grundvallning VS stålsickling VS förlänga skidans livslängd

[salomons son]

hej!

 

jag tänkte jag skulle försöka gå till botten med vallnings / stålsicklings frågan ur ett annat perspektiv.

 

allt jag kunnat läsa mig till hittills har, ganska självklart, handlat om hur man får optimalt glid på sina skidor, mängder är ju skrivet om detta, så den frågan kanske vi kan hoppa över i just den här tråden.

 

precis som man smörjer in ett par läderkängor, vaxar en bil eller bonar ett golv för att materialen ska må bra och få en lång livsläng undrar jag hur man bäst tar hand om sina skidor för att det materialet ska vara vitalt och livskraftigt så länge som möjligt. alltså ur ett livslängdsperspektiv.

 

eller rättare sagt undrar jag om det spelar någon roll, om ev vallning /behandling överhuvudtaget saknar betydelse för hur skidan åldras.

 

trots mängder av skidor och skidmil bakom oss är det ingen i vår familj som ägnat speciellt mycket energi åt glidvallning /prepparering av glidzonerna

 

även om vi åkt vasor mm och nog ligger över genomsnitts motionärens nivå har i stort sett samtliga nyköpta skidor bara tagits direkt från butiken och ut i spåret. alltså helt utan grund parafin!!!

 

jag har aldrig upplevt att vi haft några vitnande belag eller jätte stora problem med glidet. i de flesta fall har det inte ens ägnats någon energi åt rengöring /vård mellan säsongerna. dom har körts till bindningar/pjäxor varit slut och därefter bytts ut. ibland lite tidigare pga generationsskifte för bindning/sko.

 

inför varje nyinköpt skidpar har jag dock alltid tänkt tanken att jag ska sätta mig in mer i den här djungeln.

 

efter att nu ha pratat med tre "längdåkningsbutiker" och läst massor hade jag bara fått råd om hur jag får bäst glid. ingen kunde svara på hur jag optimerar skidans/belagens livslängd.

 

jag ringde därför upp fischer och kom efter mina envisa frågor allt högre upp i hirarkin. till slut var jag ganska långt över "tjejen i kundtjänst nivån" det solklara beskedet jag fick var:

 

"skidan bör absolut grundvallas, när skidan kommer från affären är den precis som ett obehandlat träbord, en helt öppen och oskyddad yta"

 

läser era trådar här, samt ställer också en egen fråga och blir mer och mer övertygad om att det är helt galet att inte ge skidan grundparafin.

 

 

samtidigt ser jag hur användandet av stålsickel verkar bre ut sig, där jag förstått att grundvallningen inte förekommer.

 

samt att jag har mina egna ganska långa erfarenheter av att inte göra ett smack åt skidan, utan att ha fått problem.

 

jag tänker också lite på materialvård i allmäna termer, det är inte alla material som mår bra av behandlning och bearbetning, speciellt inte när värme är inblandat.

 

skidan som nu är aktuell är fischers RCR

 

och mina mina frågor, som jag hoppas kan leda till en längre & djupar diskussion är:

 

1. om man bortser helt från glid och skidans dagsaktuella åkegenskaper vad mår den bäst av för behandling (eller icke behandling) på lång sikt, över tiden, för att åldras så skonsamt och långsamt som möjligt.

 

2. om det nu är så att det är totalt galet att, som vi gjort, ta skidorna direkt ur butik, att dom är lika känsliga som ett obehandlat träbord, som tom fischer själva sa, hur vågar man då använda stålsicklingsmetoden?

[deas]

Hejsan. Det finns många fler än jag på detta forum som kan detta bättre. Jag förstår att man gärna vill ta till liknelsen med träbord och hud, det blir så lätt att förstå då. Men trä, och speciellt hud, är ju levande material. VI parafinerar ju inte laminatskivor tex. Och en motfråga: Hur vågar tillverkarna ha skidor i butik upp till 1 år helt oskyddade?

