Nordenskiöldsloppet 2018

[NotReallyGunde]

Såhär 2 dagar efter:

1. Fokusera på upplevelsen, och det räcker inte bara att säga det utan man måste övertyg sig själv också (jag hade till exempel knappt sagt till någon att jag skulle åka för att inte känna press)

2. Jag har jätteont i fötterna just nu, lägg i extra sulor om ni får plats (inga problem under loppet)

3. Drick/ät ordentligt vid kontrollerna och minst en gång emellan varje, man kunde ta med sig gel och/eller bars och de fyllde på flaskor så man måste inte preppa innan.

4. Skippa inte din race plan (läs lämna pannlampan vid vändningen) bara för att det går bättre än väntat

5. Testa din lampa i liknande förhållande, borde lagt min i frysboxen hemma

6. Man får klädesplaneringen lite på köpet eftersom man måste skicka iväg påsarna dagen innan, men se till att ha varmt och torrt att byta till

7. Ta hand om händerna, jag körde liners och lillsports tummvantar på natten.

8. Ta hand om fötterna, jag körde med Smartwool - PhD Outdoor Light Crew och det var kanon.

9. Känner man att det är tungt för någon del av kroppen, sänk tempo lite grann även om det betyder tappa ryggar

10. Ni är där för att ni vill vara där, njut!

 

Håller med på varje punkt. Jag körde stor del av loppet utan att ha en enda rygg. tror totalt jag hade rygg 3-4 mil. MAn klarar mer än vad man tror men kroppen har många knep för att likt sjöjungfrur dra ner dig i djupet. Jag ägnade stor del av loppet att räkna tider, tänka på liknande backar som jag klarat, och en hel del annat. 

[Lars-Erik]

Spänd av förväntan gick starten, det vart lite grötigt och ojämt men flöt på bra. Hade dåligt fäste men bra glid. Sedan kom vi in i skogenoch fösta klättringen. Det var trögt, tungt och tog mycket energi att inte ha bra grepp. Såg ingen vallafunktion i första kontrollen men frågade inte heller. Hade fram till hit redan gjort min stora miss, inte druckit var20-25 minut som jag lärt mig behövs för att jag ska orka.

Det tunga föret och fortsatta klättring var tung och armar och axlar började göra riktigt ont, de hade inte återhämtat sig efter Nattvasan och vasan, någonstans efter här kom första bryttankarna. Väl i Ragalvisjiegge frågade jag efter valla och det fanns ju men inget ställ. Härifrån skulle det gå utför, jo visst men man fick ju mata på med stavarna ändå. I Granudden fick jag lite varm vegetarisk mat, alla annanmat var slut och de lagade mer. Men det var gott ändå. Just känslan av att få något fast i magen kom tillbaka många gånger under loppet och jag är otroligt tacksam att jag hade mig mig 3 pack Twix att mula i mig när det knorrade i magen resten av loppet.

Körde på vidare och hade siktet på att minst ett Vasalopp måste man väl klara. Strax innan krönet innan backarna ner mot Sågudden mötte jag eliten, det gav mod att de inte var dubbelt så snabba men helsike att staka sig upp för den backen. Sjukt!

Vid Njavve var jag rätt slut men tänkte att till vändningen måste det ju gå, det är ju bara en kortis på isen. öhhjag hade ju redan läst om att den kortisen kan kännas lång, och det gjorde den. Menmötte så många underbara snabbare åkare som peppade vilket gav extra energi. I Årrenjarka plockade jag om lite och tog fram lilla pannlampan så det var klart inför kommande mörker.

HAde svårt att få i mig den goda soppan. Ut på isen igen och matade på men den efterlängtade vindvridningen syntes inte till och skulle inte göra så resten av loppet. Motvind och lätt snöfall. Väl i Njavve var det som på alla kontroller underbara funktionärer som servade med mat och dryck och Pepp. Här hade jag stora funderingar på att bryta. Men kom iväg och matade på till Sågudden där funktionärerna skojade och var helt underbara.

