Primateria

[Niklas]

Jag har en Sandviken stålsickel med grader - går det inte lika bra med den som tex Kuzminsickeln ? eller åtminstone som första steg i stålsickling ?

Finns nog bara ett sätt att ta reda på och det är att prova. Eller om du verkligen är ute efter enklast tänkbara, kanske först prova göra ingenting (dina nuvarande skidor men strunta i glidvallningen), och är du nöjd med glidet så är du nöjd med glidet och då finns kanske inga själ för just dig att krångla till det mer än så? Annars tillbak till glidvallningen eller testa Sandviksickeln (billigast men kräver mer eget experimenterande). Förslagsvis först på belag eller belagsdelar där det inte känns som världens undergång om det visar sig vara svårt att sickla med den och blir något litet hack e dyl (omöjligt att veta utan att prova). Det är ditt liv och dina skidor. Bara att våga välja och sen gilla läget. :)

[Everest]

"OBS! Eggarna är rakbladsvassa och måste hante-

ras med stor försiktighet."

 

"OBS! Om sickeln placeras med en allt för hög

vinkel mot belaget' date=' kan kraftiga hack skapas i

belaget."[/quote']

Jag har nu lånat Lars-Eriks Primateria-sicklar och provat dem. Jag tyckte liksom and-ärsp att instruktionerna om eggarnas vasshet såg respektingivande ut, så jag lästa igenom dem noga först och började med liten vinkel mot belaget som det stod i sicklingsinstruktionerna (följde steg a) - c) i dessa) och då var det lika lättsicklat som med Kuzmins sicklar både med grov- och med poler-sickeln. Med struktursickeln var det lite svårare att dra med jämn fart (inte så den högg fast, men kändes att risken fanns), så det var den som jag upplevde som mest "krävande" på de sex drag jag hade på mig innan båda skidorna var färdigsicklade. Så den behöver man kanske lite mer övning än så för att bemästras helt. (Men passionerade längdåkare brukar ju inte gärna skrämmas av att någonting är dyrt eller kräver lite övning att bemästra, så eventuell succé hänger nog mer på hur bra det glider, tror jag personligen.)

 

Tack vare Lars-Erik fick jag sedan en mycket givande pratstund i hans mobil med självaste Ronnie Löf och fick bra svar på lite frågor som dök upp under provsicklandet och lite bättre förståelse av tankarna bakom sicklarna och hur de är tänkta att användas. (Tack för den möjligheten, Lars-Erik och Ronnie! =) )

 

Kan säkert vara intressant för fler som tänkt prova Primaterias verktyg, så med reservation för att Ronnie har varit med och utvecklat sicklarna (alltså inte helt opartisk) och att jag kan ha missförstått eller glömt något av vikt så återger jag här "huvudfilosofin" bakom de sicklarna som jag kommer ihåg och förstod den.

 

När jag sicklade med grovsickeln i grundsicklingen före steg a) så var jag lite osäker på hur slät ytan skulle bli innan jag var klar (kom ju ihåg den nästan helt släta ytan jag sett uppförstorad på bild), för strukturen såg för ögat ut ungefär som efter Kuzmin-sickling, men så skulle det också vara. Vitsen med grovsickeln är att få rätt grundstruktur i belaget. Går man på direkt med polersickeln och sicklar tillräckligt länge så kan man få belaget helt slätt. Så slätt att man kan se korngränserna i materialet och en blank (tror han sa metallisk?) yta som man nästan kan spegla sig i. Har visst glidit bra i prov på kornig snö, men bara för att strukturen då fanns i snön. (Tror han sa något om att det skulle kunna funka bra i riktigt torrt kallt och kärvt "kirunaföre"). Men i blanka spår fungerade det inte alls, och det är därför de rekommenderar att börja med grovsickeln som ger en "grundstruktur" (många små "gropar"), följt av att göra "kryssmönster" med samma sickel och sedan struktursickeln för lite ytterligare struktur/rillor, och avslutningsvis polersickeln för att polera kontaktytan mot snön helt slät. Kryssmönstret var för att tilåta vatten och luft att gå inte bara i de längsgående rillorna utan även mellan dessa.

