Nybörjarbruden Posted February 13 Report Share Posted February 13 Att delta i Tjejvasan för första gången var en upplevelse utöver det vanliga. För mig, en nybörjare på längdskidor, var det en blandning av nervositet och spänning som genomsyrade hela upplevelsen. Trots mina skakiga nybörjar ben, var jag fast besluten att ge det mitt allt och korsa mållinjen med stolthet. Den nervösa känslan bubblade inom mig när jag stod där vid startlinjen, omgiven av andra deltagare som alla verkade vara mer erfarna än mig. Tankar på tvivel smög sig på – skulle jag verkligen klara av detta? Skulle jag klara av att ta mig över mållinjen? Men samtidigt fanns det en känsla av spänning och förväntan inför det som låg framför mig. Plötsligt var det dags för start och jag började röra mig framåt, nervositeten byttes ut mot att försöka hitta min rytm och min plats bland de andra åkarna, samtidigt som jag påminde mig själv om att försöka njuta av att jag faktiskt beslutat mig för att våga utmana mig själv. Under loppets gång mötte jag både utmaningar och framgångar. Hejaropen från åskådarna, peppen från de andra tjejerna i spåren och solen som sken gav mig en extra dos motivation att fortsätta framåt, även när tröttheten började smyga sig på. När jag äntligen korsade mållinjen kände jag en överväldigande känsla av triumf och glädje. Att ha övervunnit mina egna tvivel och klarat av att fullfölja loppet gav mig en otrolig känsla av tillfredsställelse. Sambon och svärföräldrarna stod i målet och hejade, när jag mötte sambons blick rann glädjetårarna - jag hade klarat det! Jag som inte kan åka skidor! Ja, det var tankar från förra årets Tjejvasa - min första någonsin. Nu, när jag snart ska åka igen, känner jag mig mestadels förväntansfull. Erfarenheten från förra året har gett mig ett ökat självförtroende och en trygghet i att veta vad som ligger framför mig. Jag ser fram emot att återigen få känna pirret i magen när man står där i startfållan, smaken av varm blåbärssoppa, glädjen av alla härliga tjejer och stoltheten när skidorna glider över mållinjen. Min skidvana är inget att skryta med, som barn blev det något enstaka varv på elljusspåret. Vintern 2019 köpte jag mina första skidor i vuxen ålder, jag låg mer på backen än stod på fötterna kändes det som, ramlade och slog mig rejält i isiga spår och blev rejält rädd. Försökte bita ihop och skjuta undan tankar som "det här kommer jag aldrig lära mig!". Vinter för vinter så har det långsamt känts lite lättare. I år har jag faktiskt vågat pröva mig på "riktiga skidor", blanka staskidor. Ovant och läskigt men wow! Det är ju kul att staka ju! Så till nästa år kanske det är dags att låta mina skinsskidor ta pension och satsa på "riktiga" skidor och våga pröva på att försöka lära sig staka. Vad tror ni? Kan det bli en stakande Nybörjarbrud som ställer sig på startlinjen i Oxberg inför Tjejvasan 2025? Är det någon mer tjej här inne som ska åka iår? 🙂 Hoppas vi ses i spåren! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maria Snö Posted February 13 Report Share Posted February 13 Underbar berättelse! Jag känner igen det mesta (även om jag åkt skidor sen barnsben och inte tvivlat på att jag skulle klara det). Tyvärr ska jag inte åka i år, det räcker med ett av de andra loppen. Men jag har åkt Tjejvasan många gånger förut, både på egen hand och med döttrarna. Ett av mina favoritlopp! Om du har möjlighet är det häftigt att stå precis efter startlinjen och se världseliten fräsa iväg. Och så småningom dra sig mot sin egen startfålla. Hoppas du tycker det blir kul (och kanske lättare) att åka andra gången. Du vet lite om banan och kontrollerna ... å andra sidan kanske du vill trycka på lite mer nu när du vet att du klarar det. Har du kunnat träna mycket i vinter? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nybörjarbruden Posted February 27 Author Report Share Posted February 27 Önskar dig en fantastisk upplevelse under ditt kommande lopp! Vilket lopp är det du ska åka? 😊 Att titta på eliten som ger sig iväg är verkligen en magisk upplevelse, vilka krafter de sätter i rörelse! I år startade jag sex led tidigare än förra året, vilket innebar att jag hade spår kvar i samtliga nedförsbackar, en lyx jag inte hade förra året när det var bortplogat i princip samtliga backar. Det gjorde att jag vågade behålla skidorna på fötterna och åka hela loppet utan att gå i några backar. Träningen har inte innehållit så många långpass som jag hade önskat, men jag har fått lite hjälp med tekniken. Vanligtvis åker jag med skins, men min svärfar hade tagit med ett par skidor som han tyckte jag skulle pröva innan starten, dock var det lite kaos på morgonen och jag kom några minuter sent till start, valde att lita på svärfar och ta skidorna som han vallat, det visade sig vara ett klokt val, med bra glid genom hela loppet. Med tanke på de blöta och sladdriga spåren tror jag att skinsen hade blivit tröga. Det här året kunde jag verkligen koppla av och njuta av upplevelsen på ett helt annat sätt. Jag kunde verkligen ta in allt runt mig, och trots utmaningarna med spåren, så lyckades jag korsa mållinjen 22 minuter snabbare än förra året så jag är väldigt nöjd! Och anmälde mig till nästa års Tjejvasa gjorde jag redan i bilen på väg hem 🙂 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maria Snö Posted February 28 Report Share Posted February 28 Visst är det intressant att loppet är som allra längst första gången man åker? I takt med att man känner igen sig så känns loppen kortare och kortare. Jag åker bara Stafettvasan i år. Också roligt! (Även om det verkar bli regn i år) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.