Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

Nordenskiöldsloppet 2018


Volevodin

Recommended Posts

  • Replies 197
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Varit och åkt efter banan idag på förmiddagen. Rätt brutala förhållanden åkarna står inför idag. Kraftigt snöfall samt att dom kommer ha motvind efter vändningen vid årrenjarka, vilket betyder 12 mil kvar idag kommer pannbenet att ställas inför prov! Är mäkta imponerad över alla som åker.
Link to comment
Share on other sites

Varit och åkt efter banan idag på förmiddagen. Rätt brutala förhållanden åkarna står inför idag. Kraftigt snöfall samt att dom kommer ha motvind efter vändningen vid årrenjarka, vilket betyder 12 mil kvar idag kommer pannbenet att ställas inför prov! Är mäkta imponerad över alla som åker.

22 mil med nysnö och ett upplopp på 12 mil med motvind, fy fan!  

Link to comment
Share on other sites

Kollade sändning från vändpunkten vid Årrenjarka och jag måste säga att jag avundas inte åkarna. Snöfall och 7-8 minus gör att det blir mycket tungt före och det visade sig att täten var nästan en timme senare till vändpunkten mot förra året. Jag måste säga att jag blev inte sugen när jag såg hur förhållandena var och de milsvida sträckorna måste kännas enahanda. Med 340 startande lär det nog bli en hel del som tar sin Mats ut skolan speciellt som de får motvind tillbaka.

Min idé om en Halv-Norden ter sig mer och mer vettig, åtminstone för 70+, med sådana här förhållande.

Målgång beräknas till framåt 19-tiden så det blir att starta sändning nån gång efter halv 7.

Link to comment
Share on other sites

Jag startade samtidigt som delatagarna i morse. Har hunnit med 2 timmars bilkörning, ett skidlopp på 45 km, dusch, mat 2 timmars bilkörning i motsatt rikting, mat igen, tupplur, halva "Godzilla"...och täten har alltså kvar ett lopp motsvarande det jag snart redan har glömt. Jag säger då det.
Link to comment
Share on other sites

Emilia blev alltså 35 min efter herrsegraren.....på 22 mil. Och FIS tycker inte damerna ska köra samma distans som herrarna på världscupen. Tomtar!

Jag mötte täten med 12km till vändning, då hade hon släppt men jag nog max 200 m upp. Hon var helt klart grymmast idag. Då hade hon dessutom ingen klunga utan drog själv med en herre i rygg.

Link to comment
Share on other sites

Värsta jag någonsin gjort, kommer aldrig göra om men fruktansvärt glad att gå i mål.

Något av det mest underbara jag någonsin gjort, kommer förmodligen aldrig göra om och fruktansvärt glad att gå i mål.

 

Tog nattåget upp till Boden och träffade två killar på tåget som skulle åka så hängde med de till Bodens skidstadion för lite tester i strålande sol och de bästa spår jag sett. Gled ifrån deras skidor med råge (hade gått ett lopp sen senaste preppen, mina var nyfixade)

 

Köpte en Multicut 1 stålsickel efter vasan och hade jobbat ganska hårt med den och sen mässing hand och rejält med rotonylon. Hade vad jag kunde bedöma likvärdigt eller bättre glid än alla runt omkring, svårt att bedöma när det var mest ett spår men fick alltid ställa mig tidigt och gled ifrån folk i rygg ibland. VG35, V40 och VR40 gav fint fäste hela dagen.

 

Första 5 mil gick oväntat lätt, tog bra ryggar och det gick fortare än planerat. Sen började rygg och baksida klaga så sänkte farten lite och hamnade i ingen mans land själv i nästan en mil. Malde ändå på i fint tempo och mötte eliten med ca 87 körda (bara 24km tapp alltså, de hade det uppenbarligen inte bråttom i nysnön). 90km på 7:13, bara 19 min efter senaste vasaloppet (men då var skidorna skit).

 

Sen hade jag en riktigt fin period på sjöstakningen, hyllade allt i världen vid livekameran vid vändningen och var allmänt helt lycklig. Sen var det bara att mala på fram till ombytet vid 14 mil, det gick bra och åkte iväg med pannlampa. Passerar nästa kontroll, slår på lampan och en halvtimme efter det dör den. Vet inte om det är kylen, den borde varit fulladdad, men nu blev var det inte lita lyckligt (backuplampan efter 99km hade jag lämnat då jag ju lätt skulle hinna till 14mil. Nästa backup finns med 2 mil kvar). Hade tur och hade ryggar så åkte med till nästa kontroll.