[HJN]

Vem "är" Fisher? Är det samma person som tar in valla till sverige eller belagsspecialisten på fabriken/utvecklingsavdelningen och tillika specialist på polymerer och dess betenden? ;)

[Anl]

Utan att vara fack-biolog eller polymerkemist låter liknelsen med trä för mig som rent nys. Som snacket i hälsokostbranschen ungefär.

 

Trä innehåller en massa vatten som kan avdunsta. Dessutom lignin, terpener m m som som oxiderar vid kontakt med luft o i ljus. Ytterligare påverkas cellulosan av fukt o med tiden biologisk aktivitet. Polyeten, dvs belag, är nog tämligen vattenfritt, avdunstar knappast, oxiderar nog väldigt lite. Undviker man höga temperaturer o solljus förstår jag inte hur det skulle påverkas mer än väldigt minimalt av att inte skyddas.

 

Om jag köper en rulle polyetenplastpåsar, kan de ju ligga i skåpet i decennier utan att bli dåliga (jag hittar från 60-talet hos min saligen avlidna moster, o de gick utmärkt att använda). Varför skulle skidbelaget vara så mycket känsligare om det är mem samma polymer?

[Pask]

Jag tog upp frågan med Leonid Kuzmin en gång när han sicklade mina skidor. Enligt honom så sker en viss oxidation av belagen med tiden, men det påverkar bara det allra yttersta skiktet av belaget. En lätt stålsickling ingör skidsäsongen avlägsnar det skikt som oxiderats under sommaren, och belaget är "som nytt". Det är möjligt att Kuzmin är partisk i detta sammanhang, men jag tycker att det låter logiskt.

 

Han tyckte alltså att det var helt meningslöst att paraffinera skidorna inför sommaren. Jag har också slutat med detta, och kör på hans metod att sickla fram en ny yta inför säsongen. Dock har jag bara hållit på i några få säsonger, så jag kan inte uttala mig om livslängden. Jag tror dock att det ofta är andra saker som sätter gräns för livslängden på skidor, t ex att spannet kan mattas med tiden.

[HJN]

Håller med...

Det som bevisar något tycker jag snarare är din beskrivning Jesper, om hur du/ni "misshandlat" skidorna och de har ändå gått förhållandevis bra. Har gjort på samma sätt själv och ibland under åren fuskat med skidorna på alla vis, tokat sig och åkt på både grus och asfalt med sämre glid som följd givetvis, men inte i den utsträckning som vallafabrikanter och sportbutiker försöker att få det till.

När man senare i sin iver att optimera glidet, med vallning och borstning på en stenslipad skida, hållit på en halv dag så har man fått ett bra glid, men inte så mycket bättre att 4-5 timmars preparering har påvisat himmelska skillnader. Ok för en tävlingsåkare, men inte för en motionär.

 

Vad är det då som får en misshandlad skida att glida förhållandevis bra när den är preparerad så långt från alla måsten? Själv är jag övertygad att här påvisas sicklingens sanning, nämligen att det inte finns något behov av kvacksalveri-vallande med det typiska rådet; först tre gånger av den ena, borsta sen 40 gånger och sen den andra vallan tre gånger och att vallan, kategoriskt, alltid blir bättre om den blandas med ett hårdare parafin osv.

Nej, det som verkligen betyder något är nog skidans fysiska ytfinish. Om belaget har finishen istället för att det är ett tunt”spackellager” av valla som har finishen så borde det betyda att skidan kommer glida bra under en längre period än med valla.

 

…oj nu kommer chefen…måste sluta

[Lars-Erik]

hej!

 

jag tänkte jag skulle försöka gå till botten med vallnings / stålsicklings frågan ur ett annat perspektiv.

 

allt jag kunnat läsa mig till hittills har, ganska självklart, handlat om hur man får optimalt glid på sina skidor, mängder är ju skrivet om detta, så den frågan kanske vi kan hoppa över i just den här tråden.

