Mitt värsta/bästa minne från Vasaloppet / ÖS

[GundeG]

Sitter hemma framför datorn och bläddrar bland dokument & bilder. Och vad dyker upp framför näsan? jo min Vasaloppsrapport från 2006 då jag kom 1.728 men... var i stort sett död i mål...usch..får rysningar när jag tänker tillbaks....

 

Tänkte det kunde vara en passande historia att skaffa energi och lust inför VL 2010....

Vore kul med lite fler....

 

ha en skön fre kväll....

 

Vasaloppet 2006 - en resa i helvetet - eller?

 

Förberedelser:

Min polare Patrik och jag kom med tåg till Mora på fredagen vid 16-tiden. Där skulle vi träffa 5st andra kompisar som vi skulle bo tillsammans med i Sälen. Vi bodde hos en äldre dam ca 3km från starten och med 400m till matstället.. Helt enkelt kanon. Fyra av killarna ligger normalt bland de 300-400 bästa i VL. De la ca 4-5tim per kväll på glidvallning. Själv la jag ca 10min på glidet då jag körde ovallat. Jag hade stålsicklat och stålborstat skidorna tre veckor innan och behövde endast köra lite med stålborsten samt rilla strukturen. ”Proffskillarna” tittade med stor skepsis på mina skidor och analyserade belaget med ett mikroskop där de kort konstaterade att sicklingsresultatet var under all kritik. Jag höll med då jag inte haft möjlighet att införskaffa en bra och sylvass sickel. Jag tog ändå beslutet att köra som de var.

 

På lördagen åkte vi till Evertsberg för att titta på tjejernas lopp och för att testa glid. Vilken dag, härligt soldis i 6-7 minusgrader med svag vind. Vi stod perfekt bredvid spåret och såg alla tjejerna svischa förbi, vilka kanoner….

Sedan körde vi glidtester i samma backe. Det roliga var att mina skidor gled nästan lika bra som ”proffsgrabbarnas”. Vilka miner…tveksamheter….hur i h…..e kan ovallade skidor glida bra trots att vi vallat för flera tusen spänn ??!! självklart gick jag omkring och mös. Efter glidtesterna åkte vi till närmaste lunchställe och hann se de sista 30min av Marit Björgens segrarlopp. Vilken dag !!!!!!

 

Vasaloppsdagen:

Jag och Patrik gick upp kl 4.30. Hoppsan, minus 12gr och lätt snöstorm. Hur ska detta VL bli? Vi hade förberett allt. Det var bara att klä på sig och kila iväg till frukosten. Äntligen en normal frukost….5.30 var vi tillbaks och jag tog skidor+stavar och promenerade ca 30min till starten. Patrik tog det lugnt och åkte bil med de övriga lite senare.

Väl framme vid startled 3 var det ca 300m kö. Burr, blåsigt och kallt. Hamnade i mitten av fältet och valde att stå i mittersta raden. Stötte på Vasaa i kön som varit där redan kl 5. Han stod längst fram till vänsterm i samma startled.

Sedan följde uppvärmning-kissning, uppvärmning-kissning….kl 7.55 plockade jag av alla värmeplagg och gjorde mig beredd. PANG !!!!!!

 

Längs hela upploppet fanns inga spår, endast en lättare snöstorm rakt i ansikten. Det gick knappt att dubbelstaka. Väl framme vid backen kände jag mig redan ganska trött. Tog beslutet att gå till vänster om dungen så nära högersidan som möjligt. Ett klockrent val visade det sig. Gled fram perfekt och hade inget stopp. Uppför första stigningen gick det lugnt hela vägen och jag kände mig stark och fräsch när det blev dags för stakning mot Smågan. Hade grymt fäste. Men uj vad trög snön var. Trots medvind/sidvind fick man trycka på ordentligt för att hålla bra fart. Hade ungefär samma glid som alla andra. Till Smågan gick det ganska fort. Svepte 2st sportdryck och kämpade vidare.

 

Resan till Mångsbodarna blev tung. Körde på ganska hårt för att hålla fart men kände ändå att ganska många körde förbi mig. Märkte att glidet blev lite sämre när det var extra kallt och strävt i spåret. Annars var det helt ok.. Helt plötsligt dök Mr X upp bredvid mig (den person som var mitt delmål nr 3) och jag la mig bakom honom hela vägen till Mångsbodarna. Väl i Mångsbodarna kände jag mig ganska trött. Hur ska detta sluta !!?? Jag tryckte en stor gel och svepte 2st sportdryck och kämpade vidare.

