Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

"När hjältarna ljuger" Dok. om finnarnas dopingskandal i kväll svt1 22


skid_åkare

Recommended Posts

Antidopingarbete bygger i mångt och mycket på att systemet med oannonserade kontroller fungerar. Jag känner ett antal elitåkare i skridsko och de kontrolleras ofta och slumpmässigt av för dem okända personer. Testerna utförs rigoröst och det är nästan så att kontrollanterna står och tittar över axeln när urinproven tas. Med ett sånt system fungerar antagligen antidopingarbetet ganska bra. Om det fungerar så inom längdåkningen i Sverige och Norge då tror jag att dopingproblematiken är begränsad.

Det fungerar likadant för alla svenska idrottare som finns med på den här listan:

 

http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_30681/scope_0/ImageVaultHandler.aspx

 

Vistelserapporter måste göras tre månader i förväg där idrottaren skall ange var man kommer befinna sig och ange en timme varje dag då man är tillgänglig för kontroll.

Det hjälper tyvärr inte mot bloddoping,blodpassen håller bara undan de värsta avarterna. Det är först när man kan hitta testformer som kan detektera att man gjort blodtransfusioner som man kan ta krafttag mot bloddopingen. EPO kan de ju givetvis ha viss effekt mot men även spåren av EPO försvinner förhållandevis fort ur kroppen och med små doser ger det inga jättesutslag på blodvärdena men god effekt på VO2max.

 

Det var ju detta som det svenska forskarteamet som var med i Vetenskapens värld imåndags jobbade med. De hade hittat ett sätt som möjligen skulle bli en användbar testmetod för att detektera blodtransfusioner. Ett av problemen är ju att testen måste 100% säkra och vara praktiskt genomförbara på tävlingar.

 

Blodpassen har dock haft det goda med sig att man inte längre kan dopa sig upp till maxvärdet, utan värdena sätts individuellt utifrån ditt "normala" blodvärde. Tidigare kunde en person med lågt blodvärde dopa sig upp till maxgränsen idag åker han dit på samma värde.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 77
  • Created
  • Last Reply

Vem kunde tro att helyllekillen Johan Granath dopade sig på 80-talet?

(Svensk världsmästare på skridskor om någon av de yngre tittarna undrar.)

 

Vi har en känd helyllekille inom orientering som åkte dit för rätt extrem förskingring för tio år sedan. (30 miljoner kommunala pengar)

 

Beteendet att fuska finns såklart även hos oss. Det förändras inte med en landsgräns. Det som kan förändras med en landsgräns är vinstens relativa betydelse (fattig ryss kontra rik svensk) samt risken att bli upptäckt och straffet (det tyngsta straffet kan vara samhällets reaktion på fusket).

 

Jag tror tyvärr att beteendet att fuska är starkare hos elitidrottare än i övriga befolkningen. En annan intressant reflektion från den finska dokumentären var att flera fuskande idrottare blivit politiker!?

Link to comment
Share on other sites

Jag har svårt att se att sådana som Elofsson och Dählie skulle kunnat ha varit dopade även om det naturligtvis kan ha hänt. Framförallt för att dom var så jämna under hela säsonger. Det ringer betydligt större varningsklockor när åkare gör medelmåttiga resultat hela säsongen och slår till på VM/OS som Veerpalu och Hoffman tex eller som när DiCenta fullkommligt krossade alla andra i Lillehammer på samma sätt som Muhlegg i Salt Lake.
Link to comment
Share on other sites

Vem kunde tro att helyllekillen Johan Granath dopade sig på 80-talet?

(Svensk världsmästare på skridskor om någon av de yngre tittarna undrar.)

 

Vi har en känd helyllekille inom orientering som åkte dit för rätt extrem förskingring för tio år sedan. (30 miljoner kommunala pengar)

 

Beteendet att fuska finns såklart även hos oss. Det förändras inte med en landsgräns. Det som kan förändras med en landsgräns är vinstens relativa betydelse (fattig ryss kontra rik svensk) samt risken att bli upptäckt och straffet (det tyngsta straffet kan vara samhällets reaktion på fusket).

