Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Coacha mig: hur ska jag träna from nu


davvo73

Recommended Posts

Jag har en kommentar, men mest kommentar ingen rekommendation. Vet ej om det ger något?

 

Jag tränar både stakträning, benen och konditionen samtidigt när jag tränar.

2 pass i veckan ger begränsat med träningstillfällen.

 

Ena passet blir lite intensivare med ren stakning på platten, frånskjut i uppförsbackarna.

Maxad puls med ca 85-90% i en knapp timme.

Andra passet är långpass med 80-85% puls, mer frånskjut men så mycket stakning det kan bli med bibehållen puls i 2-3 timmar.

 

Lite styrketräning däremellan (vardagar).

 

Utan frånskjut så saknar jag benträningen (snabbt kramp och uttröttad annars i skidspåret) och får för dålig kondition. Visserligen är ren stakning bra (jag har testat detta på Everest) men då saknar jag det andra.

 

Så för en allsidig träning så får jag helt enkelt göra en kompromiss, med fler träningstillfällen hade jag nog stakat mer på stakpassen och kört elghufs på andra pass för kondition och benträning. Men det är ingen option för mig :(

Link to comment
Share on other sites

Jag har lite svårt att förhålla mig till ovanstående diskussion om stakning med frånskjut eller inte, tycker nog att det ger sig själv ganska smidigt. Vid lite högre fart så blir frånskjut helt onödigt, dessutom så aktiverar man ju fler och mer muskler men till ingen nytta, vilket gör att man går över till ren stakning, eller har jag helt fel i detta?

Det kan hända att jag gör ett problem av något som egentligen inte är ett problem. Det är förmodligen mina rätt trögrullade rullskidor, trubbiga stavspetar och den skrovliga asfalten där jag tränar som förvränger perspektivet. Jag har glömt bort hur det är att skida på snö. Jag blir därför nervös när det verkar stört omöjligt att hålla ett tempo på 15 km/h under normala pass. På långpassen sjunker tempot till 13,33 (40 km/3h). Målet för vinterns klassiska femmilar är 15 km/h.

Link to comment
Share on other sites

Jag har lite svårt att förhålla mig till ovanstående diskussion om stakning med frånskjut eller inte, tycker nog att det ger sig själv ganska smidigt. Vid lite högre fart så blir frånskjut helt onödigt, dessutom så aktiverar man ju fler och mer muskler men till ingen nytta, vilket gör att man går över till ren stakning, eller har jag helt fel i detta?

Ja så borde det väl vara, men var gränserna går mellan de olika växlarna är ju högst individuellt. Är man svag i stakningen så kopplar man nog snabbare in benen när farten sjunker.

 

Två observationer kring detta från årets Marcialonga:

 

1. I början av loppet körde jag bakom en italiensk tjej, hon höll ganska högt tempo och vi körde tillsammans om massor med åkare. Jag stakade varenda flackt parti, hon diagonalade hela tiden. När spåret vände neråt hängde hon inte med i stakningen, och i mål var jag långt före henne.

 

2. Vinnaren Jerry Ahrlin stakade tydligen upp för stora delar av sista backen mot mål. Själv trippade jag upp med extra klister under skidorna och orkade knappt ens röra på armarna.

Link to comment
Share on other sites

2. Vinnaren Jerry Ahrlin stakade tydligen upp för stora delar av sista backen mot mål. Själv trippade jag upp med extra klister under skidorna och orkade knappt ens röra på armarna.

Søkte lite på internet och jag förstod att han (och de andra i eliten) stakar på slutet på grund av att de inte har något feste på slutet på grund av varme.

 

Klart att det er individuelt när folk bruker ulike vekslar men tror det finnes en del grund regler før vad som ær bæst som nestan alltid stemmer om man har feste. Platt=staking, bratt backe=diagonal. Eliten i vasaloppet diagonalar faktiskt upp risberg og lundbecks backarna och många andra backar.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...