 

På den här sträckan hände något som gör tävlingen unik, ett gäng åskådare stod och lagade mat och bjöd på nylagat renkött och renbuljong, inget jag har blivit erbjuden på vasan :)

 

Fick som tur var låna en lampa nästa kontroll (6 mil kvar), så kunde sluta noja över det. Hade varit riktigt sugit att få bryta för det när jag kände mig relativt pigg. Det var inte mycket till ljuskägla så fick ta det lugnt i alla backar men gick ok i alla fall.

 

Nu var det tyvärr slut på det roliga med skidorna, temperaturen hade gått ner till mot -15 och min VR40 började frysa i. Det fanns valla med 5 mil kvar och borde ha kopplat och lagt ett grön lager uppepå, men så smart var inte hjärna i det läget. Kunde inte hålla ryggar efter detta utan det var bara att mala på in i mål, och så fort det gick lite uppför och farten gick ner, eller jag försökte diagonala, frös det i så jag fick tvärstopp. Kände mig ändå stark och höll bra tryck. Hade känsla att jag kunde mala i 10 timmar till om det skulle behövas :)

 

Landade på 20:21 till slut, som sagt tveksamt om jag gör det igen men en helt fantastisk upplevelse. Fan vad kroppen klarar av!

Link to comment
Share on other sites

Något av det mest underbara jag någonsin gjort, kommer förmodligen aldrig göra om och fruktansvärt glad att gå i mål.

 

Tog nattåget upp till Boden och träffade två killar på tåget som skulle åka så hängde med de till Bodens skidstadion för lite tester i strålande sol och de bästa spår jag sett. Gled ifrån deras skidor med råge (hade gått ett lopp sen senaste preppen, mina var nyfixade)

 

Köpte en Multicut 1 stålsickel efter vasan och hade jobbat ganska hårt med den och sen mässing hand och rejält med rotonylon. Hade vad jag kunde bedöma likvärdigt eller bättre glid än alla runt omkring, svårt att bedöma när det var mest ett spår men fick alltid ställa mig tidigt och gled ifrån folk i rygg ibland. VG35, V40 och VR40 gav fint fäste hela dagen.

 

Första 5 mil gick oväntat lätt, tog bra ryggar och det gick fortare än planerat. Sen började rygg och baksida klaga så sänkte farten lite och hamnade i ingen mans land själv i nästan en mil. Malde ändå på i fint tempo och mötte eliten med ca 87 körda (bara 24km tapp alltså, de hade det uppenbarligen inte bråttom i nysnön). 90km på 7:13, bara 19 min efter senaste vasaloppet (men då var skidorna skit).

 

Sen hade jag en riktigt fin period på sjöstakningen, hyllade allt i världen vid livekameran vid vändningen och var allmänt helt lycklig. Sen var det bara att mala på fram till ombytet vid 14 mil, det gick bra och åkte iväg med pannlampa. Passerar nästa kontroll, slår på lampan och en halvtimme efter det dör den. Vet inte om det är kylen, den borde varit fulladdad, men nu blev var det inte lita lyckligt (backuplampan efter 99km hade jag lämnat då jag ju lätt skulle hinna till 14mil. Nästa backup finns med 2 mil kvar). Hade tur och hade ryggar så åkte med till nästa kontroll.

 

På den här sträckan hände något som gör tävlingen unik, ett gäng åskådare stod och lagade mat och bjöd på nylagat renkött och renbuljong, inget jag har blivit erbjuden på vasan :)

 

Fick som tur var låna en lampa nästa kontroll (6 mil kvar), så kunde sluta noja över det. Hade varit riktigt sugit att få bryta för det när jag kände mig relativt pigg. Det var inte mycket till ljuskägla så fick ta det lugnt i alla backar men gick ok i alla fall.