Sedan kom mardrömsklättringen. Helsike vilken saxbacke, den var lång, sjukt lång och när saxandet sluta vard det seg slakmota upp upp upp. Kände mig dock lite stark och matade på. På toppen var det dags att tända pannlampan och ta sikte på Granudden men resan dit var lång och backig. I Granudden vankades det varm god pasta och klädbyte. Men jag hade fått något infall och packat om klädpåsarna så underställströjan var inte där. Nya strumpor, handskar mössa och starka pannlampan åkte på. Fyllde på i Vätskeryggan vilket var väldigt klokt, man lär sig. Sedan var det ut i de kommande backarna, De höll på att ta kål på mig. LÅnga sugande slakmotor som alldrig slutade. Vart tårögd flera gånger när det som såg ut som slut bara var tillfälligt krön eller att banan svängde. Men det var ju kortare än ett vasalopp kvar så fasiken det ska gå. Spåret hade frusit på och det gled ganska bra vilket var räddningen.

Mådde illa i Randijaur men funktionären muladi bokstavligen i mig Saltgurka vilket gjorde underverk. Kunde inte dricka så mycket just då men hade ju vätskeryggan att lita på. Sen gick det uppåt, uppåt och uppåt och lite mer uppåt. Men det gick bra och jag körde om folk vilket var bra för självfötroendet. Från Ragalvisjiegge går det utför, mm det är ju sant men varje liten uppförsbacke var tung. Avverkade en station och kom äntligen ut på isen. Nu hade det ljusnat, vinden lagt sig och snöfallet upphört.

Men det var långt att mata på över isen. Väl framme i Purkijaur tog funktionärerna hand om mig och servade med mat och dryck i tältet. Det kom in några till som verkade ungefär lika döda som jag. Åt, drack och var helt slut. Men en kille sa något magiskt. "Du har sex timmar kvar att åka på, bara att ta ett tag åt gången". Kunde knappt böja mig ner men fick hjälp av en funktionär.

KOm iväg och plötsligt könde jag mig ganska stark. Matade på över isen och den svaga backen upp genom skogen. Sedan kom uppförslöpan. Det gick bara upp upp upp. Men nu började solen lysa och det var ju mindre än 10 varv på Granåsen kvar. bara att mata på. Sedan kom skylten med 10 km kvar. Det var underbart, men var är kontrollen. jo efter några backar upp och ner till vid 7km kvar. Glada funktionärer talade om att det var bara några springbackar kvar. ha ha jo normalt så men nu var det som mindre berg. MAtade på och km efter km avverkades. planerade energiintaget sista milen så att jag hade ny energi som pumpade ut var 10 minut.

Och så äntligen kom målet i sikte. Visste att det var sm en hägring, man ser den väldigt nära men har nästan 2 km kvar. Men i strålande solksken utan vind kunde jag efter 26h16min ta mig över mållinjen. Helt galet lopp. Otroligt stolt av att ha klarat av det och att jag bemästrade kropp och knopp. Målet 21-24 timmar fick jag ge upp men bara att ha klarat loppet är nog för mig.

Jag är GRYMT IMPONERAD AV DIN PRESTATION. Jag är SPECIELLT sporrad att komma igen efter min "smäll" efter din och Thorres beskrivningar. Och kom ihåg :Världen kan delas upp i två (matematiskt) väldefinerade delgrupper, en som klarat av att åka Nordenskiöldsloppet och en som inte åkt. Jag har förmånen att i varje fall ha flera vänner i den mycket fina exklusiva först nämnda delgruppen, t.ex. Emil Folkesson,Tomas Jelinek, Göran Hammarson, Micke Åström, Nina Lintzén, Johan Lintzén,  Mia Gyllenberg, Magnus Aasa, etc. (flera med nick på detta forum) och trots mitt tilstånd just nu DRÖMMER jag om att en dag kunna joina er i denna exklusiva delgrupp. Hur vet jag inte, men jag smidjer mina planer om att hitta en taktik som gör det möjligt.även om jag förstår att jag får känna mig så har minst 10 mil 

[NotReallyGunde]

Klart du fixar det. 

