Är forumskribenterna besatta av platta banor?

[Skidgrym]

Vill lyfta en fråga som ändå sedan jag började åka längd förbryllat mig. Är skidforums medlemmar besatta av platta och enkla banor?

 

Inför varje långlopp tycks snacket här på skidforum vara detsamma: "är det kuperat?", "är det läskiga nedförsbackar?", "vilket lopp är enklast", "oj, tänk om det är lite svängar", "men det är väl inga jobbiga backar", osv.

 

Är ni verkligen ett gäng veklingar? :)

 

Av snacket kan man nästan tro att er idealbana är:

 

1. precis 40 km och inte en enda onödig meter extra (dumt att anstränga sig i onödan)

2. helst inga höjdmeter att bestiga överhuvudtaget

3. inga kurvor eller läskiga nedförsbackar

4. absolut inga ojämnheter; spåren ska vara helt plan "räls" så allt fokus kan gå till att staka.

 

Om det är skidforumfolkets mening att en idealisk bana ska vara så föreslår jag att vi till nästa år gemensamt arrangerar ett seedningslopp på 40000 m från A till B längs lämplig motorväg på lämpligt slättlandskap. Eller så fixar vi så att 40000 m stakergometer blir seedningsgrundande (då slipper man ju t o m vara utomhus och riskera att bli väderbiten :P).

 

För mig är det inte ens skidåkning! Hoppas Sveriges arrangörer har modet att stå emot att förenkla alla banor. Det är variation som jag gillar med skidåkning. En bra bana ska, tycker jag, ha "allt": Rejäla slakmotor, saxbackar, stakpartier, knixiga kurvor, hög fart, omväxlande natur, lite gupp och ojämnheter så man får tänka till var man sätter trycket, etc.

 

Det är väl skidtävlingar, inte staktävlingar, som arrangeras. Att kilometer efter kilometer staka är ju precis lika trist som testcykel eller roddmaskin.

 

Ifjol åkte jag Birkebeinerrennet - Där snackar vi jättekupering - och "farliga" nedförsbackar i 60 knyck. Men tusentals norrmän, och jag, älskar det.

[Spirello]

Egentligen håller jag med dig. Den finaste skidåkning och allsidigaste träning man kan få är i kuperad terräng. En förklaring kan ändå vara att:

 

- många här tränar med VL som mål och vet eller har hört (jag ska köra första ggn så jag tillhör "hörarna") att det är mycket stakåkning och då vill man ha träningslopp som liknar det

- som nybörjare är jag mer rädd för svåra utförslöpor "i 60 knyck bland en massa norrmän" ;) än stigningarna

- man vill ha bra tid i seedningslopp. Vilket iofs är att lura sig själv eftersom, om jag förstått saken rätt, seedningen räknas utifrån segrartiden och ett snabbt lopp ger alltså inte automatiskt bättre seedning än ett långsamt lopp om även segraren märkt av den skillnaden

 

Det är lätt att glömma naturupplevelsen och hamna i km/h-hysterin.

[Eknor]

Håller med dig Skidgrym, fler långa diagonalbackar tack :)

Körde också birken för första gången förra året, och det är utan tvekan mitt nya favoritlopp!

 

Men fina "räls" och bra stavfäste vill jag allt ha ;)

[kustlöparen]

Jag håller med, men tro det beror på att man vill seeda sig inför Vasaloppet där stakningen är avgörande plus att många av oss sörlänningar är bra på att staka pga rullskidsåkning men sämre på "riktig" skidåkning.

 

Personligen gillar jag kuperade banor då det relativt minkapacitet gynnar mig och jag gillar diagonalåkning. Problemet med dom fina diagonalbackarna är att dom oftast är söndersaxade på varv 2.

 

Det jag mest av allt saknar är rejält långa seedningslopp på åtminstone 5mil gärna 6mil, ett lättåkt seedingslopp på 40km med fina rälsspår går även för mig som mediokert blåbär på drygt 2,5 timma vilket är för kort för att vara riktigt bra VL-förberedelse.

 

Skulle gärna köra något seedningslopp tidigt i februari där vinnartiderna ligger på runt 3tim så vi blåbär få hålla på i 4-5 timmar jag hade gärna bytt två 4-milslopp mot ett lite längre lopp.

[Thorrez]

Skulle gärna köra något seedningslopp tidigt i februari där vinnartiderna ligger på runt 3tim så vi blåbär få hålla på i 4-5 timmar jag hade gärna bytt två 4-milslopp mot ett lite längre lopp.