 

precis som man smörjer in ett par läderkängor, vaxar en bil eller bonar ett golv för att materialen ska må bra och få en lång livsläng undrar jag hur man bäst tar hand om sina skidor för att det materialet ska vara vitalt och livskraftigt så länge som möjligt. alltså ur ett livslängdsperspektiv.

 

eller rättare sagt undrar jag om det spelar någon roll, om ev vallning /behandling överhuvudtaget saknar betydelse för hur skidan åldras.

 

trots mängder av skidor och skidmil bakom oss är det ingen i vår familj som ägnat speciellt mycket energi åt glidvallning /prepparering av glidzonerna

 

även om vi åkt vasor mm och nog ligger över genomsnitts motionärens nivå har i stort sett samtliga nyköpta skidor bara tagits direkt från butiken och ut i spåret. alltså helt utan grund parafin!!!

 

jag har aldrig upplevt att vi haft några vitnande belag eller jätte stora problem med glidet. i de flesta fall har det inte ens ägnats någon energi åt rengöring /vård mellan säsongerna. dom har körts till bindningar/pjäxor varit slut och därefter bytts ut. ibland lite tidigare pga generationsskifte för bindning/sko.

 

inför varje nyinköpt skidpar har jag dock alltid tänkt tanken att jag ska sätta mig in mer i den här djungeln.

 

efter att nu ha pratat med tre "längdåkningsbutiker" och läst massor hade jag bara fått råd om hur jag får bäst glid. ingen kunde svara på hur jag optimerar skidans/belagens livslängd.

 

jag ringde därför upp fischer och kom efter mina envisa frågor allt högre upp i hirarkin. till slut var jag ganska långt över "tjejen i kundtjänst nivån" det solklara beskedet jag fick var:

 

"skidan bör absolut grundvallas, när skidan kommer från affären är den precis som ett obehandlat träbord, en helt öppen och oskyddad yta"

 

läser era trådar här, samt ställer också en egen fråga och blir mer och mer övertygad om att det är helt galet att inte ge skidan grundparafin.

 

 

samtidigt ser jag hur användandet av stålsickel verkar bre ut sig, där jag förstått att grundvallningen inte förekommer.

 

samt att jag har mina egna ganska långa erfarenheter av att inte göra ett smack åt skidan, utan att ha fått problem.

 

jag tänker också lite på materialvård i allmäna termer, det är inte alla material som mår bra av behandlning och bearbetning, speciellt inte när värme är inblandat.

 

skidan som nu är aktuell är fischers RCR

 

och mina mina frågor, som jag hoppas kan leda till en längre & djupar diskussion är:

 

1. om man bortser helt från glid och skidans dagsaktuella åkegenskaper vad mår den bäst av för behandling (eller icke behandling) på lång sikt, över tiden, för att åldras så skonsamt och långsamt som möjligt.

 

2. om det nu är så att det är totalt galet att, som vi gjort, ta skidorna direkt ur butik, att dom är lika känsliga som ett obehandlat träbord, som tom fischer själva sa, hur vågar man då använda stålsicklingsmetoden?

Jag tycker att din frågeställning är intressant . Jag vet att det finns flera här på forum (t.ex. McHammer) som kan ge ett vetenskapligt bra svar på detta min jag får nöja mig med att delge er av mina erfarenheter och ett litet räkneexempel byggd på Kuzmins mätningar.

 

* Jag har ju numera åkt 8 Vasalopp/öppna spår stålsicklat på samma skidor och dessutom c:a 200 ytterligare mil på samma skidor. Jag tycker att jag fortfarande får en fräsch yta efter några få sickeldrag på dessa skidor. I stort sett lika fräsch som jag minns att jag tidigare fick efter en serie av åtgärder efter stenslipning (tvättning, mättning några gånger, sickling, vallning, och putsning)

Anm: Jag låter bara skidorna stå i ett mörkt utrymme under sommaren utan åtgärd och efteråt får jag igen åter en fräsch yta efter några få sickeldrag+ stålborstning.

