Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Är den "nya" staktekniken effektivare än den gamla?


Lars_P

Recommended Posts

Hej,

 

Den "nya" staktekniken med kortare drag, ganska låsta armar och mer jobb för magen blir allt vanligare. Helt klart kan man väl utveckla mer effekt med den tekniken jämfört med den traditionellt "långdragande".

 

Men hur ekonomisk är den? Det skulle ju kunna vara så att den "nya" tekniken drar mer kJ/km än den gamla. Nån som vet eller har idéer?

 

/Lars

Link to comment
Share on other sites

Det går att åka fort med den gamla stavtekniken, vilket Oddbjörn Hjelmeseth är ett utmärkt exempel på. Han utnyttjar även handledssnärten till 100 %, vilket ger en extra push i slutet av stavrörelsen.

En annan infallsvinkel är att titta på anspänningsfas resp avspänningsfas. Min erfarenhet är att en muskel inte tröttas lika fort om det finns en väl tilltagen avspänningsfas. Den gamla stavtekniken ser ut att ha längre avspänningsfas medan den nya stavtekniken verkar fördelaktig i sprint och vid fartökningar, ryck och spurter.

Men sen är det ju upp till var och en att testa om det är något som passar just min åkstil och kynne. Känns inte det ena bra, får man försöka med det andra.

Link to comment
Share on other sites

Oddbjörn Hjelmeseth, får magsår när jag ser honom åka, verkar oerhört stressigt och oharmoniskt, har väldigt svårt att tro att det går åt lite kJ/km. Däremot finns det två personer som enbart har stakat sig igenom ett Vasalopp med gott resultat, så båda borde väll anses vara bra stakare och troligtivs därmed också har en effektiv stakteknik.

 

Staffan Larsson, väldigt stort och relativt ospetsig armvinkel, som ett "jättehjul".

Jerry Ahrlin, små korta explosiva och spetsiga armvinklar.

 

Båda måste anses ha väldigt god stakteknik, så det är väll bara att prova sig fram och se vad som passar en själv.

 

Om jag skulle gissa vad som "bränner" minst kJ/km så är det Staffan, men Jerry använder istället fler och större muskler i sin stakning. Så vill du använda stakning för att vila upp dig och få ner pulsen, använd "old-school", vill du bara staka ett helt Vasalopp utan fäste tror jag mer på "modern"-teknik.

 

Har inget som helst vetenskapligt belägg för ovanstående, utan det är ren och skär spekutlation::)

Link to comment
Share on other sites

Jag använder två varianter av stakning när jag stakar långt – varannat tag. Skratta inte! Det funkar faktiskt. :P En kortare rakare med böjda ben och en längre, där armarna får pendla bakåt utåt för att använda andra muskler med rakare ben och djupare böjning framåt. Ser säkert extremt fånigt ut men det funkar för mig :)
Link to comment
Share on other sites

Nä, men det är inte så ovanligt på snö att man någon gång lägger in ett eller flera "powetag" i sin normala stakteknik oftast pga terrängen o banan.

 

Betr. Hjelmeseth tror jag att den är effektivare än den ser ut. Sen har man ju sina ideal vad det gäller klassisk åkning och för mig är det Vladimir Smirnov - en perfekt klassiker. :) Såg på you tube Ivan Batori classical, som jag tyckte hade mycket fin stavteknik.

Link to comment
Share on other sites

Nä, men det är inte så ovanligt på snö att man någon gång lägger in ett eller flera "powetag" i sin normala stakteknik oftast pga terrängen o banan.

 

Betr. Hjelmeseth tror jag att den är effektivare än den ser ut. Sen har man ju sina ideal vad det gäller klassisk åkning och för mig är det Vladimir Smirnov - en perfekt klassiker. :) Såg på you tube Ivan Batori classical, som jag tyckte hade mycket fin stavteknik.