Englebrekttsloppet? Eller är det för nära inpå med ~10 feb, riktigt fint och anrikt lopp annars som rekommenderas varmt.

 

Annars håller jag med trådskaparen, särskilt som jag är relativt bättre på diagonalande men jag antar att det kom avta ju längre jag fortsätter att träna i skåne :). Men förklaringgen är väldigt enkel, många är enbart intresserade av Vasaloppet, inte av skidåkning.

[Bertil]

Engelbrektsloppet är ett tufft och bra skidlopp enligt mitt tycke. Varierande skidåkning med fina stakpartier, långa stigningar och lite knixiga utförskörningar med "störtloppsstängsel" på sidorna! Sista kilometrarna mot mål är platta och utmanande för trötta armar och axlar.

 

I år har de tydligen breddat till tre spår runt banan, vilket kommer göra det klart bättre!

 

//B

[kustlöparen]

Skulle gärna köra något seedningslopp tidigt i februari där vinnartiderna ligger på runt 3tim så vi blåbär få hålla på i 4-5 timmar jag hade gärna bytt två 4-milslopp mot ett lite längre lopp.

Englebrekttsloppet? Eller är det för nära inpå med ~10 feb' date=' riktigt fint och anrikt lopp annars som rekommenderas varmt.

 

Annars håller jag med trådskaparen, särskilt som jag är relativt bättre på diagonalande men jag antar att det kom avta ju längre jag fortsätter att träna i skåne :). Men förklaringgen är väldigt enkel, många är enbart intresserade av Vasaloppet, inte av skidåkning.[/quote']

Som småbarnsförälder med en fru som inte alltid är helt förstående till all tid man lägger ner på skidåkandet så är det inte just nu aktuellt med fler vinterhelger på annan ort.

Annars hade jag gärna åkt Engelbrekt.

 

Men det borde ju finnas nån hugad arrangör söderut?

Bara för att seedningslopp inte får vara kortare än 40km så innebär det ju inte att det inte får vara längre?

 

Tex körs ju både Västgötaloppet och Ulricehamnsloppet ofta på samma bana, varför inte göra ett av dem lite längre?

[mi]

Tidsdifferensen till segraren för de flesta vasaloppsmotionärer (skidforumister) blir väl större ju mer kuperad banan är. Man torde väl därigenom få något bättre förutsättningar till uppseedning på platta lopp.

[kustlöparen]

Tidsdifferensen till segraren för de flesta vasaloppsmotionärer (skidforumister) blir väl större ju mer kuperad banan är. Man torde väl därigenom få något bättre förutsättningar till uppseedning på platta lopp.

Men det handlar väl mer om att Vasaloppets seedningsgrupp måste bli bättre i sitt arbete?

Nu kör man ju tämligen slentrianmässigt sina 10-minintervall, skulle vart himla intressant att veta hur de går tillväga när seedar lopp. Hur grundligt de sätter sig i förutsättningar för vart och ett lopp, nu handlar det ju givetvis om vilken information de får från arrangörerna.

[One93]

Jag är inte lika säker på att tidsavstånden blir så mycket större. De bästa långloppsåkarna är väldigt starka och har en enorm förmåga att utnyttja över 90% av maxVO2 (vid helkroppsarbete) i ren stakningåkning. När de växeldrar tillsammans och kämpar för att köra ifrån varandra drivs tempot upp högre över hela sträckan än på en mer kuperad bana där även de bästa måste hushålla med krafterna, och där det lättare blir uppsplittrat i mindre grupper och solokörning i täten.

 

Jag minns att många blev positivt överraskade över seedningen från Wadköpingsloppet det usla snöåret 2008 då loppet kördes på den snö som fanns, vilket innebar en relativt kuperad reservbana. Varken segrartid eller avstånd avvek speciellt mycket mot andra år och plattare lopp, och seedningen ansågs "snäll". Så, det man tappar i tid uppför vinns tillbaka utför!

 

Jag gillar formuleringen "många är enbart intresserade av Vasaloppet, inte av skidåkning". Tyvärr ligger det nog inte så lite i den.

[mi]

Jag är inte lika säker på att tidsavstånden blir så mycket större. De bästa långloppsåkarna är väldigt starka och har en enorm förmåga att utnyttja över 90% av maxVO2 (vid helkroppsarbete) i ren stakningåkning. När de växeldrar tillsammans och kämpar för att köra ifrån varandra drivs tempot upp högre över hela sträckan än på en mer kuperad bana där även de bästa måste hushålla med krafterna, och där det lättare blir uppsplittrat i mindre grupper och solokörning i täten.