*Enligt Kuzmin och det han mätt och vägt gäller följande:

ett belag är c:a 0.9 mm tjockt, om du sicklar bort den första stenslipningen så har du kvar 0.86 mm. En vanlig uppfräschningssickling därefter tar mindre än 0.001 mm. Det betyder att du kan göra minst 860 sådana uppfräschningar. För egen del gör jag c:a 10 sådana uppfräschningar varje år vilket väl betyder att jag kan åka på samma skidor hela mitt liv om detta vore den begränsande faktorn.

 

Min HYPOTES är att man inte alls behöver parafinera skidorna för att SKYDDA dem (att man gör det för att senare kanske få bättre glid är en annan sak) eftersom ett par drag med sickeln åter ger dig en ny fräsch yta.

[Knappen]

Är din hypotes då ändå att belaget "oxiderar"?

D v s att man behöver en skyddande yta om man saknar en stålsickel?

 

Jag saknar stålsickel men inte paraffin :)

[Lars-Erik]

Är din hypotes då ändå att belaget "oxiderar"?

D v s att man behöver en skyddande yta om man saknar en stålsickel?

 

Jag saknar stålsickel men inte paraffin :)

Ja, det är det (och vad jag minns från Kuzmins föredrag i Upppsala för ett par år sedan så nämnde även han det). Men JAG TROR att detta sitter mycket ytligt eftersom det försvinner efter några drag med sickeln.

[Jim N]

Ja, det är det (och vad jag minns från Kuzmins föredrag i Upppsala för ett par år sedan så nämnde även han det). Men JAG TROR att detta sitter mycket ytligt eftersom det försvinner efter några drag med sickeln.

Hej, jag kapar tråden litegrann, och ställer en fråga som är nära relaterad till topic: Har du Lars-Erik testat att kombinera stålsickling med paraffinering? Går det öht? Jag är grön på området, köpt min första kuzminsickel idag och har ej ännu skridit till verket. Kan man till exempel stålsickla, sen lägga på en HF8 på det? Kan du i så fall se att det skulle finnas några fördelar med det (jag tänker närmast på att det ju kan vara trevligt med lite fluor på laggarna då man närmar sig nollgrdigt)?

[Murcas]

Att jämföra plast med trä och hud är inte riktigt bra men kan ge en pedagogisk förståelse kanske? Grundtanken med paraffinering är att anpassa belaget efter rådande temperatur. Det görs inte med paraffinet i sig (vilket inte "förenar" sig med belaget) utan paraffinets olika additiv. Paraffinet fingerar mer som en bärare av dessa additiv.

 

Om ni minns några år sedan var det ett väldigt liv om barnleksaker av PVC som var livsfarliga. Det som var farligt var något som heter ftalater [äff'ta'later] vilka är mjukförare i plaster. Polymerer (plaster) är uppbyggda med långa molekylkedjor som ligger som spagetti parallellt med varandra. Vissa plaster är bara "spagetti" utan några bindningar mellen sig, andra är även tvärbundna och bildar 3-dimensionella formeringar. Mellan dessa spegettin används olika typer av mjukgörare för att göra plasten elastisk. Dessa är kända för att inte vara bundna och kunna migrera över på andra material. T ex lim för PVC-mattor måste vara mjukgörarbeständiga för att inte bli til tuggummi.

 

För att återkomma till orsaken till paraffinering. Olika additiv i paraffinet överförs till belaget under insmältning. Mycket mjukgörare i mjuka paraffin för att göra belaget mer elastiskt. Torrsmörjmedel i kalla paraffin för att göra belaget hårdare och smörja vid torrfriktion.

 

Det yttersta molekylskiktet i belaget oxiderar aldrig utan det är mjukgöraren som migrerar. Några drag med sickeln och man får fram ett nytt "elastisk" belag. Med skyddsparaffin förhindrar man detta helt.