Jo, Hjelmeseth, måste ju var effektivt på något sätt, annars vinner man inte tävlingar, men vackert för ögat är det inte, min favorit när det gäller skidteknik är Thomas Alsgaard, ser så rytmiskt och harmoniskt ut.

Apråpå Boletus varannan tag teknik, så blir det för mig lite mer åt moderna teknikhållet när det är bara stakning. Blir "old-school" när det är stakning med frånskjut, har svårt att få ihop stakning med frånskjut annars på ett harmonsikt sätt. Tror att det är bra att ändra teknik om man åker långt, så man sliter annorlunda på musklerna.

Drog av en stav en gång efter Eldris , fick tag på en stav som var typ 165, istället för 158 som den andra. Det gick oerhört fort i början (relativt alla andra) efter som jag angrep musklerna med annan vinkel antar jag, eller för att jag hade vilat i 1-2 km med diagonal kanske...

Vad jag vet är det inte förbjudet att byta stavar, jag tror att man skulle tjäna på att byta stavar någonstans på slutet av Vasaloppet bara för att angripa musklerna annorlunda i den monotona stakningen. Inte aktuellt för mig med min serviceappart::), men jag tror att det är vinnarkoncept!

Link to comment
Share on other sites

Det är ju helt klart off-topic, men ibland har jag lekt med en fjärilssimmarstil när jag stakar. Har inbillat mig att eftersom handen teoretiskt sett rör sig en 45 graders vinkel utåt-bakåt det borde fungera som en växellåda, längre väg - mindre kraft, där skulderbladen får jobba. :) Hehe, det blir nog ingen vinnare, men det räddade mig en gång när jag fick en muskelbristning i triceps efter halva Öppet spår. Stakade som Lars Frölander flera mil och det gick oväntat bra. :lol:
Link to comment
Share on other sites

Det är ju helt klart off-topic, men ibland har jag lekt med en fjärilssimmarstil när jag stakar. Har inbillat mig att eftersom handen teoretiskt sett rör sig en 45 graders vinkel utåt-bakåt det borde fungera som en växellåda, längre väg - mindre kraft, där skulderbladen får jobba. :) Hehe, det blir nog ingen vinnare, men det räddade mig en gång när jag fick en muskelbristning i triceps efter halva Öppet spår. Stakade som Lars Frölander flera mil och det gick oväntat bra. :lol:

Som gammal simmare med fjäril som specialitet kanske det är något att testat. Särskilt kombinerat med teorin att försöka använda så mycket olika muskler som möjligt. Din teknik är alltså att försöka förlänga draget genom att låta händer ta än längre väg?

 

Synd bara att det var 50 m fjäril jag var bäst på :-)

Link to comment
Share on other sites

Som gammal simmare med fjäril som specialitet kanske det är något att testat. Särskilt kombinerat med teorin att försöka använda så mycket olika muskler som möjligt. Din teknik är alltså att försöka förlänga draget genom att låta händer ta än längre väg?

 

Synd bara att det var 50 m fjäril jag var bäst på :-)

Exakt så. Det finns säkert två dussin med hårda långåkare som direkt kan såga min teori. Men eftersom jag är rätt tung och har ganska rejäl rygg- och vingmuskulatur så funkar det rätt bra. Det svåra är att nöta in rörelsemönstret med varannan gång. Men det går det också. Får ge mig på att nöta in en tredelad stakning, Gunde-Power-Frölander-metoden GUPOF-metoden är härmed född och döpt! :lol:

 

Idag åkte man gamla Splitkein i djupsnö i Lofsdalen - med Swix VR30 under hela skidan. Kingarnas kingglid! ;) Soluppgång. Jobbigt men fint. Till helgen bör Lofsdalsspår kunna börja stampa i spåren och platta till de 2,5 dm som ligger.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
  • 1 month later...
Det är klart att tekniken blir bättre och inte sämre. Dock gäller det att staka rätt. Många är för svaga för att falla rätt över stavarna.