 

Jag minns att många blev positivt överraskade över seedningen från Wadköpingsloppet det usla snöåret 2008 då loppet kördes på den snö som fanns, vilket innebar en relativt kuperad reservbana. Varken segrartid eller avstånd avvek speciellt mycket mot andra år och plattare lopp, och seedningen ansågs "snäll". Så, det man tappar i tid uppför vinns tillbaka utför!

 

Jag gillar formuleringen "många är enbart intresserade av Vasaloppet, inte av skidåkning". Tyvärr ligger det nog inte så lite i den.

Det kanske beror på om täten består av långloppselit eller vanlig skidelit (lokal). Skulle vara skoj att se vad en genomsnittlig medaljåkare (segrartiden + 50 %) skulle få för differens på en värdscupfemmil. Fast det är kanske inte en rättvis jämförelse då det är helt väsenskilt från ett aldrig så kuperat skidmarathon (seedningslopp) för motionnärer

[jengan]

Verkar som alla som svarar här håller med trådskrivarn. Liksom jag själv.

 

Vasaloppet är fruktansvärt dominerande, inte minst bland allmänheten som inte åker skidor till vardags. De flesta känner alltid någon som åkt och kan relatera ens tid till denna och säga Ojdå är du så bra eller typ... Sen om man som aktiv åker t.ex. Birken eller ett annat lopp med mer skidåkning och som prestationsmässigt är likvärdigt så är det jasså.

 

Vi ska ju dock vara glada för att vasan är så stor, vilket gagnar sporten som helhet. Jag tror inte andra arrangörer skulle få så många åkare ifall inte VL vore det stora målet för så många.

 

Men varför inte i kraft av det här forumet fixa att i Falun att arrangera en öppen 5 mil på deras fina spår. Alla lägger 500:- och det som blir över då en del administriva kostnader täckts så lottas Primatera sicklar och borstar ut till de som fullföljer.

[Tobbe L]

Håller med i det mesta som skrivs...särskilt den här frasen.."många är enbart intresserade av Vasaloppet, inte av skidåkning"...

Personligen så åker jag skidor för att det är kul...och tycker att vasaloppet urkolkar säsongen...

Det finns ju i princip hur många sedningslopp som helst under vintern...och dessa är väldigt ofta väldigt flacka och inte mycket mer än stakning...

Mn skulle man vilja köra kortare lopp och något skate lopp så får man sökas sig långt bort från där man bor...

 

Detta retar nog många...;)

Men i mina ögon finns det 2 kategorier av åkare i sverige...

Skidåkare och Vasaloppsåkare...

Åker man inte vasaloppet så finns man inte... :(

[TT]

Vill lyfta en fråga som ändå sedan jag började åka längd förbryllat mig. Är skidforums medlemmar besatta av platta och enkla banor?

 

Inför varje långlopp tycks snacket här på skidforum vara detsamma: "är det kuperat?", "är det läskiga nedförsbackar?", "vilket lopp är enklast", "oj, tänk om det är lite svängar", "men det är väl inga jobbiga backar", osv.

 

Är ni verkligen ett gäng veklingar? :)

 

Av snacket kan man nästan tro att er idealbana är:

 

1. precis 40 km och inte en enda onödig meter extra (dumt att anstränga sig i onödan)

2. helst inga höjdmeter att bestiga överhuvudtaget

3. inga kurvor eller läskiga nedförsbackar

4. absolut inga ojämnheter; spåren ska vara helt plan "räls" så allt fokus kan gå till att staka.

 

Om det är skidforumfolkets mening att en idealisk bana ska vara så föreslår jag att vi till nästa år gemensamt arrangerar ett seedningslopp på 40000 m från A till B längs lämplig motorväg på lämpligt slättlandskap. Eller så fixar vi så att 40000 m stakergometer blir seedningsgrundande (då slipper man ju t o m vara utomhus och riskera att bli väderbiten :P).

 

För mig är det inte ens skidåkning! Hoppas Sveriges arrangörer har modet att stå emot att förenkla alla banor. Det är variation som jag gillar med skidåkning. En bra bana ska, tycker jag, ha "allt": Rejäla slakmotor, saxbackar, stakpartier, knixiga kurvor, hög fart, omväxlande natur, lite gupp och ojämnheter så man får tänka till var man sätter trycket, etc.

