Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Vasaloppet innan första backen


vasajohan

Recommended Posts

Jag skulle vilja veta tips för att få så bra resa som möjligt fram till första backen. Om man startar ganska långt bak (led 7-9) men vill kunna köra om några åkare innan backen var är det lättast?

 

Om man lägger ut skidorna längst till vänster, är det lätt att då åka utanför spåret längst till vänster och köra om folk och sedan få lucka tillbaka till spåret i tid till backen eller?

 

Är det många som gör likadant och spelar det då ingen roll om man startar i mitten eller ute på kanterna?

Link to comment
Share on other sites

Är du i 7-9... Ta det lugnt, hetsa inte, spara energin tills du kommit upp på myrarna. Lyft blicken när det grötar till sig så att du inte hamnar där det är tvärstopp. Vänster/mitten har jag satsat på, andra kan ta gift på att det går snabbast till höger. Vet ärligt talat inte.

Däremot vet jag att det ofta lönar sig att ta rygg på en kvinna. Gentlemen är gentlemen även i VL och man kan smita med när nån makar lite på sig.

Åk inte utanför spåren på startrakan. Sliter onödigt på vallan och någon med stark rättskänsla kan dela ut en liten knuff... :-)

Link to comment
Share on other sites

Normalt sett kan man inte köra om så mycket på startrakan, backen är en gigantisk kö där utmaningen är att spara stavar och kmma fram utan att ramla.

Från startled 7-9 så är det tufft men tipset är absolut att ta det lugnt tills det släpper och har du tur är det innan Smågan men kan vara efter.

 

Många, jag inräknad, har försökt för mycket för tidigt och kroknat mot senare delen av loppet. Och man förlorar mer på slutet än vad man vinner i början.

 

Mitt tips är att ha så mycket kraft att du kan leta bästa spåren någonstans innan efter Mångsbodarna först. sedan fortsätta leta var det går lättast för att först i Oxberg/Hökberg satsa hårdare om du nu har något kvar att satsa med (jag har aldrig haft det).

 

Men mycket att vinna på att orka hänga med ett snabbare led där det går lättare.

Link to comment
Share on other sites

På tal om första backen. Vad har ni för tips för att skydda stavarna under trängseln i första backen?

 

Jag har ofta försökt att ha så lite markkontakt som möjligt för stavarna. Men i de brantare partierna måste man ju ofta hänga på stavarna för att inte glida bakåt när det står lite stilla. Ett felskär av någons skida som träffar ens stav i det läget...  Har sett att vissa försöker ha stavarna mellan skidorna men det känns som att man ökar risken för att ramla omkull i trängseln då.

Link to comment
Share on other sites

Passgång och stavarna nära de egna skidorna är min strategi... Ännu inga skadade stavar men flera gånger har de suttit fast med annan skida över trugan... inbillar mig att det alltid är nära att något händer och har hört många ropa efter stavar men faktiskt aldrig sett själva olyckan (däremot ser man ju trugor, stavdelar etc.).

Link to comment
Share on other sites

vore intressant pröva om man kan spara massor med energi hela startrakan inkl hela backen genom att bara vara avslappnad i kroppen och lixåm lyftas med av flocken utan egentlig egen insats alls. - Tror ni det kan funka? - Vem blir först att försöka, vem blir först att lyckas?

Link to comment
Share on other sites

Håller med om att stress och åka utanför spår/i kanterna i starten och i backen. Att svettas en massa och bli sur i musklerna för ett par hundra placeringar första halvmilen är bara dumt. Efter många år i led4/5 startade jag i fjol i led 7 men var i Smågan bland led 5 åkare, enbart genom att ligga i mitten och följa med strömmen, lyfta blicken och försöka undvika att hamna bakom stopp och bromsklossar. Efter Tennäng när alla de som öppnat för hårt inser att det är 6 mil kvar och det är 20 km m e m uppför till Evertsberg kan du plocka hur många placeringar som helst utan stress och utan risk för vurpor eller stavbrott.