[Volevodin]

Såhär 2 dagar efter:

1. Fokusera på upplevelsen, och det räcker inte bara att säga det utan man måste övertyg sig själv också (jag hade till exempel knappt sagt till någon att jag skulle åka för att inte känna press)

2. Jag har jätteont i fötterna just nu, lägg i extra sulor om ni får plats (inga problem under loppet)

3. Drick/ät ordentligt vid kontrollerna och minst en gång emellan varje, man kunde ta med sig gel och/eller bars och de fyllde på flaskor så man måste inte preppa innan.

4. Skippa inte din race plan (läs lämna pannlampan vid vändningen) bara för att det går bättre än väntat

5. Testa din lampa i liknande förhållande, borde lagt min i frysboxen hemma

6. Man får klädesplaneringen lite på köpet eftersom man måste skicka iväg påsarna dagen innan, men se till att ha varmt och torrt att byta till

7. Ta hand om händerna, jag körde liners och lillsports tummvantar på natten.

8. Ta hand om fötterna, jag körde med Smartwool - PhD Outdoor Light Crew och det var kanon.

9. Känner man att det är tungt för någon del av kroppen, sänk tempo lite grann även om det betyder tappa ryggar

10. Ni är där för att ni vill vara där, njut!

Du och Folkesson hade båda en dipp vid 13 mil och sen hade du en ett par mil senare, då du var över 7 min/km. Just 13 mil är det en tröskel som man måste över efter att ni vänt i Å-jarka ?

[NotReallyGunde]

Du och Folkesson hade båda en dipp vid 13 mil och sen hade du en ett par mil senare, då du var över 7 min/km. Just 13 mil är det en tröskel som man måste över efter att ni vänt i Å-jarka ?

 

13,7 mil är Granudden med varm mat och klädbyte

 

Såhär 2 dagar efter:

1. Fokusera på upplevelsen, och det räcker inte bara att säga det utan man måste övertyg sig själv också (jag hade till exempel knappt sagt till någon att jag skulle åka för att inte känna press)

2. Jag har jätteont i fötterna just nu, lägg i extra sulor om ni får plats (inga problem under loppet)

3. Drick/ät ordentligt vid kontrollerna och minst en gång emellan varje, man kunde ta med sig gel och/eller bars och de fyllde på flaskor så man måste inte preppa innan.

4. Skippa inte din race plan (läs lämna pannlampan vid vändningen) bara för att det går bättre än väntat

5. Testa din lampa i liknande förhållande, borde lagt min i frysboxen hemma

6. Man får klädesplaneringen lite på köpet eftersom man måste skicka iväg påsarna dagen innan, men se till att ha varmt och torrt att byta till

7. Ta hand om händerna, jag körde liners och lillsports tummvantar på natten.

8. Ta hand om fötterna, jag körde med Smartwool - PhD Outdoor Light Crew och det var kanon.

9. Känner man att det är tungt för någon del av kroppen, sänk tempo lite grann även om det betyder tappa ryggar

10. Ni är där för att ni vill vara där, njut!

Punkt 2. jag skulle nog ha i ett par för mig korrekta inlägg. Inte formgjutna hos fotspecialisten för de är så sjukt hårda. Har lite kollapsade fotvalv, dålig häldämpning så behöver korrekt stöttande och under hälen mjuka inlägg.

[Robert_77]

Grymt imponerande och inspirerande! :)

[Volevodin]

Jag har tagit del av Thorrez och Not Really Gunde samt Folkessons beskrivningar av loppet. Jag drar en slutsats av det och jag tror att innan man anmäler sig till loppet måste man ställa sig frågan vad för typ av människa man är. Är man en person som fokuserar på resultat och känner tillfredsställelse över lyckades resultat eller är man en person som mer är inriktad på upplevelsen och att tävla mot sig själv. Sistnämnda personer tror jag har mer utbyte av Nordenskiöldsloppet, speciellt om det blir så tuffa förhållanden som i år.