 

Ner mot Tennäng började jag frysa grymmt mycket om händerna. Höll händerna bakom ryggen i nedförsbackarna och längtade till stigningarna mot Risberg så jag skulle bli lite varm. Började känna krafterna komma. Väl i stigningarna blev jag varm och kände mig ganska stark. Diagonalåkningen flöt perfekt. Tyckte att det gick för långsamt uppför varför jag bytte spår ganska mycket. Väl uppe kände jag mig ganska seg men fortsatte att kämpa. Väl i Risberg tryckte jag en ½ vasaloppsbulle svepte 1st sportdryck och 1st blåbärsoppa.

 

Förra året tyckte jag resan till Evertsberg var hur lätt som helst. Idag var den asjobbigt. Fick kramp i bägge triceps efter halva sträckan och krampen kom och gick resten av loppet. Varenda backe kändes mentalt jobbig. Väl i backarna kändes det lättare än längs med, helkonstigt ??!! Här fick jag syn på Mr X igen. Vi låg bredvid varann i ett par km tills sista stigningen mot Evertsberg. Där kände jag mig ganska fräsch och ryckte lite så att han försvann. Härligt tänkte jag. Nu är delmål nr.3 klart….Uppe i Evertsberg blev jag seg igen. Hade planerat att svepa en gel men tog en bulle istället + 2st sportdryck. Fick spykänslor bara jag tänkte på gelen.

 

Lämnade Evertsberg med Lundbäcksbackarna i tankarna, inget gott omen…först lite härliga nedförsbackar men de blev inte så härliga. Började frysa om händerna igen. Nu var det motvind som gällde. Glidet kändes fortfarande ok men blev lite sämre i strävare snö. Fästet var perfekt. Väl framme i Lundbäcksbackarna kände jag mig ganska fräsch. Lite för mycket folk i bredd som körde lite för lugnt gjorde att jag var toppenfräsch när jag kom upp. Men nu började det kännas i korsryggen och i vaderna. Så här mycket har jag aldrig diagonalat tidigare. Jag visste nu att jag hade loppets tuffaste backar inom 1km och laddade…. Usch vad jobbigt det blev, men det var bara att kämpa på. Trots detta kände jag att jag hela tiden plockade placeringar. Letade efter positiva tankar och kom på att jag ryckt ifrån Mr X i Evertsberg och blev då lite piggare ?. Förra året upplevde jag att det värsta var gjort när jag var i Oxberg. Så blev det INTE i år. Efter en bulle och 2st sportdryck samt 1min vila drog jag vidare.

 

Resan till Hökberg var hemsk. Varje backe tog emot och helt plötsligt började undra hur det gick för Vasaa. Tyckte jag såg honom ett 50-tal meter framför men det var nog bara hallisar…jag hann tänka att han nog redan är i mål den lyckosten. Halvägs började jag prata med en kille som berättade att Daniel Thynell vunnit. Faan va glad jag blev. Sista stigningarna mot Hökberg var jävulska. Krampen i triceps kom och gick hela tiden och korsryggen och vaderna värkte. Ändå kändes det som att jag hela tiden plockade placeringar. I sista backen upp mot Hökberg stod Christina, Vasaas flickvän, och hejade på mig. Fick en energikick och gled in i kontrollen. Varför står hon här?? Har inte Vasaa passerat? Jag tvingade ner 1st gel, 2st sportdryck och kämpade vidare.

 

Nu var varenda liten kulle jobbig. Jag stakade och stakade och stakade. Ibland fick jag kortare formsvackor och då märkte jag att folk åkte förbi mig men oftast körde jag på riktigt bra och kände att jag tog in placeringar hela tiden. Tricepskrampen var nu nästan konstant men jag sket i den och bara tuggade på, Eldris & kaffe…Eldris & kaffe tänkte jag. Väl i Eldris tryckte jag en kaffe med socker och gav mig av mot Mora. Hur ska jag orka? Kollade på klockan och uppskattade en måltid på ca 6.15, faaan va långsamt. Men jag hade hört av speakern i Hökberg att medaljtiden låg på en måltid kring 14.50 så jag förstod att jag låg ganska hyfsat till.