 

Nu var det tyvärr slut på det roliga med skidorna, temperaturen hade gått ner till mot -15 och min VR40 började frysa i. Det fanns valla med 5 mil kvar och borde ha kopplat och lagt ett grön lager uppepå, men så smart var inte hjärna i det läget. Kunde inte hålla ryggar efter detta utan det var bara att mala på in i mål, och så fort det gick lite uppför och farten gick ner, eller jag försökte diagonala, frös det i så jag fick tvärstopp. Kände mig ändå stark och höll bra tryck. Hade känsla att jag kunde mala i 10 timmar till om det skulle behövas :)

 

Landade på 20:21 till slut, som sagt tveksamt om jag gör det igen men en helt fantastisk upplevelse. Fan vad kroppen klarar av!

Imponerad!! Du verkar då verkligen ha rätt inställning till skidåkning i det stora hela!!Bra jobbat!!kul att läsa din berättelse

Link to comment
Share on other sites

Något av det mest underbara jag någonsin gjort, kommer förmodligen aldrig göra om och fruktansvärt glad att gå i mål.

 

Tog nattåget upp till Boden och träffade två killar på tåget som skulle åka så hängde med de till Bodens skidstadion för lite tester i strålande sol och de bästa spår jag sett. Gled ifrån deras skidor med råge (hade gått ett lopp sen senaste preppen, mina var nyfixade)

 

Köpte en Multicut 1 stålsickel efter vasan och hade jobbat ganska hårt med den och sen mässing hand och rejält med rotonylon. Hade vad jag kunde bedöma likvärdigt eller bättre glid än alla runt omkring, svårt att bedöma när det var mest ett spår men fick alltid ställa mig tidigt och gled ifrån folk i rygg ibland. VG35, V40 och VR40 gav fint fäste hela dagen.

 

Första 5 mil gick oväntat lätt, tog bra ryggar och det gick fortare än planerat. Sen började rygg och baksida klaga så sänkte farten lite och hamnade i ingen mans land själv i nästan en mil. Malde ändå på i fint tempo och mötte eliten med ca 87 körda (bara 24km tapp alltså, de hade det uppenbarligen inte bråttom i nysnön). 90km på 7:13, bara 19 min efter senaste vasaloppet (men då var skidorna skit).

 

Sen hade jag en riktigt fin period på sjöstakningen, hyllade allt i världen vid livekameran vid vändningen och var allmänt helt lycklig. Sen var det bara att mala på fram till ombytet vid 14 mil, det gick bra och åkte iväg med pannlampa. Passerar nästa kontroll, slår på lampan och en halvtimme efter det dör den. Vet inte om det är kylen, den borde varit fulladdad, men nu blev var det inte lita lyckligt (backuplampan efter 99km hade jag lämnat då jag ju lätt skulle hinna till 14mil. Nästa backup finns med 2 mil kvar). Hade tur och hade ryggar så åkte med till nästa kontroll.

 

På den här sträckan hände något som gör tävlingen unik, ett gäng åskådare stod och lagade mat och bjöd på nylagat renkött och renbuljong, inget jag har blivit erbjuden på vasan :)

 

Fick som tur var låna en lampa nästa kontroll (6 mil kvar), så kunde sluta noja över det. Hade varit riktigt sugit att få bryta för det när jag kände mig relativt pigg. Det var inte mycket till ljuskägla så fick ta det lugnt i alla backar men gick ok i alla fall.

 

Nu var det tyvärr slut på det roliga med skidorna, temperaturen hade gått ner till mot -15 och min VR40 började frysa i. Det fanns valla med 5 mil kvar och borde ha kopplat och lagt ett grön lager uppepå, men så smart var inte hjärna i det läget. Kunde inte hålla ryggar efter detta utan det var bara att mala på in i mål, och så fort det gick lite uppför och farten gick ner, eller jag försökte diagonala, frös det i så jag fick tvärstopp. Kände mig ändå stark och höll bra tryck. Hade känsla att jag kunde mala i 10 timmar till om det skulle behövas :)

 

Landade på 20:21 till slut, som sagt tveksamt om jag gör det igen men en helt fantastisk upplevelse. Fan vad kroppen klarar av!

Bra jobbat, Thorrez, imponerad av att du inte vek ner dig trots problem med pannlampa och ifrysning. Tips till åkare i kommande lopp ?

Link to comment
Share on other sites

Något av det mest underbara jag någonsin gjort, kommer förmodligen aldrig göra om och fruktansvärt glad att gå i mål.