 

Om stavbrott: Stora trugor kan vara svårare att få upp ur snön när andra står med skidorna på dem. Mitt enda stavbrott vartill höger om ön i första backen, där en framför mig i värsta branten ramlade baklänges över mig ... 

Link to comment
Share on other sites

Håller med om att stress och åka utanför spår/i kanterna i starten och i backen. Att svettas en massa och bli sur i musklerna för ett par hundra placeringar första halvmilen är bara dumt. Efter många år i led4/5 startade jag i fjol i led 7 men var i Smågan bland led 5 åkare, enbart genom att ligga i mitten och följa med strömmen, lyfta blicken och försöka undvika att hamna bakom stopp och bromsklossar. Efter Tennäng när alla de som öppnat för hårt inser att det är 6 mil kvar och det är 20 km m e m uppför till Evertsberg kan du plocka hur många placeringar som helst utan stress och utan risk för vurpor eller stavbrott.

 

Om stavbrott: Stora trugor kan vara svårare att få upp ur snön när andra står med skidorna på dem. Mitt enda stavbrott vartill höger om ön i första backen, där en framför mig i värsta branten ramlade baklänges över mig ... 

Håller med Anl till 100 %. Jag har ju åkt 64 Vasalopp/öppna spår och sett detta fenomen många gånger, dvs åkare som tror att loppet avgörs genom att tränga sig och kämpa på i lössnö utanför spår  de första milen. Ovanligt dock redan på startrakan med tanke på all publik och TV övervakning. Och som man senare i loppet stöter på betydligt mer spaka och ibland med tankar på brytbuss och annat. Njut istället av loppet där du befinner dig och avancera senare om du har krafter till det. Trots att jag åkt så mycket har jag fortfarande respekt av sträckan, 90 km är en lång sträcka.Och varje lopp är ett nytt lopp med nya utmaningar. Lycka till vasajohan med ta det lugn och njut.

Link to comment
Share on other sites

#Knappen, passgång och stavar nära egna skidor låter som ett vinnande koncept. Senast jag åkte (från led 5 år 2015) låg det halva stavar (framförallt Triac men kanske för att den är vanligast?) som plockepinn hela vägen upp för backen. Inte sett eller upplevt något stavbrott ännu men händer ju onekligen ett antal varje år. Efter en rejäl satsning i år så är jag livrädd att detta ska sätta stopp för en eventuell medalj..

Link to comment
Share on other sites

Jovisst kan du vinna något hundra placeringar på startrakan och du förlorar inget på att dra på lite, då det blir stopp i backen och du hinner pusta ut. Men det viktigaste är att höja blicken och se vilket spår som går fortast, men byt inte i onödan till ett som verkar går fortare och sen blir det kanske stopp och då kommer de som du åkte ifrån ifatt och förbi. Sen gäller det att hitta en lucka att hoppa in i. Sen har vissa fördelaktiga spår en tendens att täppas till snabbt och fördelen försvinner. Ytterkant, knappast någon fördel. Ett ställe där du kan plocka en del placeringar är i den lilla backen som går upp till vägövergången, kolla innan om du hittar någon blotta att sätta in en stöt. Efter vägen är det kört och då blir det bara mindre justeringar, ofta går ens spår fort för att sedan stoppa.

I första branta backen gäller det att "säkra" hela tiden med stavarna och när någon står på ens skidor får man vänta till denne har flyttat på sig. Ett tips är att ha ett gott humör i backen och försöka samarbeta i stället för att buffla fram med svordomar och dåligt humör.

Oftast har det gått fortast till höger, men jag har alla år utom det sista gått till vänster i de två ytterspåren. Ibland kan man hitta en liten genväg vid sidan fast risken är att vänsterstaven sjunker ner en halvmeter och man får dra upp den för att inte knäcka den.

 

Så mitt råd är; split vision och ta chanserna när de dyker upp. Lycka till ! :)

Link to comment
Share on other sites

Se till att du saxar såpass bra att du inte behöver använda stavarna att hänga på. Benen ska bära dig, inte armarna. Då får du friutrymme att lyfta stavarna när du behöver, skydda dem mellan dina egna skidor om det är hetsigt runt om och slipper stressa med att rycka loss dem om de blir fasttrampade.