Jag tillhör den första gruppen och har blivit mindre intresserad av att ställa upp tom om en halvvariant erbjöds.

[Volevodin]

Imponerad över alla som tog sig an detta med tanke på vädret, jag var lättad när jag stod vid starten utan skidor;)

Istället blev det att jobba med spåret och bogsera föråkare, langa mat och dryck, kul att få prata med åkare efter 20 mil. Många är helt vimmelkantiga medan andra euforiska! Roligt också med Santander killarna som är väldigt ödmjuka och tar sig tid att prata med folk. De var imponerade över alla motionärer som fixar detta.

En eloge till alla ideella arbetare och väldigt roligt att arrangemanget verkar uppskattat!

 

Nu ser vi fram emot nästa år och hoppas på finväder.

Elogen till alla ideella funktionärer innefattar även Dig, jonmatti, i synnerhet som du gett många värdefulla upplysningar före loppet. :)

[jonmatti]

Elogen till alla ideella funktionärer innefattar även Dig, jonmatti, i synnerhet som du gett många värdefulla upplysningar före loppet. :)

Tack för det! Kul att kunna hjälpa till

[Lars-Erik]

Jag har tagit del av Thorrez och Not Really Gunde samt Folkessons beskrivningar av loppet. Jag drar en slutsats av det och jag tror att innan man anmäler sig till loppet måste man ställa sig frågan vad för typ av människa man är. Är man en person som fokuserar på resultat och känner tillfredsställelse över lyckades resultat eller är man en person som mer är inriktad på upplevelsen och att tävla mot sig själv. Sistnämnda personer tror jag har mer utbyte av Nordenskiöldsloppet, speciellt om det blir så tuffa förhållanden som i år.

Jag tillhör den första gruppen och har blivit mindre intresserad av att ställa upp tom om en halvvariant erbjöds.

Bra analys Volevodin. Jag tillhör tvärtemot den andra kategorin och hoppas att om jag, mot alla nuvarande odds,  en dag klarar loppet kunna göra det med ett leende på läpparna som Thorrez. Ett föredöme för mig. Det är ju just detta som visat sig vara en stor skillnad i våra sätt att resonera på annan tråd. Jag har ALLTID känt mig som tvättäkta motionär som främst är ute efter att klara Vasaloppet oberonede av tid (men även med denna inställning har jag ju tidigare ibland klarat loppet på halvskaplig tider, som bäst 4.56). Jag trodde först du skojade när du menade att du var tävlingsåkare men jag har tänkt mycket på detta och framför allt TÄNKT OM, numera har jag djup respekt och förståelse för de som resonerar som du Volevodin.

[NotReallyGunde]

Jag fick frågan i många kontroller hur jag kunde vara så glad och positiv fast jag ibland höll på att slänga in handduken. Vet inte svaret på den frågan. Antar att jag gillar utmaningen och fokuserar på att fullfölja snarare än vilken tid det tar. Endel saker kan jag inte påverka och jag får gilla läget som man säger. Jag är skolad inom Budo sedan 10 års ålder och har inte förens som 41 åring gjort några längre konditionsövningar. 8:02 på Vasan, 10:02 på Vättern, det är tider jag vill och har kapacitet att slå men jag ser det inte som måsten. Kan tänka mig att åka långsammare och gärna peppa en vän ett helt lopp istället, just att hjälpa andra att hitta sin väg, sin inre styrka har jag från Budon. Folk tror ofta att vi är arga och aggressiva, det är snarare tvärt om. De allra flesta är väldigt ödmjuka och försöker hjälpa den som gör oss illa så det gör ont på rätt sätt :) svårt att förstå kanske. 

[Micke31]

Här kommer en kort story om mina vedermödor i helgen:

 

Kort förenklat hade jag tre målsättningar när jag tog korn på Jokkmokk.

Först ville jag hämta ut nummerlappen och ta mig till startlinjen. Den är ju så snygg när den ska ramas in!