 

Jag tror tyvärr att beteendet att fuska är starkare hos elitidrottare än i övriga befolkningen. En annan intressant reflektion från den finska dokumentären var att flera fuskande idrottare blivit politiker!?

Väl skrivet. Kanske kan tilläggas att det i länder som Finland och Ryssland även har funnits ett hårdare tryck "ovanifrån" på att idrottsmän ska lyckas. Både för att stärka landet politiskt gentemot omvärlden och för att piska på nationalismen hos det egna folket. Tyvärr finns det ofta en uppfattning bland många svenskar och norrmän att vi skulle besitta en högre, näst intill genetiskt betingad moral. Så är ju givetvis inte fallet.

Link to comment
Share on other sites

Tyckte det var en bra dokumentär. Juridiskt Aldrig fälla någon utan bevis. Men spekualtioner och tankar får man ha. Jag var redan innan Kirvesniemis åkte fast övertygad om att han och hon höll på med nått fuffens. Lika så flera av Esterna, och det forna sovjetstaterna. Lika överraskad var jag när Mylylä åkte dit. Och innan den sista svängen av Armstrong, men när han fick testikelcancer så blev det mycket skumt.

 

Sen tyckte jag dock att det mot slutet drogs för snabba paralleller med Norge och Sverige. När Forsberg säger "det har jag aldrig hört om elelr sett" så stämmer det säkert(men vi vet inte), samtidigt ser man reportern le och tänka "att det säger alla andra också". Där fick man dra sina slutsater själv, men tydligt hur man skulle dra dom. Samtifdigt våga man inte alls ge sig på den blonda politikern(vad hon nu heter igen) som var så rädd så hon bästan kissade på sig, eller heller Juha Mieto.

 

Min bedömning är ju kort och gott att Norge och Sveriges data, där blodpassen är en del, ger BETYDLIGT mindre belägg för bloddoping än de flesta andra länders. Vissa länder, som tex Italiens och Finlands, talar för att de allra flesta dopar sig. Sen kan det vara så, att Sverige har en SÅ stor dopningapparat kring sig, involverande skidförbund, FIS och WADA, samt bättre forskarresurser som hjälper dom, men det tror jag inte på. men jag vet inte.

 

Det mest deprimerande var en slutsats som kom fram i programmet, och det var att att dessa medaljörer får framstående positioner inom både idrotten och politiken, och de gör allt för att dölja sitt eget, och andras, fusk

 

Tec Di centa! Med i Olympiska röreslsens absolut högsta skikt! Man blir mörkrädd...

 

(Dessutom fortfarande lika förbannad för all hyllning av t ex Virpi kuitunen, som bevisligen åkt dit för dopning)

Link to comment
Share on other sites

En sak jag kommer ihåg från 90:talet var hur dårliga svenskarna var på formtoppning jämfört med tex italienare. Undrar vad det berode på...

Mja. Inte konstant kass formtoppning. Exempelvis inte när VM råkade gå här hemma osv.

Men var inte det typ den enda svenska medaljen i det VMet?

Link to comment
Share on other sites

Tec Di centa! Med i Olympiska röreslsens absolut högsta skikt! Man blir mörkrädd...

Wow, det hade jag inte en aning om. Italien alltså...

 

Var det inte så att italienarna hade tagit fram pulvervallor till VM-87? Annars hade inte ens deras bloddoping hjälpt utan Wassberg hade tagit 3 guld (givetvis odopad).

 

Kommer ni ihåg på -70 & -80-talet när ryssarna alltid vann första distansen (30 km) och sedan blev sämre och sämre ju längre mästerskapet gick. Tyckte alltid att det var så skumt.

 

Sverige var ju osannolikt dåliga på 90-talet! Nu börjar man förstå varför...

Link to comment
Share on other sites

En sak jag kommer ihåg från 90:talet var hur dårliga svenskarna var på formtoppning jämfört med tex italienare. Undrar vad det berode på...

Mja. Inte konstant kass formtoppning. Exempelvis inte när VM råkade gå här hemma osv.

Men var inte det typ den enda svenska medaljen i det VMet?

