Jump to content
längdskidor, rullskidor, skidvalla & skidkläder från skistart

tre Vasalopp på samma sicklade skidor


Lars-Erik

Recommended Posts

Volevodin vad kul :) då kanske vi kan ses där, tänkte också bege mig ner till Eksjö för ett pass stakning. När ska du dit?

Första start är kl 11.00, jag startar lite senare. Du kommer att känna igen mig, då jag skall "klä ut mig" i gamla skidkläder,

skidblus o knickers, och troligen med startnr 50. Om du har möjlighet att ta med kamera/mobil och ta några bilder, skulle vara roligt att få detta "jippo" dokumenterat.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 4.6k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Ursäkta, Lars-Erik, om jag provocerade lite väl hårt, men jag respekterar dina åsikter fullt ut. :)

 

Men hela idén med mina högst amatörmässiga tester är att ge ett tips till andra, som har tillgång till det senaste inom både stålsickling och material för glidvallning inkl rillning, att göra tester på skidor med transparent belag. Resultaten av testerna med olika preparering på vardera skidan kunde både fotograferas, okulärbesiktas och studeras i mikroskopisk bild för att på ett mer vetenskaplig grund få reda på om stålsicklade belag tar upp mindre smuts än belag behandlade med olika preparat för glid. Det jag vill ha reda på är om en torgförd teori håller för vetenskapliga tester utifrån dagens teknik att behandla skidornas belag.

Jag kan tillägga att jag igår gjorde ytterligare ett test och med Start göd gel ingniden efter uppvärmning med järnet. Resultatet blev att båda skidorna hade tagit upp lika mycket smuts vid okulärbesiktning efteråt. Kunde tyvärr inte ta bild, då kamerachipet är borta och nu är skidorna avtvättade inför morgondagens Jubileumslopp i Eksjö - 50 år sedan jag startade min skidkarriär där. :)

Inga problem min veteranvän Volevodin. JAG känner mig absolut inte provocerad att du uttalar dig om myter beträffande stålsickling utan att ens ha prövat. Det är ditt inte mitt problem känner jag. Jag tror att du som de flesta andra som prövar stålsickling kommer att bli mycket positivt överraskad om du ändrar strategi och prövar själv Jag känner många som numera på träning bara kör stålsicklat även om de på tävling toppar med att glidvalla. Och Lycka Till på Eksjö Jubileumslopp med förhoppningsvis nummerlapp 50 på bröstet och Davidssoneddie och andra livligt påhejande din framfart. :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=951457774921964&id=177000155701067

 

Ni som tycker att vallningsindustrin är full av inkompetenta personer ...:

https://www.researchgate.net/profile/Esa_Puukilainen/stats

Även JAG vet att det finns några mycket kompetenta personer inom vallaindustrin,  skickliga utvecklare och några vetenskapsmän. T.ex. meriterna för just den du nämner är bra även på en akademisk skala. Vilket företag arbetar han för ? 

Link to comment
Share on other sites

För ett par dar sedan var det exakt tio år sedan  bilden nedan  togs

https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=951457774921964&id=177000155701067

Detta var första gången jag träffade Kuzmin och han försvarade sin Licavhandling inför c:a 150 åhörare (flera Journalister). Som ni vet var jag tidigare den störste tvivlaren till att stålsickling kunde vara i närheten av pulvervallat på Vasaloppet men efter mina egna idiottest, läst avhandlingen noga  och tre genomförda Vasalopp på samma sicklade skidor (namnet på denna tråd) så tvingades jag modifiera min åsikt kraftigt.

Som ni vet  hade jag här som uppgift att kritisera avhandlingen och jag ställde ett stort antal frågor, bl.a. tror jag alla som senare ställts på denna tråd och annorstädes (men även andra).

Observera att texten ovan är Kuzmins egen men jag har just konfirmerat med honom på telefon att det är OK att lägga ut den. Jag tycker att det är lite synd att han och andra, både utvecklare av struktureringsverktyg och vallaprodukter, inte deltar i diskussionerna på denna tråd. Det skulla absolut tillföra något väsentligt. 

Link to comment
Share on other sites

Vauhti

Tack Finn. Känner du honom personligen ? Är han även bra skidåkare ?.