 

Det är väl skidtävlingar, inte staktävlingar, som arrangeras. Att kilometer efter kilometer staka är ju precis lika trist som testcykel eller roddmaskin.

 

Ifjol åkte jag Birkebeinerrennet - Där snackar vi jättekupering - och "farliga" nedförsbackar i 60 knyck. Men tusentals norrmän, och jag, älskar det.

Tycker inte alls det är konstigt om folk har frågor om hur banan ser ut. Det här forumet är väl öppet för alla? Är det konstigt om folk vill veta vad de ger sig in på i sitt livs kanske första skidtävling?

 

Sedan har vi väl alla våra styrkor och svagheter. En del är konditionsstarka och presterar bra om det är kuperat medan andra gör bättre ifrån sig på en mer lättåkt bana.

Själv är jag gammal (40+) och har inte tränat i så jättemånga år. Saknar därför toppkondis men klarar mig relativt bra på VL ändå tack vare att jag är ganska stakstark och åker mycket rullskidor. Det är betydligt lättare att skaffa sig en stark överkropp än toppkondis i min ålder.

 

Om målet med ett tävlingsdeltagande är att seeda sig är det rätt naturligt om man leta efter de lopp som ger bäst förutsättningar. Och nu loppet ska gälla som seedning för VL ska väl banan vara så lika som möjligt för att seedningen ska bli rättvis. Annat vore det ju om det gällde uttagning till OS och VC.

 

Tycker det är fånigt att kalla andra för veklingar för att de inte gillar samma banor som du.

Sedan kan det ju vara roligt att åka på kuperade och trixiga banor även om man inte presterar bra på dem. Jag tror att det finns banor och tävlingar så det räcker åt alla utan att vi behöver se ned på varandra.

[spicata]

Ett bra svar TT som jag till fullo håller med om!

 

Ut och njut i skogen nu, snart är det vår

[jengan]

Stopp o belägg. Trådens skapare gjorde det med en stor gnutta humor och glimten i ögat som jag ser det. Självklart gör en VL åkare bra prestation, slita 9 mil med armar, mage rygg är mer än nog för de flesta.

 

Det man kan hålla med om är dock att fokus på loppen före VL är så till den milda grad inpassat mot VL. Nästan omöjligt för en arrangör att locka folk till ett långlopp utan att ha "bra seedningslopp" på meritlistan. Jag tror skidsverige lider lite av denna stora likriktning.

[Jim N]

Intressant tråd det här, jag har många reflektioner:

 

1) Många verkar hålla med trådskaparen. Själv håller jag till viss del med. Jag ser gärna banor som är tyngre, alltså med mer diagonalåkning, däremot är jag gärna utan både trixiga kurvor och branta nedförsbackar. Anledningen är givetvis att jag är en tekniskt sett dålig skidåkare. Ytterligare en anledning är att jag refererar all sådan terrräng till vad jag kallar "stadionåkning", alltså åkning runt runt i terräng som inte hade varit den naturliga vägen att välja för en person som avsåg att färdas genom området på skidor. Jag skulle istället vilja se långa skidlopp som följer terrängens skiftningar, där bansträckningen följer vad som förefaller som en naturlig väg till någon punkt, kanske längs en sjökant, sedan i en lång backe upp på ett fjäll, genväg över en myr och klättring uppför några knixar och platåer upp till toppen på ett berg osv. Alltihop givetvis inringat av stora skogar och fin utsikt...alltså motsatsen till åkning upp och ner för träbroar i skitig snö på ett stadion.

 

2) Anledningen till att vi motionärer ofta ogillar kuperade banor är givetvis vår dåliga kondis. Elitåkarna gör mellan 8% och 15% av sin träning i A3 och A3+, vilket ytterst få motionärer gör. Dels för att vi inte har en genomarbetad träningsplanering, dels för att vi inte har någon som tvingar oss till det (läs: tränare).

 

3) Ytterligare en anledning till att alla tävlingar är 40 km eller obetydligt längre beror på att arrangörerna vill tjäna pengar (eller i vart fall få jippot att gå runt), och dom vet att motionärer helst inte vill åka längre än så och helst inte för många meter uppåt. Det enda exemplet som avviker ordentligt är 7-mila i V-botten, dels är det långt, dels är det efter Vasan.

 

4) Om det fanns en tävling på 12-15 mil, 3-4 veckor efter Vasan, innehållande varierande terräng, skulle ni då vara intresserade av att åka en sådan?