Jo. Men därmed inte sagt att Mogren toppade dåligt inför femmilen.

Link to comment
Share on other sites

Det finns en intressant tråd om doping inom längdåkning på Cyclingforum. Givet vad vi vet om ett antal fantastiska prestationer genom åren (Cykling, friidrott, löpning, simning, osv) så ifrågasätts den norska dominansen under 90-talet där försvararna främst lutar sig mot tester (som bevisligen inte fungerar i flera sporter) och mot överlägset material (stenslipning mm).

 

Efter Armstrongskandalen förhåller jag mig mycket skeptisk till överlägsna prestationer då antidopingarbetet hela tiden verkar ligga efter. Doping är en riktigt het potatis som varken arrangörer, förbund, sponsorer eller allmänhet är särskilt intresserade av att veta för mycket om. Kulten runt vissa idrottsmän/kvinnor verkar kännas mer tilltalande än att ifrågasätta resultaten, för att ta ett tydligt exempel Jamaica/Bolt.

 

Innan någon kommer dragande med "oskyldig tills annat bevisats" så ta en rejäl funderare på Armstrongs (och en drös med andra kändisars) "testad 500 gånger och ren"-argument.

Har du länk till tråden på cykelforumet? Skulle vara intressant att läsa.

Link to comment
Share on other sites

Vad jag kommer ihåg så att sverige två bra resultat i mästerskap mellan 91 och Elofsons guld. Mogren i 93 och Jonson i OS 98. Det var rätt många missade formtoppar under den tiden.

 

Jag tror också att en del saker tyder på att dopingen blev mer och mer vanligt under dessa åren.

Link to comment
Share on other sites

Vad jag kommer ihåg så att sverige två bra resultat i mästerskap mellan 91 och Elofsons guld. Mogren i 93 och Jonson i OS 98. Det var rätt många missade formtoppar under den tiden.

 

Jag tror också att en del saker tyder på att dopingen blev mer och mer vanligt under dessa åren.

Vi var inte bättre under de åren, det vanns inte många WC-lopp av svenskar på 90-talet. Däremot var förväntningarna efter det guldglänsande 80-talet alltid väldigt höga.

 

Tror också att dopingen blev vanligare under den tiden plus att längdsskidsporten breddades från av vara en angelägenhet för Swe-Nor-Fin-Rys blev det många länder som vara med och konkurrerade.

Link to comment
Share on other sites

Bra dokumentär, men det mesta visste man redan. Har varit på läger och tränat några gånger med Elofsson och nog fick man höra vad finnarna åt till frukost.

Tror faktiskt att dopingen skiljer sig över gränserna, behövs sån organisation för doping i skidvärlden och Sverige etablerade eller startade aldrig nått sådant.

Link to comment
Share on other sites

En sak jag kommer ihåg från 90:talet var hur dårliga svenskarna var på formtoppning jämfört med tex italienare. Undrar vad det berode på...

Mja. Inte konstant kass formtoppning. Exempelvis inte när VM råkade gå här hemma osv.

VM -93 var ju ett stort fiasko i jämförelse med guldåren innan med Mogren som enda medaljör. Minns VM i Lahti -89 när Sverige var 1,2,3 (Svan, Mogren, Håland) på 15km fritt och samma trio var 1,2,4 på 5-milen, man vann herrstafetten och Majbäck tog brons på 3-milen. Det var tider det...

Link to comment
Share on other sites

Dokumentären går i repris på ettan om några timmar, 00:05

 

 

 

 

Tyvärr finns det ofta en uppfattning bland många svenskar och norrmän att vi skulle besitta en högre, näst intill genetiskt betingad moral. Så är ju givetvis inte fallet.

Men förmågan att bita ihop, arbetsmoral mm börjar jag nästan tro är mer eller mindre genetiskt betingad. Ni har väl i alla fall en "kultur" som gör att man tar i lite mer innan man börjar "gnälla", jämfört sverige och norge.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker inte dokumentären var bra, virrig med hopp fram och tillbaka, en massa personer, som gjorde korta inlägg + att det pga vår gamla TV var svårt att läsa översättningen (kan ej finska mer än några ord) Jag stängde av innan programmet var slut.