 

Tog nattåget upp till Boden och träffade två killar på tåget som skulle åka så hängde med de till Bodens skidstadion för lite tester i strålande sol och de bästa spår jag sett. Gled ifrån deras skidor med råge (hade gått ett lopp sen senaste preppen, mina var nyfixade)

 

Köpte en Multicut 1 stålsickel efter vasan och hade jobbat ganska hårt med den och sen mässing hand och rejält med rotonylon. Hade vad jag kunde bedöma likvärdigt eller bättre glid än alla runt omkring, svårt att bedöma när det var mest ett spår men fick alltid ställa mig tidigt och gled ifrån folk i rygg ibland. VG35, V40 och VR40 gav fint fäste hela dagen.

 

Första 5 mil gick oväntat lätt, tog bra ryggar och det gick fortare än planerat. Sen började rygg och baksida klaga så sänkte farten lite och hamnade i ingen mans land själv i nästan en mil. Malde ändå på i fint tempo och mötte eliten med ca 87 körda (bara 24km tapp alltså, de hade det uppenbarligen inte bråttom i nysnön). 90km på 7:13, bara 19 min efter senaste vasaloppet (men då var skidorna skit).

 

Sen hade jag en riktigt fin period på sjöstakningen, hyllade allt i världen vid livekameran vid vändningen och var allmänt helt lycklig. Sen var det bara att mala på fram till ombytet vid 14 mil, det gick bra och åkte iväg med pannlampa. Passerar nästa kontroll, slår på lampan och en halvtimme efter det dör den. Vet inte om det är kylen, den borde varit fulladdad, men nu blev var det inte lita lyckligt (backuplampan efter 99km hade jag lämnat då jag ju lätt skulle hinna till 14mil. Nästa backup finns med 2 mil kvar). Hade tur och hade ryggar så åkte med till nästa kontroll.

 

På den här sträckan hände något som gör tävlingen unik, ett gäng åskådare stod och lagade mat och bjöd på nylagat renkött och renbuljong, inget jag har blivit erbjuden på vasan :)

 

Fick som tur var låna en lampa nästa kontroll (6 mil kvar), så kunde sluta noja över det. Hade varit riktigt sugit att få bryta för det när jag kände mig relativt pigg. Det var inte mycket till ljuskägla så fick ta det lugnt i alla backar men gick ok i alla fall.

 

Nu var det tyvärr slut på det roliga med skidorna, temperaturen hade gått ner till mot -15 och min VR40 började frysa i. Det fanns valla med 5 mil kvar och borde ha kopplat och lagt ett grön lager uppepå, men så smart var inte hjärna i det läget. Kunde inte hålla ryggar efter detta utan det var bara att mala på in i mål, och så fort det gick lite uppför och farten gick ner, eller jag försökte diagonala, frös det i så jag fick tvärstopp. Kände mig ändå stark och höll bra tryck. Hade känsla att jag kunde mala i 10 timmar till om det skulle behövas :)

 

Landade på 20:21 till slut, som sagt tveksamt om jag gör det igen men en helt fantastisk upplevelse. Fan vad kroppen klarar av!

 IMPONERANDE. När andra beskriver detta stora som "nära döden upplevelse" så skriver du tvärtom "att det är  det mest underbara jag någonsin gjort" Stort och extra uppmuntrande. Världen kan delas upp i två (matematiskt) väldefinerade delgrupper, en som klarat av att åka Nordenskiöldsloppet och en som inte åkt. Jag har förmånen att i varje fall ha flera vänner i den mycket fina exklusiva först nämnda delgruppen, t.ex. Emil Folkesson,Tomas Jelinek, Göran Hammarson, Micke Åström, Nina Lintzén, Johan Lintzén,  Mia Gyllenberg, Magnus Aasa, etc. (flera med nick på detta forum) och trots mitt tilstånd just nu DRÖMMER jag om att en dag kunna joina er i denna exklusiva delgrupp. Hur vet jag inte, men jag smidjer mina planer om att hitta en taktik som gör det möjligt.1f3bf.png1f609.pngäven om jag förstår att jag får känna mig så har minst 10 mil 1f608.png

Link to comment
Share on other sites

Spänd av förväntan gick starten, det vart lite grötigt och ojämt men flöt på bra. Hade dåligt fäste men bra glid. Sedan kom vi in i skogenoch fösta klättringen. Det var trögt, tungt och tog mycket energi att inte ha bra grepp. Såg ingen vallafunktion i första kontrollen men frågade inte heller. Hade fram till hit redan gjort min stora miss, inte druckit var20-25 minut som jag lärt mig behövs för att jag ska orka.