Generellt sett anser jag att det vore bra om även vallafabrikanterna publiserade viss del av sin skidrelaterade forskning i vanliga tidskrifter som granskas av oberoende experter. Det tror jag de skulle vinna mycket på t.ex. visavi de jämförelser med stålsicklade skidor denna tråd främst handlar om. Vi skulle nog då få en mera allsidig blid av hur "sanningen" ser ut ur olika perspektiv. T.ex. finns det ju oftast inte mycket konkret som stödjer att en ny vallaprodukt verkligen är mycket bättre än en annan även om de påstår så i affären. Ibland stämmer det säkert men i vissa fall inte som många av oss konstaterat.

 

Jag har själv ingen erfarenhet av Vauhti. Men du Finn kan kanske övertyga mig annorlunda. Det jag, som andra, har svårast med är när det är runt noll och i värsta fall nysnö/snöblandat regn. Hur anser du att deras vallor då fungerar jämfört med andra fabrikanters (jag häller mig mest till Rhode och Swix). Jag menar främst beträffande fästvallor.

Link to comment
Share on other sites

Att stålsickling utan valla är ett utmärkt alternativ för träning (och eventuellt tävling) hoppas jag att ingen tvivlar på. Bekräftade det för mig själv under två långa skate pass i helgen, 45 respektive 50km, vilket inte är så farligt som det låter då det är rätt platt i Engadin (beroende på vad man väljer för spår). Körde Skimateria R-cut och Swix julgran 0.5 + linjär 1.0 (mest bakom bindningen)

 

Hade bra skidor under båda passen och inga gråa ytor eller synbar försämring. Har ett nytt skidpar på ingång och det ska bli intressant att mäta lite mot fischer fabriksslip + valla. Tyvärr bara på glidsträcka då jag för närvarade inte har någon tidtagningsutrustning.

 

Har tidigare laborerat med att valla en skida och lämna den andra ren (båda stålsicklade) och känslan där har varit lite bättre glid i början på den vallade skidan, men som långsamt utjämnas.

 

Min uppfattning just nu (som jag hoppas backa upp med mätningar senare) är att vallade skidor går lite snabbare i början men att skillnaderna jämnas ut med tiden. Om det beror på smutsupptag eller att vallan slits bort vågar jag inte svara på. Allt tyder dock på att skillnaden som vallan kan göra är ganska liten. Viktig så klart om man tävlar på hög nivå men annars försumbar.

 

Vill också tacka Lars-Erik för att jag tillslut fick tummen ur och köpte en sickel =)

Link to comment
Share on other sites

Ni som stålsicklar kan väl lägga ut lite bilder på hur fina era belag blir. Jag tycker personligen att det är mycket svårt att få till en bra skida, är händig och har bra känsla på mycket jag gör, får dock inte till det med den enkla sicklingen. Inte ens kuzmin visar sina sicklade ytor i filmer osv. Så snälla lägg upp lite bilder så man ser hur det ska se ut.

Kan också nämna att jag förstört ett par finskidor :-( och fått några hack i mina rc skin.

Link to comment
Share on other sites

kan du då också göra en mätning på angiven sträcka hur långt försprånget blir i tid?

Tiden ska ju nämligen hämtas in och blir glidet likvärdigt så har du ett direkt svar på vad som är det bästa alternativet.

 

Min tes är fortsatt att den som startar med bäst glid kommer tjäna på det i slutändan. 

Nu har jag tyvärr inte tillräckligt precis tidtagningsutrustning för att kunna mäta det... men jag kan försöka göra ett antagande från glidsträckan. Ett sånt antagande måste man då basera på att friktionen är likvärdig vid olika hastigheter och det är något som vi vet inte stämmer för skidor. Kan dock ge en fingervisning...

 

Om man tjänar på att jag bra glid i börja men sämre på slutet kommer att bero på hur snabbt glidet försämras. Ser man till Kuzmins tester som var gjorda i blött och smutsiga förhållanden är den vallade skidan nere på samma nivå som den stålsicklade redan efter några kilometer. Där har jag svårt att tro att det lönar sig över ett Vasalopp =) Tyvärr mätte inte Kuzmin på några längre sträckor för i alla fall inte som jag har sett redovisat.