 

Fortsatte att staka & staka & staka & staka & staka med frånskjut. Helvete vad jobbigt. Nu började det kännas konstigt i yttre högra knät, va i helvete, håller hela jävla kroppen på att gå bitar. Jag sket i det & fortsatte staka. 9km, 8km, 7km, 6km, 4km, 3km ahhh snart i Mora parken, 2km, 1km, 500m, jag hörde Patriks barn, fru och svärmorsa gapa och skrika mitt namn innan sista backen vid upploppet. Jag skrev allt vad jag orkade ”jag är så jävla trött….” och sprang allt vad jag orkade upp och började staka mot mål. Jag blev totalt slut. Det kände som jag skulle sjunka ner i snön. Med 200m kvar hör jag någon som skriker mitt namn jättehögt. Jag tittar upp och ser på vänster sida en veteran som vill komma före mig i mål. Jag tänker på Oscars Svärds spurtduell från förra året och samlar mina sista krafter, ”den här gubbjäveln ska INTE komma före mig”. Jag tokstakar förbi honom och in i mål. Där möts jag av en glad tjej som trär medaljen kring min hals. Jag börjar gråta. Har aldrig någonsin varit så slut och samtidigt så glad att vara i mål och ha en medalj kring halsen…………………………

[Hilding]

Blev faktiskt inte mer sugen på att åka loppet nu (2010 blir mitt första) men däremot att träna för att inte få en så plågsam resa som du hade. Magdalena Forsberg hade ett mantra som var ungefär: "Viljan att vinna är inte det viktigaste utan det viktigaste är viljan att förbereda sig för att vinna" Tack för inspiration till träning samt beskrivning av koststrategi, köldproblematik, backtaktik etc. Bra för en rookie som mig att veta vad jag kan ha framför mig även om upplevelsen säkert kan vara väldigt individuell samt dessutom olika från år till år.

Mitt bästa VL-minne hittills är när jag med skräckblandad förtjusning skickade in anmälan i våras. Det kändes som en liten milstolpe i livet. Ser fram emot fler minnen...

[Volevodin]

Håller med att 2006 års lopp var fruktansvärt jobbigt - fick inget gratis - trots att jag var ganska hyfsat tränad efter en bra snövinter.

 

Men 2010 års lopp kommer väl att bli ett historiskt lopp för dig Gunde G, iaf om du dricker rödbetsjuice och käkar Viagra före.;)

[GundeG]

Håller med att 2006 års lopp var fruktansvärt jobbigt - fick inget gratis - trots att jag var ganska hyfsat tränad efter en bra snövinter.

 

Men 2010 års lopp kommer väl att bli ett historiskt lopp för dig Gunde G, iaf om du dricker rödbetsjuice och käkar Viagra före.;)

ojojoj - 2010 kommer bli året då alla gränser sprängdes.... även kallingarna...

[Stefan Sand]

Delar mitt värsta minne, från ett öppet spår

 

Är inte 100 på året men jag tror det var -97. Jobbade då som resande säljer inom cykelbranschen och var småbarnsfar och nybliven husägare. Kan inte säga att träningen varit att skryta med under åren före. Vi var ett glatt gäng på firman och hetsade gärna varandra på cykel under mässor och säljmöten. Någon kläckte den ljusa idén att vi skulle åka Öppet spår. Som gamal skidåkare hade man väl skrytit om sina escapader någon sen kväll i bardiskens dunkla ljus. Att banga denna utmaning fanns inte så det var bara att acceptera. Vintern var som vanligt usel och förberedelsera likaså men jag intalade mig själv att jag skulle slå samtliga på firman oavsett så jag var ändå hyffsat lugn. När väl dagen "D" infann sig så inkvarterade vi i Sälenfjällen. Pastaladdning hade man ju givetvis gjort och dästa som grisar fes vi i kapp i stugan. Valla var ju bara jag som kunde så jag hade ett antal skidor att gnida på och kvällen blev sen. Morgonen kom, frukost intogs och bilen packades för avfärd mot startplats. Jag och en kollega från Malmö delade bil och vi skulle efter avslutat lopp bo i min stuga i Furudal, ca 5 mil från Mora. Problemet var hur biljävlen skulle komma till Mora. Min kamrat hade den ljus idén att först i mål för hämta bilen.