[jengan]

Intressant tråd det här, jag har många reflektioner:

 

1) Många verkar hålla med trådskaparen. Själv håller jag till viss del med. Jag ser gärna banor som är tyngre, alltså med mer diagonalåkning, däremot är jag gärna utan både trixiga kurvor och branta nedförsbackar. Anledningen är givetvis att jag är en tekniskt sett dålig skidåkare. Ytterligare en anledning är att jag refererar all sådan terrräng till vad jag kallar "stadionåkning", alltså åkning runt runt i terräng som inte hade varit den naturliga vägen att välja för en person som avsåg att färdas genom området på skidor. Jag skulle istället vilja se långa skidlopp som följer terrängens skiftningar, där bansträckningen följer vad som förefaller som en naturlig väg till någon punkt, kanske längs en sjökant, sedan i en lång backe upp på ett fjäll, genväg över en myr och klättring uppför några knixar och platåer upp till toppen på ett berg osv. Alltihop givetvis inringat av stora skogar och fin utsikt...alltså motsatsen till åkning upp och ner för träbroar i skitig snö på ett stadion.

 

2) Anledningen till att vi motionärer ofta ogillar kuperade banor är givetvis vår dåliga kondis. Elitåkarna gör mellan 8% och 15% av sin träning i A3 och A3+, vilket ytterst få motionärer gör. Dels för att vi inte har en genomarbetad träningsplanering, dels för att vi inte har någon som tvingar oss till det (läs: tränare).

 

3) Ytterligare en anledning till att alla tävlingar är 40 km eller obetydligt längre beror på att arrangörerna vill tjäna pengar (eller i vart fall få jippot att gå runt), och dom vet att motionärer helst inte vill åka längre än så och helst inte för många meter uppåt. Det enda exemplet som avviker ordentligt är 7-mila i V-botten, dels är det långt, dels är det efter Vasan.

 

4) Om det fanns en tävling på 12-15 mil, 3-4 veckor efter Vasan, innehållande varierande terräng, skulle ni då vara intresserade av att åka en sådan?

Det finns ett lopp i Norge som uppfyller det du eftersöker om än inte så långt, men fantastiskt fint se:

http://www.miclis.no/trollski/default.asp

[Stefan Sand]

Delar uppfattning i det mesta som trådskaparen skriver. Och givetvis är det alltid kul när någon slänger in en liten brandfackla :)

 

Grundproblematiken i Sverige (detta har jag tjatat om tidgare) är att Skidåkare delas in i förhållande till prestation i VL. "Vad gör du för tid på VL?" är en vanlig fråga och utifrån det är man sedan "bra" eller "mindre bra". Ungefär lika lågiskt att dela in alla löpare utifrån tid på ett marathon och därmed är Johan Wissman en kass löpare. Typ.

Förra helgen var jag i Grönklitt med klubben. Gott om folk på vägspåret, knappt en käft på elitbanan. Hur kul är det att köra vägspåret mot att varva runt på elitspåret och samtidigt få se isbjörnar?

 

Jag har gång på gång pratat mig varm för att ställa upp i DM tävlingar på hemma plan. Detta för att jag tycker skidåkning också måste upplevas med individuell start på en kuperad bana och inte nödvändigtvis långt. 15km klassiskt är skitkul, sprintävlingar likaså och en DM 50km med individuell start är så klassiskt skidåkning kan bli.

 

Tyvärr är många så hårt fockuserade på att åka VL. Man förblindas i sin iver att prestera så till den milda grad att hela säsongen fokuserar på lååånga pass med seedningslopp som värdemätera. Att åka VL är lika kul som att åka cykel på motorvägen, totalt utan utmaningar mer än sträckans längd (förvisso en hyffsad utmaning.....)

Kostnaden för att åka seedningsloppen är mångdubbelt vad det kostar att åka DM på hemma plan. Att sedan hela seedningsuppläget inte gynnar deltagandet i lokala DM är även det ett "problem".

 

VL är business och givetvis även ett inslag som gör att sporten överlever även snöfattiga vintrar. Myntets baksida är att VL dominerar för mycket och att få ett Seedningslopp är enda vägen för att skapa intäkter till en klubb om vi pratar tävlingsarrangemang. Att arrangera ett DM ger inga pengar.

 

Ta klivet att testa något annat. Du kommer att gilla det!