 

Sen är det ju inte en helt främmande tanke att om man tävlar om placeringar är glidet viktigare i slutet av loppet än i början då man ligger inbäddad i en klunga. Ser man till individuell start beror det istället på vart brytpunkten ligger och hur stor försämringen är.

Link to comment
Share on other sites

Jag brukar följa det här forumet men har som synes inte själv gjort så många inlägg.  Jag är väl i Lars-Eriks ålder och tävlade redan på träskidornas tid och har på avstånd följt den tekniska utvecklingen fram till idag. Den här monstertråden är ju högeligen intressant men jag tycker att den emellanåt tappar fokus och nästintill spårar ur. Jag skall därför utifrån mina erfarenheter försöka återföra den till det som var utgångspunkten.


Vad var det Kuzmin egentligen kom fram till? Jo, att skidbelagen idag är så bra och har sådana egenskaper att vallning egentligen inte kan tillföra mycket. I vart fall inte under längre tid och sträckor. Det verkade nämligen som om de vallade belagen hade en benägenhet att ta upp mer smuts än ovallade. Under långa lopp kommer då ovallade belag till och med att glida bättre än vallade. För korta sträckor kan man dock under vissa förhållanden (särskilt varmt, blött) erhålla bättre glid med vallade belag. Såvitt jag förstår finns det många experter som håller med om att det är tveksamt i vilken mån ett skidbelag överhuvudtaget kan ta åt sig valla och att vallan aldrig är så hård att den kan göra belagets egenskaper bättre under kalla och hårda snöförhållanden.


Utifrån denna utgångspunkt bör ju Lars-Eriks tes vara korrekt, nämligen att ett ovallat belag fungerar alldeles utmärkt och ger bra glid under ett längre lopp (läs Vasaloppet) för de flesta motionärer och kanske till och med för elitåkare. Men det förutsätter att belaget är förberett på bästa sätt. (Jag bortser nu från allt som har med spann, tryckpunkter och annat att göra).


Då kommer vi till detta med stålsickling. Kuzmin använde stålsickel för att få belaget plant och helt rensat från microhår och annat skit. Det nya från hans sida var att han använde en sickel som samtidigt gav en struktur. Men stålsickling är inget nytt. På min tid användes sickeln för att dels ta bort ”oxid” från belagets ytskikt, men framförallt för att jämna belaget. Det var nämligen aldrig helt plant. Det vanliga var att det gick i vågor och det som vi idag kallar tryckytor och som är viktiga för glidet blev ju helt fel med en skida som inte var plan under. Då kunde man sickla den plan. Men detta var jättesvårt. Det vet alla som provat att hyvla, fila eller slipa för hand utan riktiga verktyg. Det blir inte plant. Hur gjorde man då? Jo, i sportaffärerna slipade man med bandslip. Hemma slipade jag med slippapper monterat på en plan regel med några decimeters längd. Risken med detta var att även om det blev plant i längsled så riskerade man att det blev skevt på den andra ledden. Metoden innebar att man drog upp en massa microhår ur belaget. Dessa måste naturligtvis bort och det gjorde man med stålsickeln. Dom riktiga proffsen kunde använda glassickel och skära bort ett ytskikt tunt som spindelväv i ett enda stycke. Efteråt blev belaget helt spegelblankt. Men då måste det kompletteras med en struktur med hjälp av ett rillverktyg.


Det här var naturligtvis krångligt och då dök stenslipen upp som det nya verktyget. Fördelen var att med stenslip kunde man få ett helt plant belag samtidigt som man skar in en viss förutbestämd struktur. Men den drog fortfarande upp microhår som måste bort. Alltså fram med stålsickeln, eventuellt kompletterat med en särskilds sorts rakbladssickel för den sista finishen och därefter invärmning och bortsickling av glidvalla allt i syfte att få bort kvarvarande microhår. På den tiden (slutet av 90-talet) var stenslipning nytt och med tanke på allt efterarbete rekommenderades inte stenslipning alltför nära inpå en tävling. Idag är det annorlunda nu slipar man ju alldeles inpå tävlingarna och det beror så vitt jag förstår på att moderna slipar inte alls drar upp belaget på samma sätt. En modern slipning går nog i stort sett att jämföra med ett sicklat belag. Fördelen är att det blir helt plant och att man kan bestämma struktur exakt.