Loppet startade och vi gled iväg. Det var ett jävla plaskföre med klister och vatten till fotanklarna uppe på myrarna. Bitvis gled det riktigt bra på is, för att sedan mer vara vattenskidåkning. Jag stakade på och strax efter Smågan började det krypa i triceps, väl i Mångsbodarna var det massiv kramp som högg så att händer och armar var som okontrollerbara. Ner mot Tännäng var underfrysning ett faktum så det var bara att stanna skrapa och med "CP-armar" försöka få ut lite klister ur en tub. Från den punkten var det en kamp mot kropp och knopp, svårdommar rann i strid ström och tårar var inte långt borta. Jag slet mig till Mora på en tid strax över 7 tim. Väl i mål var mitt enda fokus den där jävla bilen. Huvudet var långt ifrån rationellt så jag steg på en buss typ 10 min efter målgång för att åka till Sälen. Frös som en tok, hungrig som en skock vargar fick jag genomlida en dryg timme i buss. Väl framme i Mora var det rask promenad till biljäveln för direkt återfärd till Mora. Jag han faktiskt tillbaks till Mora när min kollega, sleten som bara en skåning på skidor kan se ut, stakar sig sakta in mot mål. Det enda han ville efter målgång var att komma till stugan och lägga sig i sängen. Snabbt in i bilen för färd mot Furudal. "Vi handlar på ICA i Furudal" säger jag och trycker gasen i botten. Givetvis hade ICA i Furudal stängt när vi behagade anlända denna metropol. Där står vi som 2 fån, hungriga, frusna, trötta och jävligt irriterade. Närmsta butik är 5 mil bort, vad göra?. Jo, upp till Campingen, leta rätt på ägaren och efter mycket trugande säljer karljäveln 2 frusna "Lövbiffar" från sin stängda grill. 50:-/st skulle aset ha, snacka om att utnyttja männsikor i nöd!. Snabba puckar till stugan, leta fram överblivet ris, på med spis och matlagning!!!!!!!

 

Där, ca 20:30 på kvällen och drygt 5 h efter målgång får jag mat och sedan möjlighet till att duscha. Det var nog en av de jävligaste dagarna i mitt liv!

 

Lärdom 1: Planering är A och O. Gör saker i rätt ordning: starta, tävla, gå i mål, duscha, ät och SEDAN tar man hand om bilar och annat jävulskap.

 

Lärdom 2: När man åkt 9 mil och är trött och sliten fungerar inte hjärnan lika bra som vanligt. En god idé är att ha någon annhörig som väntar på dig vid mål och som kan lotsa dig genom komlicerade beslut som när duschning och intag av föda bör göras. Det är också upplyftande för psyket att höra från denna anhörig att "Fan vad du kämpat på bra, riktigt imponernade". Det stärker, jag lovar!

 

Lärdom 3: Det går inte att åka 9 mil skidor men någon form av behållning med hjälp av gamla meriter. Kondition är färskvara, simple as that!

 

Lärdom 4: VL är bättre, då får man mat när man kommer i mål :)

[Gson]

Delar mitt värsta minne, från ett öppet spår

 

Är inte 100 på året men jag tror det var -97. Jobbade då som resande säljer inom cykelbranschen och var småbarnsfar och nybliven husägare. Kan inte säga att träningen varit att skryta med under åren före. Vi var ett glatt gäng på firman och hetsade gärna varandra på cykel under mässor och säljmöten. Någon kläckte den ljusa idén att vi skulle åka Öppet spår. Som gamal skidåkare hade man väl skrytit om sina escapader någon sen kväll i bardiskens dunkla ljus. Att banga denna utmaning fanns inte så det var bara att acceptera. Vintern var som vanligt usel och förberedelsera likaså men jag intalade mig själv att jag skulle slå samtliga på firman oavsett så jag var ändå hyffsat lugn. När väl dagen "D" infann sig så inkvarterade vi i Sälenfjällen. Pastaladdning hade man ju givetvis gjort och dästa som grisar fes vi i kapp i stugan. Valla var ju bara jag som kunde så jag hade ett antal skidor att gnida på och kvällen blev sen. Morgonen kom, frukost intogs och bilen packades för avfärd mot startplats. Jag och en kollega från Malmö delade bil och vi skulle efter avslutat lopp bo i min stuga i Furudal, ca 5 mil från Mora. Problemet var hur biljävlen skulle komma till Mora. Min kamrat hade den ljus idén att först i mål för hämta bilen.