Du är inne på en intressant punkt Norén. Har en egen teori att det handlar om vilken kroppstyp man har. En kraftig åkare kan utnyttja den moderna tekniken bättre än en åkare med mindre överkroppsstyrka.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...
Jag har mer o mer fasats in i den nya tekniken, känns som om den är mindre slitsam för armbågar, leder etc, sen känns det som om det är enklare att staka sig uppför särskilt små knölar, har också en känsla av att man kan växla ner staklängden / tempo effektivare snabbare, nya tekniken. Svårt att beskriva men jag skulle inte våga gå tillbaks till Magnussons stil igen.
Link to comment
Share on other sites

Eftersom jag hållit på med glidtester och tagit bort fästvallan på skidorna provade jag att staka runt konstsnöspåret med mina normala -31-stavar. Där finns en ganska lång backe, som blir brantare på slutet. Det gick bra i 2/3 av backen, men sen hängde jag "som en sleta" över stavarna. Det är nog ett måste med längre stavar, om det skall funka.

Jag fortsätter nog med "old school", då jag tycker det känns bra och har min styrka i benen. Men testa lite skadar aldrig även om man befinner sig "i skidlivets slutskede". Det blivit svårare och svårare att motivera sig till "nära-döden-upplevelse" i tävlingar numera.:P

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...
Läste just en liten artikel om detta: www.nvskidor.se/artikel/208/

Fantastisk artikel, det bästa inlägget som du Anl har skickat, så nu är det bara att köpa stavar av 93% kroppslängd. Det är ju precis såhär jag stakar, eller inte Anl? :) Fast 175cm/185cm blev visst 94,6%. Jag tillämpar därmed inte AST utan SAST.

 

Urklipp ur länken ovan:

Det som Johnny Nilsson kallar attackstak (AST) kännetecknas av just längre stavar (ca 93% av kroppslängden, alltså till och med längre än vad som är brukligt vid skateåkning) som sätts i närmare kroppen med brant vinkel i armbågen och lutning av stavarna mot underlaget.

 

Attackstak uppvisar större och tidigare aktivering av raketsteg 1, därav namnet. Längdåkaren ”attackerar” underlaget med stor insats tidigt i stakcykeln jämfört med konventionell stakteknik (KST). Nilsson menar att vid KST och med stavar av traditionell längd (ca 85% av kroppslängd) har en stor del av den böjning i bålen som utgör raketsteg 1 redan skett före stavarna satts i marken.

Vid KST blir stakkrafterna lägre då de rakare armarna blir en svag länk som inte förmår hålla mot de krafter som genereras i raketsteg 1 och 2. Vid AST däremot minskar påfrestningen på armmusklerna genom att händerna låses nära kroppen, med spetsig armbågsvinkel.

 

I stavfrånskjutet är bålens lutning inte så stor vid AST som KST och det möjliggör snabbare stakcykler då det går fortare att återkomma i ursprungsläget. Det är också energisparande att inte behöva räta upp överkroppen från det djupare slutläget man har vid KST.

Link to comment
Share on other sites

Provade i går kväll Kraftstaven. Innovatören var på Nydala i Umeå med ett gäng stavar så a tt man fick prova och jämföra. Det var flera saker som var intressanta. Jag är 182 cm lång och åkte med 167 cm långa stavar. Det kändes naturligt att åka med dessa långa stavar. Maximal kraft ökade betydligt och det gick att staka i backar som man normalt saxar i. Jag klarar inte att staka i dessa med mina normala stavar. Hur stor betydles böjen har är ju förstås intressant. Kan man få samma effekt med enbart längre stavar? Med kraftstaven är väl tanken att man skall dra med normal vinkel i handleden vilket också är möjligt. Med långa raka stavar menar Lerner att den onaturliga handledsvinkeln begränsar kraften. Blir det verkligen så? Ett problem med de kraftstaven handtag var att när man kommer långt bak med staven så kläms handtaget in mot handen eftersom handtaget blir så bakåtvinklat mot stavens riktning.