 

Ronnies filosofi (som jag förstod den) var att hittar man en struktur som fungerar så skulle man först ha så mycket som möjligt av den (t ex med grov- och struktursickeln eller med stenslip för de som tror sig kunna få bättre glid den vägen) och sedan polera kontaktytan (=den ungefärliga kvadratcentimeter av belaget som är i kontakt med snön och som man glider på) helt slät. Så att man får en helt blank och slät kontaktyta kombinerad med så många gropar/rillor som möjligt för luft och vatten att glida fram längs.

 

Ronnies argument för att fixa grundstrukturen med grov- och struktursickeln var dels att man kunde få mer små rillor/gropar än vad som går med andra strukturnerktyg och dels att den utskurna struktur som grov- och struktursickeln ger har fördelen att den inte ändras med tiden till skillnad från ett icke skärande rilljärn som ger en struktur som kanske inte ser exakt likadan ut i Evertsberg som den gjorde i Sälen. (Hmm, har någon sett/hört några säkra uppgifter om hur många timmar/mil en rillad struktur sitter i belaget innan materialet fjädrar tillbak och ger gradvis grundare struktur?)

 

Mitt intryck att struktursickeln är den som kräver mest övning för att bemästra hade han svårt att säga så mycket om, för han har själv sicklat så många år att de rätta handgreppen sitter i ryggmärgen, men skall tydligen gå fint om man tänker på att ha liten vinkel mellan sickel och belag (kanske 10 grader?) och, upplevde jag själv, tänker på att även vinkla sickeln sett rakt uppifrån. (Men som sagt, efter sex ynka drag kan jag ju inte dra så mycket slutsatser.)

 

Jag frågade om stål- och nylonborstningen som rekomentderats efter Kuzmin-sickling, men stålborstning skulle bara ge repor i den blanka kontaktyta som polersickeln ger, menade han, så borstning såg han ingen vits med annat än om man efter sickling bearbetat ytan med något ytterligare strukturverktyg som t ex en riller som tillför mer eller mindre vassa kanter som annars skulle bromsa, och som stålborsten kan hjälpa till att runda av, för att sedan dra med polersickeln igen för att åter polera upp en blank och slät kontaktyta mot snön.

 

Om jag med ögat betraktar belagen jag sicklade och jämför med ett annat kallförespar som jag sicklade (i februari) med Kuzmins kallföres-sickel och sedan polerade och putsade med stål- och nylonborstar så ser ytan lite blankare ut på det senare paret än på det jag sicklade med Primaterias sicklar, medan det paret å andra sidan går att få "hur blankt som helst" beroende på hur länge jag använder polersickeln. Hoppas hitta bra spår i Gällivare i helgen för en första jämförelse, så blir det väl att experimentera vidare i vinter, men på Primaterias sickelinstruktioner ser det ju väldigt enkelt ut i alla fall. Några få drag med respektive sickel (olika antal beroende på hur torra/fuktiga spåren är) och sen är det klart. Ingen borstning, putsning eller annan efterbehandling. Sen finns säkert de här som gärna experimenterar vidare med nylonborstar, nätstrumpor, glidvallor och/eller annat, och det får ni ju gärna göra och gärna rapportera eventuella resultat i någon tråd här i så fall. =)

 

Jag frågade även om tanken med att dra 1-5 drag med struktursickeln beroende på hur torr/blöt snön är, om de alltså förespråkade fler hellre än djupare rillor vid blötare förhållanden? Men han medade att rillern var utformad så att om man bara startade från den böjda framändan av skidan så skulle sickeln snabbt halka ned i samma spår varje gång, så att det blir just djupare rillor. Och tätare än vad man får med en "typisk riller".

 

Grovsickeln är den som jag tycker är mest lik Kuzmins sicklar, men Ronnie menade att en viktig skillnad är att Kucminsickeln är fräst så att det är graderna som river upp struktur i belaget och graderna slits ned snabbare än de vassa eggarna på primateriasickeln, och kan aldrig bli så skarpa och släta som eggen på polersickeln. Så det är väl sånt man får väga mot det högre priset, vad det skulle kosta att slipa om en Kuzmin-sickel, om man tycker att man redan uppnått oslagbara resultat med stenslipade belag o s v.

