Taktiska tjuvknep, originella och moraliskt oantastliga, inför Vasan ?

[okomoko]

Godafton, mina damer och herrar. Brukar ibland ligga och klura på vad jag skulle kunna hitta på för att göra "näradöden-upplevelsen" i Fädrens spår snabbare, lättsammare och trevligare. Och nu tänker jag inte på de vanliga faktorerna som träning, vallning, skidor osv.

 

Innan jag hittade det här forumet var det ganska magert i min vapenarsenal. Men jag har med stort nöje botaniserat bland diverse kloka tänkares synpunkter. T.ex har jag tagit del av Lars-Eriks (och andra matematiskt kunnigas) utläggning om flödesteorins tillämpning vid val av väg runt "DUNGEN" vid starten. (Förmodligen den enskilda samling av ett så litet antal träd som har skapat så mycket bryderi och beslutsångest i Sverige. Möjligen undantaget almarna i Kungsträdgården. Men det var bara en isolerad händelse. "DUNGEN" är m.a.o. av betydligt allvarligare art.)

Läste också ett intressant tips av MC Hammer gällande framkallande av en s.k. "stridstömning" med hjälp av Laxoberal. Det är helt klart värt att begrunda. (Tack MC H.)Inte minst mot bakgrund av tidspressen p.g.a. buss- och logistikkaoset i år.

 

Så som ni säkert redan förstått, kommer jag att gnugga mina rullskidsstavsvalkiga händer av barnslig förväntan på vad ni, kära vänner, har att dela med er av.

 

MVH / och "be careful out there" :cool:

[Volevodin]

Det bästa är att vara så tränad, åka på ett så klokt sätt och i övrigt förbereda sig så att man inte råkar i en "nära-döden-upplevelse".

 

Som jag tidigare berättade kom jag i det tillståndet 1971 pga två orsaker; min träningsgrad och kaffet i Eldris. Dålig snövinter = lite skidmil = ej genomtränad kropp. Kaffet i Eldris - väldigt pigg - sen kom väggen - så slut att snön rödfärgades = nära döden upplevelse. (fast jag såg inte tunneln)

[okomoko]

Jag håller helt och hållet med dig, Volevodin. Men trots all ödmjukhet jag har inför din erfarenhet (som jag noterat) anser jag att ditt påpekande tillhör den strategiska planläggningen i stort. Vad jag efterlyser är små matnyttiga (taktiska alltså) tips som en inte så erfaren vasaloppsåkare kan ha nytta av.

Till saken hör, vilket jag glömde nämna, är att jag är tämligen rutinerad i skidspåren, med i runda slängar 150-190 mil på snö/år och ungefär lika mycket på asfalt. Men har bara två (2) Vasor bakom mig, varav ett ÖS.

MVH / :cool:

[Knappen]

Jag har ju inte den stora erfarenheten av vare sig skidåkning eller Vasaloppet men tycker att jag lärde mig en sak vid mitt första Vasalopp.

 

Jag har ställt mig på startlinjen för att det är roligt, då ska jag baske mig också ha roligt.

Detta är utomordentligt lätt att glömma bort när någon tränger sig före eller sätter en stav framför min egen och hindrar mig i backen. En bortkastad blåbärsmugg som skvätter....

Många olika anledningar kan ta ner humöret!

 

Efter första vasaloppet, då jag hittade många anledningar men inga spår, har jag praktiserat detta att le. Var det inte Everest som hade något tänkvärt som signatur? Le mot världen och den ler tillbaka?

Det är ett tips utanför träning, vallning och liknande "normala" förberedelser.

Gör nytta för mig :D

[Everest]

Jag har ju inte den stora erfarenheten av vare sig skidåkning eller Vasaloppet men tycker att jag lärde mig en sak vid mitt första Vasalopp.

 

Jag har ställt mig på startlinjen för att det är roligt, då ska jag baske mig också ha roligt.

Detta är utomordentligt lätt att glömma bort när någon tränger sig före eller sätter en stav framför min egen och hindrar mig i backen. En bortkastad blåbärsmugg som skvätter....

Många olika anledningar kan ta ner humöret!

 

Efter första vasaloppet, då jag hittade många anledningar men inga spår, har jag praktiserat detta att le. Var det inte Everest som hade något tänkvärt som signatur? Le mot världen och den ler tillbaka?

Det är ett tips utanför träning, vallning och liknande "normala" förberedelser.

Gör nytta för mig :D

Nja, jag är tyvärr inte någon så stor världsförbättrare, tror det var "enklaresport".

 

Men jag kan dela med mig av ett mer världsligt tips som jag iof nämnt flera gånger förut. Jag kör med hörlurar, lyssnar på sportradion, dvs Vasaloppet. Sen blir jag uppringd, har givetvis telefon på autosvar och får reda på min och intressanta kollegors placering efter varje kontroll. På detta sätt blir loppet roligare eftersom du får höra även hur det går för täten, du får reda på hur nära du är din placeringsmålsättning (även medaljtid för de som ligger nära den gränsen) och får koll på på dina kända medtävlare. Och nej, jag har inga som helst problem att prata med medtävlare, har inte så hög volym. Brukar snarare delge lite om hur det går i täten och vilken placering vi har. Överhuvudtaget så är det rätt intressant att prata med sina kollegor i spåret.

[Volevodin]

Sålänge man läser av hur olika spår går, om det finns nån lucka att hoppa in i dvs om man är på väg framåt i fältet, då är det inga problem. Men när man blir så trött att man ligger kvar där man ligger och inte ids titta hur det rör sig i olika spår, då är man på väg neråt i fältet.

 

Det gäler mao att tillämpa det första alternativet så länge som möjligt, helst hela loppet, ty det påverkar psyket positivt, medans det andra alternativet sänker humöret succersivt.