Loppet startade och vi gled iväg. Det var ett jävla plaskföre med klister och vatten till fotanklarna uppe på myrarna. Bitvis gled det riktigt bra på is, för att sedan mer vara vattenskidåkning. Jag stakade på och strax efter Smågan började det krypa i triceps, väl i Mångsbodarna var det massiv kramp som högg så att händer och armar var som okontrollerbara. Ner mot Tännäng var underfrysning ett faktum så det var bara att stanna skrapa och med "CP-armar" försöka få ut lite klister ur en tub. Från den punkten var det en kamp mot kropp och knopp, svårdommar rann i strid ström och tårar var inte långt borta. Jag slet mig till Mora på en tid strax över 7 tim. Väl i mål var mitt enda fokus den där jävla bilen. Huvudet var långt ifrån rationellt så jag steg på en buss typ 10 min efter målgång för att åka till Sälen. Frös som en tok, hungrig som en skock vargar fick jag genomlida en dryg timme i buss. Väl framme i Mora var det rask promenad till biljäveln för direkt återfärd till Mora. Jag han faktiskt tillbaks till Mora när min kollega, sleten som bara en skåning på skidor kan se ut, stakar sig sakta in mot mål. Det enda han ville efter målgång var att komma till stugan och lägga sig i sängen. Snabbt in i bilen för färd mot Furudal. "Vi handlar på ICA i Furudal" säger jag och trycker gasen i botten. Givetvis hade ICA i Furudal stängt när vi behagade anlända denna metropol. Där står vi som 2 fån, hungriga, frusna, trötta och jävligt irriterade. Närmsta butik är 5 mil bort, vad göra?. Jo, upp till Campingen, leta rätt på ägaren och efter mycket trugande säljer karljäveln 2 frusna "Lövbiffar" från sin stängda grill. 50:-/st skulle aset ha, snacka om att utnyttja männsikor i nöd!. Snabba puckar till stugan, leta fram överblivet ris, på med spis och matlagning!!!!!!!

 

Där, ca 20:30 på kvällen och drygt 5 h efter målgång får jag mat och sedan möjlighet till att duscha. Det var nog en av de jävligaste dagarna i mitt liv!

Å fy fan, jag har inte än varit med om så där jävliga grejer under eller efter mina lopp.

 

Mitt värsta minne är själva Vasaloppet 2006 i all nysnö och lösa spår som gjorde att det blev massor av diagonalåkning i lösa spår. Svor och fräste en hel del under det loppet.

[Thorrez]

Håller med att 2006 års lopp var fruktansvärt jobbigt - fick inget gratis - trots att jag var ganska hyfsat tränad efter en bra snövinter.

 

Men 2010 års lopp kommer väl att bli ett historiskt lopp för dig Gunde G' date=' iaf om du dricker rödbetsjuice och käkar Viagra före.;)[/quote']

ojojoj - 2010 kommer bli året då alla gränser sprängdes.... även kallingarna...

Sorry, Viagra dopingklassas från årskiftet 09-10, men du har fortfarande chansen att seeda upp dig i elitledet om det går något lopp innan nyår ;)

[Stefan Sand]

Å fy fan, jag har inte än varit med om så där jävliga grejer under eller efter mina lopp.

 

Mitt värsta minne är själva Vasaloppet 2006 i all nysnö och lösa spår som gjorde att det blev massor av diagonalåkning i lösa spår. Svor och fräste en hel del under det loppet.

Egentligen kunde hela min mardrömsupplevelse med några enkla justeringar blivit betydligt mycket trevligare. Kanske är det just den vetskapen som gör att historien etsats sig fast i minnet? Och det är väl just den som jag ville förmedla, att med lite enkel planering och förberedels så blir inte VL eller Öppet spår en dag i helvetet utan något man t.o.m kan uppleva som njutfullt. Gäller väl för övrigt det mesta här i livet.

 

Men som man säger: " Det som inte dödar, det härdar" och i mitt fall knöt jag näven i fickan, kom i gång med träningen och åkte fler gånger med bästa tid i VL 2004 på 5:23. Det var en betydligt trevligare resa :)

[Gson]

Å nu kom jag ju på ett otrevligt minne.