 

Ja det är vad jag kunde komma ihåg, och som jag kom ihåg det.

Mkt intressant, låter inte så svårt eller komplicerat bara som en lite dyr grundinvestering och väntar givetvis på tester. Men hur ofta rekommenderas man att göra om proceduren. På träning har det ju iof ingen större betydelse. Men säg att du åkt ett 40 km lopp i bra snörförhållanden och nästa lopp har samma före. Skall man då sickla om, låta skidorna vara eller göra rent dem med ngt?

[Mario]

Om man redan har K-sickeln, kanske man kan komma undan med bara polersickeln?

[Rotebrostakaren]

Om man redan har K-sickeln, kanske man kan komma undan med bara polersickeln?

Polersickeln och struktursickeln, det är väll bara grundsickeln du kan strunta i om man tror på Primatera och har en Kuzmin, eller är det en missuppfattning?

[Volevodin]

Ursäkta Niklas, det var inte meningen att "chikanera" dig för att du tar något på allvar och vill tränga lite djupare in i ämnet. Men jag tror att Primatera-sicklar är steg 2 efter Kuzmin, då man blivit en övertygad sicklare och vill ta ett steg till och utveckla sig ytterligare.:)

 

Att använda en stabil vallaprofil, där man kan spänna fast skidan ordentligt, är ju en självklarhet för alla som vill jobba med skidorna på ett säkert sätt. Men det är inte en självklarhet för alla tex om man bor i ett hyreshus. Min förening har bara öppet vallaboden tis,to kväll o söndag fm, övrig tid stängt, närmsta dygnetruntöppet är 2 mil. Det kräver mao stor planering när man skall fixa sina skidor jämfört om man har tillgång till eget garage.:/

[glidaren]

Läste på deras hemsida under strukturer. Undrar om de inte krånglar till det. Skriver att man ska rilla minst 50 ggr med rullande riller. Vem f-n orkar det?

[joakim.j]

Läste på deras hemsida under strukturer. Undrar om de inte krånglar till det. Skriver att man ska rilla minst 50 ggr med rullande riller. Vem f-n orkar det?

Det tyckte dom nog dom gjort, för nu står det att man ska rilla olika många gånger, beroende på hur bra rillern är!

 

Sen stod det något helt nytt oxå, "En ny stenslipad skida har tillräckligt med gropar. Ofta behövs bara några drag med en rätt vald riller för att få rätt struktur . Det är dock ojämnheterna som är problemet. Försiktig användning med polersickel efteråt rekommenderas för att inte avverka för mycket av strukturen."

 

Jag tyckte väl det, att först stålsikla skidorna helt släta, och sen rilla över 50 ggr det låter som en manuell stenslip.

[Rotebrostakaren]

Är det någon som fått några resultat med Primateria sickling? Subjektivt tyckande duger bra. Är sugen på att köpa ett set, har tillgång till Kuzmin-sickel och undrar om det är märkbart bättre med Primateria. Lars-Erik, Niklas eller någon annan kanske har en bra teori som dom vill delge oss andra.

[HJN]

Att använda en stabil vallaprofil, där man kan spänna fast skidan ordentligt, är ju en självklarhet för alla som vill jobba med skidorna på ett säkert sätt. Men det är inte en självklarhet för alla tex om man bor i ett hyreshus. Min förening har bara öppet vallaboden tis,to kväll o söndag fm, övrig tid stängt, närmsta dygnetruntöppet är 2 mil. Det kräver mao stor planering när man skall fixa sina skidor jämfört om man har tillgång till eget garage.:/

Har själv alltid förespråkat vallaprofil, men har upptäckt att man med en så vass sickel som tex Kuzmin inte alls behöver trycka särskilt hårt. Det går tom med så lite tryck att ett normalt vallaställ nog fungerar riktigt väl.