 

Dock kunde man snabbt konstatera att de högsta ledarna förnekade all kännedom om doping. Frågan är vad som hänt, om inte Kyrö mfl litat på sin ryska informatör att hemohes inte kunde upptäckas vid dopingprov, kanske aldrig denna dopingskandal uppdagats. Jag menar att vid denna tid tror jag många fler var dopade, men undgick avslöjande med den tidens dopingkontroller, kanske finnarna hade klarat sig också.

 

Det jag skulle vilja veta är; vilka av de finska åkarna var bloddopade/EPO-dopade både de som tog hemohes och de som inte tog. Jag såg på TV att man snart har forskat fram en metod att få fram, om gammalt blod återinjucerats. Om man plockade fram dopingproven och testade om med moderna metoder, så fick man reda på vilka som använde hemohes för att dölja och ev. om någon använt det "i onödan".

 

Då skulle man tex få reda på om Virpi Kuitunen var ren och klarade sig tack vare att hon inte tog hemohes samt om alla hemohestagare även använt andra medel för att höja prestationsförmågan på olaglig väg. Teoretiskt sett skulle det kunna finnas någon bland dessa som inte var dopad, men åkte dit pga hemoheset.

Link to comment
Share on other sites

Det jag skulle vilja veta är; vilka av de finska åkarna var bloddopade/EPO-dopade både de som tog hemohes och de som inte tog. Jag såg på TV att man snart har forskat fram en metod att få fram, om gammalt blod återinjucerats. Om man plockade fram dopingproven och testade om med moderna metoder, så fick man reda på vilka som använde hemohes för att dölja och ev. om någon använt det "i onödan".

 

Då skulle man tex få reda på om Virpi Kuitunen var ren och klarade sig tack vare att hon inte tog hemohes samt om alla hemohestagare även använt andra medel för att höja prestationsförmågan på olaglig väg. Teoretiskt sett skulle det kunna finnas någon bland dessa som inte var dopad, men åkte dit pga hemoheset.

Det är väl ingen större idé att använda hemohes för att sänka Hb-värdena om man har rent mjöl i påsen. Jag tror definitivt man kan utgå från att det användes just för att maskera EPO eller transfusioner så att någon tog det i "onödan" tror jag man kan glömma.

 

Kuitonen åkte ju också fast för hemohes om jag inte minns alldeles fel?

Link to comment
Share on other sites

Dokumentären går i repris på ettan om några timmar, 00:05

 

 

 

 

Tyvärr finns det ofta en uppfattning bland många svenskar och norrmän att vi skulle besitta en högre, näst intill genetiskt betingad moral. Så är ju givetvis inte fallet.

Men förmågan att bita ihop, arbetsmoral mm börjar jag nästan tro är mer eller mindre genetiskt betingad. Ni har väl i alla fall en "kultur" som gör att man tar i lite mer innan man börjar "gnälla", jämfört sverige och norge.

Nu förstår jag inte helt vad du menar?

Det jag i alla fall ville säga med mitt inlägg var att det bland "oss" svenskar och kanske även norrmän finns en rasistisk diskurs där tex ryssar och finnar inte anses lika hederliga och rättskaffens som oss. För vissa verkar det inte finnas på kartan att en helylle och supertrevlig svensk el norsk skidåkare skulle kunna ha dopat sig.

Tycker dock att dokumentären var helsnurrig, med för många personer inblandade. Hade behövts två timmar till för att få med allt i ett icke epilepsi framkallande tempo.

Nästa onsdag den 27.e är det dags för uppdrag granskning att leverera nåt på temat. Sägs att Janne J satt och slipade knivarna på landslagets presskonferens nere i Val di Fiemme idag...

Link to comment
Share on other sites

Förresten så är det ju lite intressant att Jarmo Punkkinen som figurerade i dokumentären i går som tränare för Italienska landslaget senare halvan av 80-talet och personlig tränare till Manuela DiCenta också var svensk damkapten 92-94 så det finns ju kopplingar till Sverige också.
Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.


×
×
  • Create New...