Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

En svensk klassiker...vilket är jobbigast


janbanan

Recommended Posts

Funderar på att göra klassikern nästa år...

Är Vasaloppet eller Vättern Rundan värst....

Är man cyklist eller skidåkare så är nog den andra värst men tänkte ifall någon av er är "vanlig" motionär dvs inte direkt specialist på någon av dem som kanske kan ge era kommentarer.....

Link to comment
Share on other sites

För en skidåkare (både längd och alpint) som undertecknad tror jag att Vansbrosimningen och Lidingöloppet är värst. Har i och för sig inte provat något av dem, men i teorin är det så.

Har aldrig varit och kommer aldrig att bli bra på löpning och tycker att det är tråkigt med simning.

Link to comment
Share on other sites

Vättern mentalt jobbigast. Att starta på kvällen och det blir mörkare och kallare de närmaste 5-6 timmarna innan gryningen. Eller starta 4 på morgonen ruggig och kall men det blir årminstone ljusare och ljusare. Under 30 mil hinner alla möjliga väder drabba en. Säg den VR-åkare som varit "nöjd med vädret", nej alltid är det nåt! Däremot är VR mer "socialt" längs vägen, eftersom man startar i olika grupper och inte behöver slåss om placeringar med dem man har runt omkring sig.

 

Simningen är lättast säger alla som provat. Även om man "inte kan simma". Detta därför att det är relativt snabbt avklarat. Dessutom är det nog den gren där det är minst tidshysteri på motionärsnivå. Har någon hört någon säga "Vad hade du för tid på Vansbro?". Nej. Vansbro simmar man igenom för att ha den avklarad och man klarar av den med jämförelsevis liten specialträning.

 

Vasaloppet tycker ju vi på det här forumet är enbart roligt ;o)

 

Alla kan springa men att förbereda sig för Lidingö kräver en del målinriktad specialträning. Läs på löparforum och lägg upp bra träningsprogram för både fart och skonad kropp. Då blir den en... nej ok, ingen njutning. Efter två timmars trampande kan faktiskt vad som helst dyka upp. Inte helt ovanligt med mer långvariga "men" efter Lidingö jämfört med VL, VR och VS.

Link to comment
Share on other sites

dom långa tävlingarna blir man ju mest utmattad/trött av dvs Vättern och vasan, lidingö är ju inte hemskt lång tid men man blir desto mer förstörd muskulärt av stötarna, simningen är ju löjlig i jämförelse, skulle vara åtminstonde dubbla distansen om det skulle vara en utmaning.
Link to comment
Share on other sites

dom långa tävlingarna blir man ju mest utmattad/trött av dvs Vättern och vasan, lidingö är ju inte hemskt lång tid men man blir desto mer förstörd muskulärt av stötarna, simningen är ju löjlig i jämförelse, skulle vara åtminstonde dubbla distansen om det skulle vara en utmaning.

Jag håller med Nick helt klart...

Kramp i baksidan av låren med 5km kvar är inte roligt ( Lidingöloppet)

Link to comment
Share on other sites

Har precis avslutat min tredje klassiker och kan utan tvekan säga att Lidingöloppet är det tuffaste för mig! Vättern tycker jag är klart roligast då jag gillar cykel, Vasaloppet är på god andraplats då jag förbättrat mig mycket som skidåkare plus att jag åker upp med ett fantastiskt gäng, Vansbro är ingen speciell fysik ansträngning men ett kul arrangemang där jag haft med mig hela familjen där alla har deltagit´(Har två grabar på 5 och 7) Lidingöloppet är utan tvekan det tuffaste rent fysiskt, men som allt annat så handlar det om träning och åter träning.
Link to comment
Share on other sites

dom långa tävlingarna blir man ju mest utmattad/trött av dvs Vättern och vasan, lidingö är ju inte hemskt lång tid men man blir desto mer förstörd muskulärt av stötarna, simningen är ju löjlig i jämförelse, skulle vara åtminstonde dubbla distansen om det skulle vara en utmaning.

Då vinner du nästa år eller?

 

Håller iofs. med om att det kanske inte är den utmaning som dom andra loppen men då får man helt enkelt ta i mer!

Link to comment
Share on other sites

Jag tyckte Lidingö var jobbigast, sista milen var hemsk. Jag hade satt upp målet att gå under 3 timmar och klarade det med endast 30s. Löpning är inte min starkaste sida delvis pga en gammal knäskada. Annars är ju Lidingöbanan väldigt fin.

 

Vättern var väldigt seg och blev en stor besvikelse när jag insåg att jag inte skulle klara målet på under 10 timmar. Här tycker jag svårigheten är att hitta en klunga med rätt fart, varken för låg eller för hög. Cykling är kul men inte i 30 mil.

 

Skidåkningen var däremot en ren njutning det året jag gjorde klassikern. Hade ingen aning om hur fort det skulle gå men åkte mycket snabbare än jag någonsin kunnat drömma om.:)

 

Simningen var ingenting i jämförelse, trots att jag är en rätt usel simmare. Tränade en gång i veckan ett halvår och bröstsimmade på drygt 1.10 utan att förta mig.

 

Som någon sa blir det mycket jobbigare så fort man sätter upp mål och ska börja jaga minuter och sekunder.