Det tunga föret och fortsatta klättring var tung och armar och axlar började göra riktigt ont, de hade inte återhämtat sig efter Nattvasan och vasan, någonstans efter här kom första bryttankarna. Väl i Ragalvisjiegge frågade jag efter valla och det fanns ju men inget ställ. Härifrån skulle det gå utför, jo visst men man fick ju mata på med stavarna ändå. I Granudden fick jag lite varm vegetarisk mat, alla annanmat var slut och de lagade mer. Men det var gott ändå. Just känslan av att få något fast i magen kom tillbaka många gånger under loppet och jag är otroligt tacksam att jag hade mig mig 3 pack Twix att mula i mig när det knorrade i magen resten av loppet.

Körde på vidare och hade siktet på att minst ett Vasalopp måste man väl klara. Strax innan krönet innan backarna ner mot Sågudden mötte jag eliten, det gav mod att de inte var dubbelt så snabba men helsike att staka sig upp för den backen. Sjukt!

Vid Njavve var jag rätt slut men tänkte att till vändningen måste det ju gå, det är ju bara en kortis på isen. öhhjag hade ju redan läst om att den kortisen kan kännas lång, och det gjorde den. Menmötte så många underbara snabbare åkare som peppade vilket gav extra energi. I Årrenjarka plockade jag om lite och tog fram lilla pannlampan så det var klart inför kommande mörker.

HAde svårt att få i mig den goda soppan. Ut på isen igen och matade på men den efterlängtade vindvridningen syntes inte till och skulle inte göra så resten av loppet. Motvind och lätt snöfall. Väl i Njavve var det som på alla kontroller underbara funktionärer som servade med mat och dryck och Pepp. Här hade jag stora funderingar på att bryta. Men kom iväg och matade på till Sågudden där funktionärerna skojade och var helt underbara.

Sedan kom mardrömsklättringen. Helsike vilken saxbacke, den var lång, sjukt lång och när saxandet sluta vard det seg slakmota upp upp upp. Kände mig dock lite stark och matade på. På toppen var det dags att tända pannlampan och ta sikte på Granudden men resan dit var lång och backig. I Granudden vankades det varm god pasta och klädbyte. Men jag hade fått något infall och packat om klädpåsarna så underställströjan var inte där. Nya strumpor, handskar mössa och starka pannlampan åkte på. Fyllde på i Vätskeryggan vilket var väldigt klokt, man lär sig. Sedan var det ut i de kommande backarna, De höll på att ta kål på mig. LÅnga sugande slakmotor som alldrig slutade. Vart tårögd flera gånger när det som såg ut som slut bara var tillfälligt krön eller att banan svängde. Men det var ju kortare än ett vasalopp kvar så fasiken det ska gå. Spåret hade frusit på och det gled ganska bra vilket var räddningen.

Mådde illa i Randijaur men funktionären muladi bokstavligen i mig Saltgurka vilket gjorde underverk. Kunde inte dricka så mycket just då men hade ju vätskeryggan att lita på. Sen gick det uppåt, uppåt och uppåt och lite mer uppåt. Men det gick bra och jag körde om folk vilket var bra för självfötroendet. Från Ragalvisjiegge går det utför, mm det är ju sant men varje liten uppförsbacke var tung. Avverkade en station och kom äntligen ut på isen. Nu hade det ljusnat, vinden lagt sig och snöfallet upphört.

Men det var långt att mata på över isen. Väl framme i Purkijaur tog funktionärerna hand om mig och servade med mat och dryck i tältet. Det kom in några till som verkade ungefär lika döda som jag. Åt, drack och var helt slut. Men en kille sa något magiskt. "Du har sex timmar kvar att åka på, bara att ta ett tag åt gången". Kunde knappt böja mig ner men fick hjälp av en funktionär.

KOm iväg och plötsligt könde jag mig ganska stark. Matade på över isen och den svaga backen upp genom skogen. Sedan kom uppförslöpan. Det gick bara upp upp upp. Men nu började solen lysa och det var ju mindre än 10 varv på Granåsen kvar. bara att mata på. Sedan kom skylten med 10 km kvar. Det var underbart, men var är kontrollen. jo efter några backar upp och ner till vid 7km kvar. Glada funktionärer talade om att det var bara några springbackar kvar. ha ha jo normalt så men nu var det som mindre berg. MAtade på och km efter km avverkades. planerade energiintaget sista milen så att jag hade ny energi som pumpade ut var 10 minut.

