Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Träningsnytta av ultralångpass?


MC Hammer

Recommended Posts

Det finns mycket att diskutera i denna debatt, dock ställer jag med ganska frågande hur punkt 2 skulle vara relevant? Glukosupptaget i magen styrs väl "bara" av glukoskoncentrtionen och blodflödet kring dessa celler, inte hormonellt?

 

Punkt 1 är ju också omdiskuterad i flera studier om ökad fettförbränning, men där kan man nog säga att det är mer osäkert...

Det här var ju mycket intressant! Nu får man lära sig nått nytt igen :)

 

Som okunnig lekman är jag var inte riktigt med på kopplingen till hormonerna, men att glukoskoncentrationen är viktig förstår jag. Återstår blodflödet.

 

När man startar ett tränings/tävlings pass så tycker jag man tydligt märker hur magen efter ett tag "stänger av". Jag antar att det i praktiken motsvarar att blodflödet minskar i tarmarna.

 

Det jag inte riktigt förstår är om man på något vis via träning kan lära kroppen att fördela mer blod till tarmarna när kolhydratdepåerna minskar, eller om det är "låsta parametrar" som inte kan påverkas av träning. Det skulle betyda att man helt enkelt måste sänka tempot om man vill mer blod till tarmarna och därmed snabbare ta upp kolhydraterna.

Link to comment
Share on other sites

Det finns mycket att diskutera i denna debatt, dock ställer jag med ganska frågande hur punkt 2 skulle vara relevant? Glukosupptaget i magen styrs väl "bara" av glukoskoncentrtionen och blodflödet kring dessa celler, inte hormonellt?

 

Punkt 1 är ju också omdiskuterad i flera studier om ökad fettförbränning, men där kan man nog säga att det är mer osäkert...

På senare tid har väl "train low compete high"-teorin accepterats av ganska många efter Bengt Saltins studier, men det behövs kanske fler ännu fler studier för att gå helt till botten med frågan.

 

Punkt 2 är innebär väl bara att träna som "vanligt", dvs med välfyllda kolhydratdepåer i muskler och lever och med påfyllnad av glukos även under ansträngningen, dvs som inför och under tävling.

 

Om man kombinerar punkt 1 och 2 så får man väl en traditionell kolhydratuppladdning, och om man har tänkt att göra en sådan så ska man nog testa det ett par gånger innan den riktiga tävlingen. Själv har jag aldrig vågat mig på en regelrätt kolhydratuppladdning, dvs med ordentlig tömning och påfyllning inför tävling då det känns lite riskabelt. Men det ska väl funka i teorin om man gör det på rätt sätt.

Link to comment
Share on other sites

Hur är det med träningsnyttan av att köra ultralånga pass? om man är en vanlig motionsåkare en bit över 2000 på VL senast som siktar ned en bit på tresiffrig placering.

 

Har denna sommar kört ett flertal rullskidpass runt 4 mil. Tempot ca 17 km/h med 2-or.

Men de senaste veckorna har jag tagit några längre rundor ca 64, 73 resp 82 km.

Har inte haft nån speciell tanke med detta, mer än att det känns bra och det är kul att stretcha gränserna. Och så kan det vara svårt att få tillfälle att komma ut så när man väl har fixat loss en förmiddag för rullskidåkning är det lockande att gå upp några timmar tidigare så man hinner plussa på ett antal mil när man ändå är ute, för att det är så kul!

Det är nog ingen fara att köra så mycket bara kroppen håller och att man har återhämtning i 1-2 dagar. Så att man inte slipper på kroppen även om man inte känner så tar den stryk.

Det jag inte förstår det är hur man får tiden att räcka till........

 

"train low compete high"-teorin är det när man sedan stoppar i sig lite modifierad EPO ;)

 

/m

Link to comment
Share on other sites

Punkt 2 är innebär väl bara att träna som "vanligt", dvs med välfyllda kolhydratdepåer i muskler och lever och med påfyllnad av glukos även under ansträngningen, dvs som inför och under tävling.

Tanken med variant 2 var att passet skulle vara så långt man stressar kolhydratförsörjningen även fast man fyller på men kolhydrat dryck. Typ 8-10 mil eller längre.

Link to comment
Share on other sites

Det finns mycket att diskutera i denna debatt' date=' dock ställer jag med ganska frågande hur punkt 2 skulle vara relevant? Glukosupptaget i magen styrs väl "bara" av glukoskoncentrtionen och blodflödet kring dessa celler, inte hormonellt?

 

Punkt 1 är ju också omdiskuterad i flera studier om ökad fettförbränning, men där kan man nog säga att det är mer osäkert...[/quote']

Det här var ju mycket intressant! Nu får man lära sig nått nytt igen :)

 

Som okunnig lekman är jag var inte riktigt med på kopplingen till hormonerna, men att glukoskoncentrationen är viktig förstår jag. Återstår blodflödet.

 

När man startar ett tränings/tävlings pass så tycker jag man tydligt märker hur magen efter ett tag "stänger av". Jag antar att det i praktiken motsvarar att blodflödet minskar i tarmarna.

 

Det jag inte riktigt förstår är om man på något vis via träning kan lära kroppen att fördela mer blod till tarmarna när kolhydratdepåerna minskar, eller om det är "låsta parametrar" som inte kan påverkas av träning. Det skulle betyda att man helt enkelt måste sänka tempot om man vill mer blod till tarmarna och därmed snabbare ta upp kolhydraterna.

precis!

Link to comment
Share on other sites

Hammer, det är grymt starkt att orka med så många långpass, kanske särskilt mentalt! Hur går det med C2-marathon förresten?

Tja.. har haft mycket att fundera på senaste tiden och då är det ju härligt om man har tillfälle att komma ut på långa rullskidturer på fina landsvägar, om inte annat så av den anledningen.

Har dock inte haft lika mycket tillgång till roddmaskin under augusti med semester, dagisinskolning etc. Jag känner mej ändå stark på roddmaskinintervallerna nu, men har inte gjort några fler roddlångpass. Jag tar det i oktober efter LL.

 

Ett annat problem är att det glykogen som väl är inlagrat i en muskel måste förbrännas i just den muskeln. Är kolhydraterna i ryggen och triceps slut' date=' kommer du inte ha någon större nytta i stakåkningen av att du har 100 gram kolhydrater lagrat i benmuskulaturen.[/quote']

Precis. Dessutom är fettförbränningen i hög grad en lokal förmåga för muskeln i fråga och därför ska långpass vara grenspecifika. Man förbättrar inte sin stakuthållighet särskilt mycket genom en lång cykeltur.

Håller med och inte med. Att inlagring och förbrukning är muskelspecifikt har jag märkt extremt tydligt själv. Som jag nämde i denna artikel

http://www.nvskidor.se/artikel/117/

tycker jag att längre pass på roddmaskin tar väldigt mycket på sätesmusklerna för min del. När jag kom upp en bit över 30.000m på mitt hittills längsta pass fick jag totalkollaps lokalt i sätesmusklerna, som knappast kan ha berott på annat än energibrist. Men var fräsch faktiskt i resten av kroppen men det hjälpte ju inte mycket. När så stor muskelgrupp blir helt obrukbar blir tekniken fel så jag avbröt passet.

Men att de muskler som jobbar vid cykling inte skulle göra åkaren stakuthållig håller jag inte med om (med samma referens). Det skulle i sådant fall vittna om dålig teknik som inte nyttjar kroppstyngden för framdrivningen på bra sätt.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...