Två var att knipa medaljen och samtidigt ta mig i mål. Den målsättningen uppfylldes också när jag kasade

in i mål på dryga 19 timmar. Tiden kände onödigt lång. När jag anmälde mig tippade jag på att köra in under 17

timmar i alla fall. Men så blev det ju bekant inte.. Drygheten att åka skidor efter klockan 22.00 på kvällen och ha

mer än tre mil kvar till målgång var ju inget själl för att bryta loppet.. Då fick man bita i mörkret, 

 

Upplägget började i somras,,,, Körde en hel del långpass i drygt 70% utav maxpuls.. Där kunde jag ligga under mina långpass

utan att den började stiga permanent...Jag höll huvudet kallt i början utav loppet, eller ja, i cirka 14 mil om sanningen ska fram.. Vill se till att ha en positiv trend när jag närmade mig sista tredjedelen.. Det funkade också.. Så höll jag på, pratade med åkare kring mig.. Sög in så mycket upplevelser som möjligt under loppet.. Mötte varje hejarop, servicen vid varje kontroll fick mig att vara en hedersgäst.. Ett bemötande om alla anda åkare kunde dela med mig. Underbart! Att fyra-fem stycken hjälpte mig vid målgång var något alldeles extra.. En som tog av mig stavarna, en som tog av mig skidor, chip, en som la en varm filt över mig och helt plötsligt satt jag in en minibuss... Fem minuter efter målgång satt jag i värme med mina klädpåsar kring fötterna.. Respekt!! 

 

Jag skulle kunna skriva en bok om den här expeditionen.. Men dynamiken vid start var riktigt stark. Lokalbefolkningen som peppade en på ett speciellt sätt, den underförstådda överenskommelsen om mina medtävlande kommer att lösa uppgiften hjälpte mig... För det finns inte med på världskartan att jag skulle kunna åka skidor 22 mil under dessa omständigheter på egen hand, även om jag hade obegränsat med mat o dryck längs banan.. Ska man göra en sån här grej är Jokkmokk till Kvikkjokk det absolut rätta stället - en del partier längs med banan var andlöst vackert. Där hade också solen godheten nog att bryta igenom med full kraft!

[HJN]

Stämmer in i hyllningskören. Fantastiskt gjort av er. Det känns som ni lyckas måla upp nya målbilder för en som tappat stinget, tack för det :)

[PumpenDanne]

Nordenskiöld blev inte alls vad jag tänkt mig. Allting kändes toppen dagarna innan, och när starten gått kändes det också bra. Åkningen gick bra och kroppen var superpigg. Efter ca 3mil händer det något och det smäller till uppe i bröstryggen. Kändes ändå ok till en början, men det ändrades fort och smärtan blev värre och värre för varje kilometer. Efter ca 7mil stannade jag till vid kontrollen (Tjåmotis) och tog mig en rejäl funderare hur jag skulle göra. Kroppen var pigg och ville åka vidare, men förståndet sa något annat. Att åka 15mil med smärtor i rygg är ingen bra ide. Så efter 5min funderande över en ostmacka och kaffe så togs det trista beslutet att bryta. Det kändes helt ok efteråt och jag accepterade beslutet. Eftermiddagen tillbringades med att följa kompisarna som kämpade på ute i spåret. Mötte upp några av de i mål vid midnatt. Det var mäktigt att se de komma i mål!!

Söndagen och Måndagen var extremt tunga rent känslomässigt. Många tankar har snurrat i skallen, skulle jag fortsatt....kanske smärtan hade avtagit efterhand, var smärtan så påtaglig att jag verkligen var tvungen att bryta. Ja ni vet själva hur man resonerar....

Hoppas känslorna lägger sig snart så man kan fokusera om. Känner mig redan sugen på revansch 2019!!!  :)

Är för övrigt galet imponerad över alla som kämpade de 22milen i lördags. Det var tuffa förhållanden! 