 

Summan av detta är vad detta egentligen gör för glidet. Det verkar ju helt omöjligt att bevisa. Alla de som gjort tester själva tror jag inte märker någon skillnad. Med enbart stålsickling tror jag att man får ett "medelelastiskt" belag som klarar de flesta temperaturer. Skillnaden vid paraffinering blir ytterst liten. Men det är ren gissning från mig.

 

Jag har testat bägge delar med gott reultat men fortsätter att paraffinera utan att göra det för svårt.

 

Ursäkta långt inlägg.....

[salomons son]

Hej, jag kapar tråden litegrann, och ställer en fråga som är nära relaterad till topic: Har du Lars-Erik testat att kombinera stålsickling med paraffinering? Går det öht? Jag är grön på området, köpt min första kuzminsickel idag och har ej ännu skridit till verket. Kan man till exempel stålsickla, sen lägga på en HF8 på det? Kan du i så fall se att det skulle finnas några fördelar med det (jag tänker närmast på att det ju kan vara trevligt med lite fluor på laggarna då man närmar sig nollgrdigt)?

jag har följt tråden med stort intresse under dagen. efter 30 år av skidande och förhoppningsvis lika många år kvar tycker jag det är oerhört värdefullt att få ta del av era kloka tankar. mycket av det som skrivs här kommer ligga till grund för hur jag under 100-talsmil kommer vårda mina skidor. kanske tänker andra likadant.

 

vad jag har kunnat se är detta den enda tråden som handlar om de olika behandlingssätten kontra skidans livslängden. kan vi inte försöka fortsätta just på det inslgna spåret och helt hoppa det där med specefika glid-frågor?

 

i all välmening.

[Mario]

Det går alldeles utmärkt att paraffinera sicklade skidor.

Sickling och stenslipning är TVÅ olika sätt att skapa struktur på belaget.

Finessen med sickling är att det blir avsevärt mindre mängd sk "mikrohår" än med stenslip. Dessa "hår" som stenslipningen för med sig ger ett dåligt glid om skidorna inte vallas. Sicklade belag däremot går alltså bra även UTAN valla. Paraffinet på stenslipade skidor håller håren på plats och ger förutsättning till en polerad och mycket fin yta (till paraffinet slitits bort).

Med antalet mil på stenslipade skidor försvinner håren och ger förutsättning för bättre glid. Detta är omvittnat.

Finessen med stenslip är att man kan beställa en struktur som skall gå bra till varje givet före.

Utvecklingen på sickel- och rillfronten gör dock att olika strukturer kan läggas även på sicklade belag.

[Everest]

Hej' date=' jag kapar tråden litegrann, och ställer en fråga som är nära relaterad till topic: Har du Lars-Erik testat att kombinera stålsickling med paraffinering? Går det öht? Jag är grön på området, köpt min första kuzminsickel idag och har ej ännu skridit till verket. Kan man till exempel stålsickla, sen lägga på en HF8 på det? Kan du i så fall se att det skulle finnas några fördelar med det (jag tänker närmast på att det ju kan vara trevligt med lite fluor på laggarna då man närmar sig nollgrdigt)?[/quote']

jag har följt tråden med stort intresse under dagen. efter 30 år av skidande och förhoppningsvis lika många år kvar tycker jag det är oerhört värdefullt att få ta del av era kloka tankar. mycket av det som skrivs här kommer ligga till grund för hur jag under 100-talsmil kommer vårda mina skidor. kanske tänker andra likadant.

 

vad jag har kunnat se är detta den enda tråden som handlar om de olika behandlingssätten kontra skidans livslängden. kan vi inte försöka fortsätta just på det inslgna spåret och helt hoppa det där med specefika glid-frågor?

 

i all välmening.

De som sliter på skidan är åkning, framförallt broms/sladd i grov snö, samt om du råkar åka div sten/grus mm. Men vill du att det skall glida bra bör du nog sickla/slipa ner skidan då och då ändå. Men vilken preparering du då väljer har nog ytterst marginell betydelse om du varje gång vill komma ner till ett plant repfritt belag.