[Dunderklumpen]

Jag tror nog att personer på detta forum är av olika karaktär. Är man en ultralätt orienterare så passar kanske en kuperad bana bättre än en platt, men inte tycker jag den är mer vekling bara för han är dålig på att staka. Inte tycker jag att han behöver skämmas för att han åker "gammal" skidåkning med massa diagonalande heller. Tacka vet jag riktig skidåkning, dvs stakning som åtminstone utvecklats lite på senare tid! ;)

[Vasa]

Jag tycker inte att det är så konstigt.

 

Jag körde en tuff bana några varv sist jag var ute och tränade.

Det är ju ingen angenäm träningsupplevelse med blodsmak (järn) i munnen och enligt GPS:en går det i varje fall i 50 km/h utför på ett ställe.

 

Knappast något man gör för att vara ute och njuta av naturupplevelsen.

Då känns Vasaloppet som lite mer lagom sysselsättning för oss fega veklingar... :P

[Everest]

Håller helt med TT. Påståendet "många är enbart intresserade av Vasaloppet - inte skidåkning" tycker jag är snobbigt och inte verklighetsförankrat. Jag vet inte riktigt vad ni gör på Vasaloppet men själv åker jag i alla fall skidor och är inte ointresserade av dem! Se där ni lyckades reta mig:)

Och det finns nog inte ngt världscuplopp som har en så lång sammanhängande stigning som första backen på VL.

 

Själv tycker jag det roligt med olika sorters lopp. Birken är tex ett helt fantastiskt lopp som jag skulle rekommendera alla att pröva, har kört det även som träning, första backen är rejäl! Men även lopp där man inte ens behöver fundera på att använda fästvalla som tex Billingens långlopp kan vara intressanta som variation och också kortare lopp. Sen tycker jag att många seedningslopp visst är rätt kuperade. Både Landvetter långlopp och Stråkenloppet bör ha haft betydligt mer stigning per km än Vasaloppet och Västgötaloppet kommer troligen att få ännu mer. Sen är de givetvis mkt plattare än världscuplopp om det nu är idealet? Tror knappast det skulle göra skidåkningen till en större sport om seedningsloppen såg ut så, snarare leda till en massa stav- och benbrott.

 

Vad jag däremot kan hålla med om är att det nästan helt saknas längre lopp än 40/42 km, där har VL-seedningen fått alldeles för mkt makt. Håller med Kustlöparen om att principerna för seedningen kunde offentliggöras bättre och sen också att längre lopp på minst 7 mil skulle bedömas gynnsammare och inte hårdare som kanske är fallet idag?. (Dock så är det faktiskt 20 min mellan seedningsleden i Birken, redan från led 1, trots att tiderna bara är ca 50% längre) Skulle vara väldigt roligt om VL plötsligt offentliggjorde att seedningsloppen måste vara minst 6 mil, tänk vad många inbjudningar och spårplaneringar som skulle ändras, troligen skulle inte ett enda lopp mellan 15 och 59 km finnas kvar:)

[globe86]

Jag tycker inte att det är så konstigt.

 

Jag körde en tuff bana några varv sist jag var ute och tränade.

Det är ju ingen angenäm träningsupplevelse med blodsmak (järn) i munnen och enligt GPS:en går det i varje fall i 50 km/h utför på ett ställe.

 

Knappast något man gör för att vara ute och njuta av naturupplevelsen.

Då känns Vasaloppet som lite mer lagom sysselsättning för oss fega veklingar... :P

Jävla fartdåre! Måste fixa en sån där GPS också! får bli en i pulsklockan ;)

[Vasa]

Jävla fartdåre! Måste fixa en sån där GPS också! får bli en i pulsklockan ;)

Ja, det är beroendeframkallande... :)

[Skåningen]

Visst styr Vasaloppet mycket, men det håller också igång skidbranchen i Sverige. Både positivt och negativt.

Här nere i Skåne finns det ca 1500 Vasaloppsåkare, så intresset för skidor är ju rätt stort med tanke på det geografiska läget.

Men det finns också intresse för "vanliga" tävlingar. I lördags t.ex. hade vi DM 15 Km för herrar och 5 Km för damer. Det var 145 startande, trots att det inte är seedningsgrundande, trots att det inte så ofta är snö här nere.

 

Förra helgen deltog jag i Hallands DM 15 km fristil, 60-70 startande och bra i min klass H35, var det 12 startande. Så visst vill folk åka "vanliga" tävlingar och inte bara flacka seedningslopp även om dom dominerar såklart. Men mer vanliga tävlingar så ökar intresset för det också.