Efter mitt andra Vasalopp 2004 och när jag skulle hämta min ombytesväska utanför skolan där jag skulle byta om så var hela skolplanen en enda stor vattenplan och arrangören hade inte räknat med detta väderomslag (ca 5 plussgrader). Det gjorde att nästan allt i min väska var blött.

Jag skulle ju givetvis ha lagt allt mitt ombyte i vattentäta påsar inne i väskan om jag hade vetat att det hade varit risk för detta.

Väl inne i skolan så fick jag hjälp av personal med att torka mina kläder i torkskåp ca 1 timme medans jag duschade och varvade ner. Men kläderna han inte bli torra på 1 timme så det var bara att knalla i väg till matserveringen i fuktiga kläder och sedan till bussen. Det var inte så skönt när man har en kropp som verkligen vill återhämta sig och vara torr. Då var jag rätt irriterad. Men har inte haft detta problem sedan dess då det också var många som framförde detta problem till ledningen.

 

Själva loppet 2004 hade jag det också ganska tungt från Evertsberg. Vid start tror jag det var 12 minusgrader och var ungefär så kallt till mitten av loppet då solen kom upp högt och det blev ca 5 plussgrader och spåren blev bara snösörja och is med rester av skidspår från Evertsberg till mål. I alla fall för de som hade hållt på i minst 3,5 timme till Evertsberg.

 

Känner några som bröt det loppet men det här var mitt andra lopp och jag har aldrig velat bryta ett lopp oavsett hur trött jag varit och tänkte att jag ska fan inte bryta det här heller. I mål kom jag lycklig över att kämpat med att leta positiva tankar på tid ca 7:30.

Grejen var att fram till 2004 så var jag inte alls lika bra tränad i överkroppen som i benen då jag mer sysslat med motionslöpning och fotboll tidigare. Så då var jag väldigt beroende av bra spår som det inte var 2004 efter halva loppet.

Sedan dess har jag tränat mest med att förbättra min kapacitet i överkroppen och haft stor nytta av det loppen 07 och 08.

[Volevodin]

Lite märkligt, men 2004 minns jag som ett mycket trevligt lopp.:) Det gick bra för mig, kom ner på 6.31, vilket jag inte varit i närheten senare. Har inget minne av värme o dåliga spår på slutet, men det kanske man inte märker så om det går bra. Minns heller inget om blöt vattenplan, men däremot blött och lerigt några år senare med den nya omklädningsplatsen vid hockearenan. Det var en otrevlig upplevelse att klafsa fram i leran mot omklädningsrummet !:(

[GreatSki]

Lite märkligt, men 2004 minns jag som ett mycket trevligt lopp.:) Det gick bra för mig, kom ner på 6.31, vilket jag inte varit i närheten senare. Har inget minne av värme o dåliga spår på slutet, men det kanske man inte märker så om det går bra. Minns heller inget om blöt vattenplan, men däremot blött och lerigt några år senare med den nya omklädningsplatsen vid hockearenan. Det var en otrevlig upplevelse att klafsa fram i leran mot omklädningsrummet !:(

Håller med dig om den nya omklädningsplatsen, helt värdelös, och det är jag inte ensam om att tycka, långt som fan att gå till hockeyarenan för att få mat, och så det värsta, det var såklart svinkalt att sitta nere på isen att äta, men är ju helt tom på energi efter loppet och blir snabbt lite frusen när man inte rör på sig.

[Gson]

Lite märkligt, men 2004 minns jag som ett mycket trevligt lopp.:) Det gick bra för mig, kom ner på 6.31, vilket jag inte varit i närheten senare. Har inget minne av värme o dåliga spår på slutet, men det kanske man inte märker så om det går bra. Minns heller inget om blöt vattenplan, men däremot blött och lerigt några år senare med den nya omklädningsplatsen vid hockearenan. Det var en otrevlig upplevelse att klafsa fram i leran mot omklädningsrummet !:(

Jag tror det var så att när vädret slog om till plussgrader mitt på dagen så blev det väldigt snabbt dåliga spår. Jag minns att jag hade en ganska bra resa till Evertsberg och en riktigt jobbig åkning andra halvan. Sedan var jag inte alls förberedd på att åka i sämre spår för 5 år sedan. Jag åkte loppet på runt 7:30. De som var lite snabbare fick förmodligen åka i de hårdare spåren längre in i loppet.