på lite VR45)

Plats: Idre Fjäll "Miljöspåret ". Normalkuperad 7,5 km-bana, kanske 50% av tiden var ner stakning, resten stakning med frånskjut och diagonal.

Varv 1. 158 cm stav. Tid 35:47 medelpuls 144

Varv 2. 175 cm stav. Tid 34:03 medelpuls 145

 

Test 4: ( -12C, helt ovallat, sjön Ravalen

Plats: Sollentuna, Sjön Ravalen 100% plattstakning, ungefär 2,5km. Åkte ospårat i 2-3 cm snö varje varv.

Varv 1. 158 cm stav. Tid 8.30, medelpuls 161

Varv 2. 175 cm stav. Tid 8.21, medelpuls 161

Varv 3. 158 cm stav. Tid 8.30, medelpuls 159

Varv 4. 175 cm stav. Tid 8.25, medelpuls 159

 

 

Generella kommentarer: Jag är nybörjare med långa stavar, ändå förefaller det i alla fall inte vara sämre än mina normala stavar. Jag tror att jag vinner på långa stavar i ren stakning. Diagonalåkningen blir mindre balanserad, störst skillnad när det blir knixigt med småsläpp osv. Rent balansmässigt känns det som mellanting mellan normallånga stavar och att åka utan stavar i diagonalen. Blir mycket starkare på att staka uppför med långa stavar. Tror själv att jag har ”perfekt” modern stakteknik med normallånga stavar :lol:.

 

Det har inte varit speciellt svårt att genomföra detta test, har kunnat involveras i den vanliga träningen (att räkna är bra, men att testa är bättre)....., nu kommer jag att fortsättningsvis denna vinter köra med 175 stavar, förutom om jag kommer till Holmenkollenliknande banprofiler.

[Andreas T]

Kör du med samma stakteknik med båda stavlängderna?

Jag har gjort motsvarande tester som du, men är 6-7% snabbare med de kortare stavarna. Med de kortare stavarna försöker jag staka med vertikal stavisättning och teknik enligt Jocke Abrahamssons "Klassisk teknik i längdskidåkning" vilket även överensstämmer med vad HC Holmberg förespråkar. Denna teknik funkar dock inte med långa stavar, så med dessa blir tekniken mer åt hängstakningshållet, och för mig går det inte lika fort.

[EvertBerg]

Kul med hard facts, Rotebro!

 

Man kan jämföra med concept2-rodd där man kan välja mellan 1-10 i motstånd/utväxling. Karonen (som har rätt hög syreupptagning) kör på ca 4 medan jag själv (som har lite sämre kondition än Karonen) presterar bäst på 7:an. Jag trivs också bättre med långa stavar än med korta. Misstänker att roddmaskinen kan ge en bra indikation på vilken relativ stavlängd man skall satsa på.

 

Hoppas på att få sparra snart. Hur ser planerna ut för helg/nästa vecka?