[NotReallyGunde]

Nordenskiöld blev inte alls vad jag tänkt mig. Allting kändes toppen dagarna innan, och när starten gått kändes det också bra. Åkningen gick bra och kroppen var superpigg. Efter ca 3mil händer det något och det smäller till uppe i bröstryggen. Kändes ändå ok till en början, men det ändrades fort och smärtan blev värre och värre för varje kilometer. Efter ca 7mil stannade jag till vid kontrollen (Tjåmotis) och tog mig en rejäl funderare hur jag skulle göra. Kroppen var pigg och ville åka vidare, men förståndet sa något annat. Att åka 15mil med smärtor i rygg är ingen bra ide. Så efter 5min funderande över en ostmacka och kaffe så togs det trista beslutet att bryta. Det kändes helt ok efteråt och jag accepterade beslutet. Eftermiddagen tillbringades med att följa kompisarna som kämpade på ute i spåret. Mötte upp några av de i mål vid midnatt. Det var mäktigt att se de komma i mål!!

Söndagen och Måndagen var extremt tunga rent känslomässigt. Många tankar har snurrat i skallen, skulle jag fortsatt....kanske smärtan hade avtagit efterhand, var smärtan så påtaglig att jag verkligen var tvungen att bryta. Ja ni vet själva hur man resonerar....

Hoppas känslorna lägger sig snart så man kan fokusera om. Känner mig redan sugen på revansch 2019!!!  :)

Är för övrigt galet imponerad över alla som kämpade de 22milen i lördags. Det var tuffa förhållanden! 

Men satan va surt. Hälsan kommer i första hand så det var klokt av dig även om det måste känts som ett jäkla antiklimax. Vet du vad det var som smällde till?

[Volevodin]

Att göra som Micke31 prata och umgås längs spåret ger mycket energi, som jag tillämpat i många vasalopp. Det funkar till en viss trötthetsnivå och när man nått den går all energi åt att ta sig framåt. Snyggt jobbat, Micke31 och till PumpeDanne säger jag som Per Elofsson; "Det är bara att bryta ihop och komma igen"

[Slasko]

Imponerande alla som körde!!  Man blir lite sugen att testa någongång, Har inte läst igenom hela tråden. Stakade eliten?

[Folkesson]

Imponerande alla som körde!!  Man blir lite sugen att testa någongång, Har inte läst igenom hela tråden. Stakade eliten?

Såg ingen med fäste i tät

[Micke31]

Såg ingen med fäste i tät

Inte undra på när den första med fäste kom in precis efter dig. Namnet är Olle Olsson och han åkte in som 27:e åkare..

[Knappen]

Men Micke31, vad var tredje målet? Du räknade upp två?

 

Klart imponerande, först att komma i mål sedan tiden!

 

Vete tusan om jag blir sugen dock, låter mycket jobbigt

[R2D2]

 

Är det här du?

http://www.skidforum.se/uploads/monthly_03_2018/post-3988-0-25021500-1522181291_thumb.jpeg

[Micke31]

Inte undra på när den första med fäste kom in precis efter dig. Namnet är Olle Olsson och han åkte in som 27:e åkare..

 

Men Micke31, vad var tredje målet? Du räknade upp två?

 

Klart imponerande, först att komma i mål sedan tiden!

 

Vete tusan om jag blir sugen dock, låter mycket jobbigt

Tack Knappen! Det tredje målet var att passera mållinjen överhuvudtaget... 

Kroppen och psyket tål mer än vad man tål - men i grund och botten handlar det mycket

om vilken erfarenhet man har utav långpass, Vasalopp på cirka sub 8.30 osv.

[Volevodin]

jonmatti; Är du med i organisationskommittén, i så fall kunde du kanske lägga ett ord för Halvnordenskiöld.

[Vasa]

 

[Vasa]

Är det här du?

http://www.skidforum.se/public/style_images/dispersion/attachicon.gifE69C16AE-BCF1-4CFF-96BC-EF1C9F635251.jpeg

Jag är inte säker på att alla ser bilden i ditt inlägg. Men det är den i inlägget jag postade ovan som alltså kanske är PumpenDanne.