Link to comment
Share on other sites

Jag satsade på klassikern för ett antal år sedan (1978) Vätternrundan var inte fysiskt jobbig, men knäna smärtade fruktansvärt från Karlsborg o hem + att det kändes som man satt en bedövningsspruta i skrevet. Hade 30 mils cykelträning och tog mig runt på 14 tim. Värst var dock att ta sig hem efter loppet utan att somna.

 

Lidingöloppet var det minst ansträngande, vill minnas att jag startade löpträningen några veckor före från en bas av hårdträning inom gång och tog mig runt på 2.10. Aborrbacken upplevde jag inte som speciellt jobbig, väntade bara på när det tuffa motslutet skulle komma, men det kom aldrig.

 

Vasaloppet inga problem på den tiden hade man power i armar och ben.

 

Vansbrosimningen. Jag tränade ganska mycket simning både i bassäng och utomhus (kall sommar) Min kroppskonstitution är inte byggd för simning och följdaktligen får jag fel vattenläge och låg simhastighet. Det året var den 15-16 gr i vattnet i starten och våtdräkterna hade inte slagit igenom. Lite innan jag kom fram till älven, blev jag uppfiskad av en följebåt och då var allt dimmigt runt mig. Det var tur för jag kunde ha drunknat i älven (var på väg att sjunka år 2000 då jag genomförde 1/4 klassiker i en följd, varav 700 m simning) Så det blev ingen klassiker, för lite underhudsfett och dålig köldhärdighet i kombination med långsam simning (hade nog fått ligga i vattnet i 2 tim) gjorde att jag la ner det projektet för all framtid.

Så simningen helt klart värst - en obehaglig upplevelse !

Link to comment
Share on other sites

Hade 30 mils cykelträning och tog mig runt på 14 tim. Värst var dock att ta sig hem efter loppet utan att somna.

Numera är det förbjudet att åka direkt hem efter loppet. Minst 6 timmars vila annars blir man struken från resultatlistan om man hamnar i en av de många kontroller som finns. Det tycker jag är bra.

Link to comment
Share on other sites

dom långa tävlingarna blir man ju mest utmattad/trött av dvs Vättern och vasan' date=' lidingö är ju inte hemskt lång tid men man blir desto mer förstörd muskulärt av stötarna, simningen är ju löjlig i jämförelse, skulle vara åtminstonde dubbla distansen om det skulle vara en utmaning.[/quote']

Då vinner du nästa år eller?

 

Håller iofs. med om att det kanske inte är den utmaning som dom andra loppen men då får man helt enkelt ta i mer!

visst är det så, Har bara simmat 1 gång då jag gjorde klasikern för ett par år sen, men jag är ingen simmare och tränade simning 2pass veckan innan, bröstsimmade på drygt 1h. Vättern körde jag med masgruppen och vi var 10-12st som klara 7.30, vasan gick på ca 4.35 och lidingö på 2.08 har jag för mig.

helt ok totaltid på klassikern men skulle gärna vilja gå under 15h

Link to comment
Share on other sites

Alla delar tycker jag har sin utmaning.

 

Vasaloppet kan man köra lugnt och skönt på öppet spår eller ta ut sig totalt på Vasan, jobbigt blir det eftersom det tar lång tid.

 

Vätternrundan kan man glida genom på att bara ligga på rulle, har man cyklat för lite får man ont i rumpan men det går över. Man kan även här köra stenhårt och tömma alla glykogendepåer i kroppen.

 

Vansbrosimmet går att "flyta igenom" med våtdräkt och bröstsim. Eller så kör man seriöst och hårt, jag satsade en del förra året på crawlkurs och mkt träning, kom in på 52min med kramp i vader och fötter... det startade redan efter en km. Vattentemp mellan 15 och 22 grader gör att förutsättningarna ändras varje år.

 

Lidingöloppet kan man jogga och gå sig igenom, eller springa som en tok med mjölksyra i benen och blodsmak.

 

För mig var Lidingö jobbigast, jag är löpare så jag visste hur hur hårt jag kunde pressa. Mådde riktigt dåligt efter målgång och fick vila ett bra tag innan jag klarade av att duscha.

Link to comment
Share on other sites

Har bara en klassiker men är regelbunden på VL och LL. Med andra ord har jag inga problem med VL och LL. VS lyckades jag pricka in ett år med riktigt varmt i vattnet - så det var varken jobbigt eller kallt. VR var skapligt väder, men jag blev riktigt uttömd på energi av den långa tiden. Dock det värsta av allt med VR var den ovan omnämda bedövninssprutan i skrevet.

Summa: Jobbigaste klassikergrenen är VR både på grund av utmattning under tiden och den psykisk stressen efteråt när lemmen är helt bortdomnad i ett par dagar.

Link to comment
Share on other sites

Intressant att så många tycker Lidingö är värst. Jag kan bara jämföra Vasaloppet och Lidingö och tycker nog Vasaloppet känns som en större grej.

 

På Lidingöloppet kan efter en lång sovmorgon sätta sig på tunnelbanan för att åka till starten. Man springer sedan ett rejält långpass för att sedan vara hemma vid fyratiden, visserligen rejält trött i benen.

 

På Vasaloppet börjar den mentala laddningen veckor innan med väder och vallanoja. På tävlingsdagen ska man stiga upp kl 3.30 för att sedan ha 6-8 timmar framför sig i spåret, men det är ju så klart det som är charmen med Vasan.

 

Visst ligger man på en högre puls på Lidingö men det tar ju inte ens hälften så lång tid.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...