Storleken på trugor är ett tveeggat svärd. Små trugor är bra i backen, men senare kan det vara en fördel med större, om det är sönderstakat och diken.

Link to comment
Share on other sites

Inte finns det plats att saxa speciellt brett i startbacken?

Man står ju i det V som finns tillgängligt mellan den bakom och den framför...

Aldrig att jag tar risken att tappa/glida en skida bakåt och falla i backen... nix pix jag säkrar men nära skidan :)

 

Om det varit brett nog att saxa ordentligt hade det funnits plats att diagonal upp... vilket jag vallar och tränar för att klara men ännu inte fått chansen att göra.

Link to comment
Share on other sites

Menar att man ska vara säker på foten snarare än bred. Kantställer man och håller emot på rätt sätt klarar man sig utan att ha två meter mellan brättena, står man för platt på skidorna och saknar rätt teknik för att hålla emot då måste man lägga mycket vikt på stavarna, med ökad risk för stavbrott som följd.
Link to comment
Share on other sites

vore intressant pröva om man kan spara massor med energi hela startrakan inkl hela backen genom att bara vara avslappnad i kroppen och lixåm lyftas med av flocken utan egentlig egen insats alls. - Tror ni det kan funka? - Vem blir först att försöka, vem blir först att lyckas?

Lite stage diving kanske är en bra idé., med ännu mer potential i backen. Man kan liksom flyta ovanpå, behöver inte ens fästvalla. Det förutsätter förstås en viss samarbetsvilja från medåkarna. Chansen lär vara störst om man är folkkär kändis. TV-Rickard kanske kunde prova, men han är väl inte åkande reporter i år.

Link to comment
Share on other sites

Se till att du saxar såpass bra att du inte behöver använda stavarna att hänga på. Benen ska bära dig, inte armarna. Då får du friutrymme att lyfta stavarna när du behöver, skydda dem mellan dina egna skidor om det är hetsigt runt om och slipper stressa med att rycka loss dem om de blir fasttrampade.

Storleken på trugor är ett tveeggat svärd. Små trugor är bra i backen, men senare kan det vara en fördel med större, om det är sönderstakat och diken.

Leki:s justerbara trugor kanske är ideala för Vasaloppet. Efter backen petar man på den stora. Eller TBS med större trugor i midjeväskan om det finns plats över där.

Link to comment
Share on other sites

Tror jag ingen gör och släpper förbi tusen åkare, men byta truga går väl att göra i farten i en nedförsbacke. Fast i takt med att fler kör på blanka skidor kommer backen att bli mer problematisk i och med att fler slinter med skidorna.

 

Med "säkra" menar jag med stavarna, ifall skidan slinter bakåt (eller att hindra det) Vad gäller saxning så tror jag det är nödvändigt på högra sidan efter vägen, iaf innan de byggde om den backen. Jag åkte där 2015 och jag tror jag saxade, men kommer inte riktigt ihåg. (kommer dock ihåg att jag hejade på en bekant i den backen).

Link to comment
Share on other sites

Problemet i backen är ju när man står still... det är då man kan slinta med skidan när man inte har belastning och tryck på skidan lika hårt som i "farten". saxa är OK men så med skidorna isär där det är brant är mer av en utmaning...

 

Så då "säkrar" man ju med stavarna också, för att delvis kompensera den dynamiska kraften av att kliva i saxsteget me också för att säkra om saxsteget slinter (har nog aldrig hänt i saxning för mig, däremot i diagonal).

ja har alltid tagit vänster men även där saxar man beroende på hur skidorna står på de framför och bakom... kö helt enkelt och lite följa John. Jag brukar kika efter de som rör sig mycket, nödvändigtvis inte tjejer (för snällai backen?) men vissa har det där speciell som gör at de rör sig snabbare i backen... och då följer man efter helt enkelt.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...