 

Summa summarum blev man väldigt stark med dessa långa böjda stavar. Man blev också mindre trött i triceps men det var irriterande att hela tiden klämma handen. Har aldrig åkt med så långa raka stavar och måsta snarast testa detta. Tillsatsen är ju inte gratis och går det lika bra med lång rak stav kommer man ju undan lite rimligare.

 

EN intressant sak var att om det kändes naturligt att gå över till kraftstaven kändes det mycket onaturligt at tgå tillbaka till mina vanliga stavar.

Link to comment
Share on other sites

Det märkliga är att han gör sina jämförelser med den stakteknik som användes på Gunde's tid och inte med den stakteknik som HC Holmberg m.fl. förespråkar (och som stora delar av världseliten använder). Har han missat HC's avhandling??

Jag har läst halva boken (inte hunnit längre) och jag har precis dina funderingar, stavtekniken han jämför med känns ibland i hans beskrivningar en aning gammaldags (men att säga från gundes tid är helt klart att ta i). Men han hänvisar hela tiden till undersökningar gjorda av HC-Holmberg, ibland HC och Jonny tillsammans. Det var även de två som byggde stakergometern på gih som de använder till testerna så han kan omöjligt ha missat HC:s forskning.

Link to comment
Share on other sites

Hur kändes det att diagonala med kraftstaven?

Det fungerad faktiskt ganska bra. Missade isättningen någon gång så möjligen vinglade staven något, men på det stora hela fungerade diagonalandet bättre än vad jag trodde att det skulle göra

Link to comment
Share on other sites

.. det var irriterande att hela tiden klämma handen.

Ja, men det är det som var Kraftstavsmannens tanke, att man skulle hålla om staven i början av stakrörelsen (han trodde att man brukade göra så). Kör man med kontrollrem och mer eller mindre öppen hand (som de flesta gör), så tillför kroken ingenting. Kontrollremmens infästningspunkt sitter i linje med den raka delen av staven.

Link to comment
Share on other sites

Det märkliga är att han gör sina jämförelser med den stakteknik som användes på Gunde's tid och inte med den stakteknik som HC Holmberg m.fl. förespråkar (och som stora delar av världseliten använder). Har han missat HC's avhandling??

Jag har läst halva boken (inte hunnit längre) och jag har precis dina funderingar' date=' stavtekniken han jämför med känns ibland i hans beskrivningar en aning gammaldags (men att säga från gundes tid är helt klart att ta i). Men han hänvisar hela tiden till undersökningar gjorda av HC-Holmberg, ibland HC och Jonny tillsammans. Det var även de två som byggde stakergometern på gih som de använder till testerna så han kan omöjligt ha missat HC:s forskning.[/quote']

Ekis: Var får man tag på boken?

HC Holmberg förodar max 2,5cm längre stavar för stakbanor är "rätt längd". Detta var 2005 på ett intressant föredrag i Sumpanstugan på en direkt fråga. Utan att ha läst Holmbergs forskning, så gick den väl ut på överkroppsarbetets utveckling och stakning i synnerhet, men det fanns inte någon ansats i den att röna ut vilken som är rätt staklängd. Borde nog ta och beställa denna oxå, så nästa fråga: Var får man tag i HC Holmbergs doktoravhandling, eller kanske någon populärversion?

Link to comment
Share on other sites

Jag har läst halva boken (inte hunnit längre) och jag har precis dina funderingar, stavtekniken han jämför med känns ibland i hans beskrivningar en aning gammaldags (men att säga från gundes tid är helt klart att ta i).

Ok, jag har inte läst den boken, bara sett graferna som visas på NVSK's hemsida, och där ser armbågsvinklarna i KST-fallet antika ut.

 

Var får man tag på boken?

HC Holmbergs avhandling:

http://www.sisuidrottsbocker.se/Shop/Article/View/?articleId=558

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.

×
×
  • Create New...