Och så äntligen kom målet i sikte. Visste att det var sm en hägring, man ser den väldigt nära men har nästan 2 km kvar. Men i strålande solksken utan vind kunde jag efter 26h16min ta mig över mållinjen. Helt galet lopp. Otroligt stolt av att ha klarat av det och att jag bemästrade kropp och knopp. Målet 21-24 timmar fick jag ge upp men bara att ha klarat loppet är nog för mig.

Link to comment
Share on other sites

Imponerad över alla som tog sig an detta med tanke på vädret, jag var lättad när jag stod vid starten utan skidor;)

Istället blev det att jobba med spåret och bogsera föråkare, langa mat och dryck, kul att få prata med åkare efter 20 mil. Många är helt vimmelkantiga medan andra euforiska! Roligt också med Santander killarna som är väldigt ödmjuka och tar sig tid att prata med folk. De var imponerade över alla motionärer som fixar detta.

En eloge till alla ideella arbetare och väldigt roligt att arrangemanget verkar uppskattat!

 

Nu ser vi fram emot nästa år och hoppas på finväder.

Link to comment
Share on other sites

Imponerad!! Du verkar då verkligen ha rätt inställning till skidåkning i det stora hela!!Bra jobbat!!kul att läsa din berättelse

Tack :). Att fokusera på upplevelsen, och inte ha tidsmål, kan låta självklart men lyckas man verkligen övertyga sig själv så blir allting mycket lättare. Sen får jag alltid mycket energi av att komma till riktig vinter, efter 20 år i snöfattiga delar av landet ska man nog inte underskatta den delen.

Link to comment
Share on other sites

Bra jobbat, Thorrez, imponerad av att du inte vek ner dig trots problem med pannlampa och ifrysning. Tips till åkare i kommande lopp ?

Såhär 2 dagar efter:

1. Fokusera på upplevelsen, och det räcker inte bara att säga det utan man måste övertyg sig själv också (jag hade till exempel knappt sagt till någon att jag skulle åka för att inte känna press)

2. Jag har jätteont i fötterna just nu, lägg i extra sulor om ni får plats (inga problem under loppet)

3. Drick/ät ordentligt vid kontrollerna och minst en gång emellan varje, man kunde ta med sig gel och/eller bars och de fyllde på flaskor så man måste inte preppa innan.

4. Skippa inte din race plan (läs lämna pannlampan vid vändningen) bara för att det går bättre än väntat

5. Testa din lampa i liknande förhållande, borde lagt min i frysboxen hemma

6. Man får klädesplaneringen lite på köpet eftersom man måste skicka iväg påsarna dagen innan, men se till att ha varmt och torrt att byta till

7. Ta hand om händerna, jag körde liners och lillsports tummvantar på natten.

8. Ta hand om fötterna, jag körde med Smartwool - PhD Outdoor Light Crew och det var kanon.

9. Känner man att det är tungt för någon del av kroppen, sänk tempo lite grann även om det betyder tappa ryggar

10. Ni är där för att ni vill vara där, njut!

Link to comment
Share on other sites

 IMPONERANDE. När andra beskriver detta stora som "nära döden upplevelse" så skriver du tvärtom "att det är  det mest underbara jag någonsin gjort" Stort och extra uppmuntrande. Världen kan delas upp i två (matematiskt) väldefinerade delgrupper, en som klarat av att åka Nordenskiöldsloppet och en som inte åkt. Jag har förmånen att i varje fall ha flera vänner i den mycket fina exklusiva först nämnda delgruppen, t.ex. Emil Folkesson,Tomas Jelinek, Göran Hammarson, Micke Åström, Nina Lintzén, Johan Lintzén,  Mia Gyllenberg, Magnus Aasa, etc. (flera med nick på detta forum) och trots mitt tilstånd just nu DRÖMMER jag om att en dag kunna joina er i denna exklusiva delgrupp. Hur vet jag inte, men jag smidjer mina planer om att hitta en taktik som gör det möjligt.1f3bf.png1f609.pngäven om jag förstår att jag får känna mig så har minst 10 mil 1f608.png

Tack Lars-Erik! Jag tror du fixar detta utan problem om du bara får bli frisk först!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...