Vad gäller jämförelsen stålsicklat kontra annat så bör man idag med framgång kunna åka direkt på ett ovallat stenslipat belag likaväl som på ett stålsicklat. Många här på forumet har ju ställt den frågan.  Och svaret är således att om stenslipen är gjord av ett proffs med en modern maskin så går det alldeles utmärkt att åka direkt på denna. Fabriksslipen borde väl också gå att åka på men inte alldeles säkert eftersom fabriksslipade belag ibland lämnar en del övrigt att önska.


.


Ibland hänvisas på forumet till vad Tony Pölder säger och han är ju skeptisk till stålsicklat. Han skriver ju också ibland om nya skidor som han får in i lagret och måste skickas tillbaka till leverantören därför att belagen inte håller måttet eller måste köras hårt flera gånger i slipen. Jag vet inte exakt vad som är problemet men jag tror att det har med belagets planhet att göra. Det går fortfarande i vågor och måste slipas flera gånger efter varandra innan belaget är helt plant. Jag inbillar mig att det är ungefär samma sak som gör att han avråder från stålsickling, nämligen att det är jättesvårt för medelmåttan att med sickel få ett plant belag. Men det finns ju också folk med särskilt gott handlag som förmodligen kan få det bra, särskilt om belaget är plant från början. Jag tror också att de nya sicklarna är styvare än de jag använt och som man måste böja lite med tummen på mitten under arbetet för att inte få en konkav yta på belaget.


Satt och tittade i en manual från Swix, skriven någon gång på 90-talet. Där framgår beträffande nya skidor: Att först skall ytan luckras upp med sandpapper korn 100 som man lindar kring en sickel för planhetens skull. Därefter skärs microhår bort med stålsickel T80. Man sicklar tills ett helt jämnt och blankt belag har uppnåtts. Därefter struktur med rilljärn T401. Därefter fibertex följt av rakbladssickel för att få bort de sista håren. Således stålsickel är inget nytt, inte ens för vallafabrikanterna.


Swix nämner också stenslipning och nödvändig efterbehandling för at få bort microhår. Man visar också bilder tagna med mikroskåp som visar skillnaden mellan ett stenslipat, obehandlat belag och ett belag som är efterbehandlat och rillat. Stor skillnad!


Min uppfattning i diskussionen är att vi inte skall sätta fokus på själva stålsicklingen utan det är vallat kontra ovallat som är den stora frågan. Där påstår Kuzmin med flera att ovallat många gånger är fullkomligt konkurrensbart, särskilt vid långa lopp. Den andra frågan är stenslipat kontra stålsicklat. Båda metoderna syftar till samma sak. Har man inte tummen mitt i handen så verkar ju stålsickling vara ett väldigt bra alternativ. De nya sicklarna ger ju också en struktur, men det skulle ju gå lika bra med en slät sickel som man köper i trävaruhandeln till en billigare peng. Men då måste man komplettera med ett rillverktyg. Eventuellt klarar Kuzmins och andras sicklar det hårdare belaget bättre än en billigare sickel. Men det är inget jag känner till.


Har själv alltid glidvallat skidorna. Kanske mest på grund av att jag alltid gjort så och att det liksom tillhör. För träning är jag inte längre så noga. Så länge det är kallföre och skidorna inte blivit alltför skitiga så brukar en grund med BWLF vara tillräckligt för att åka i stort sett hela säsongen. Det är också ett enkelt alternativ. Men inför Vasaloppet blir det ju annat….!

Link to comment
Share on other sites

 

Jag brukar följa det här forumet men har som synes inte själv gjort så många inlägg.  Jag är väl i Lars-Eriks ålder och tävlade redan på träskidornas tid och har på avstånd följt den tekniska utvecklingen fram till idag. Den här monstertråden är ju högeligen intressant men jag tycker att den emellanåt tappar fokus och nästintill spårar ur. Jag skall därför utifrån mina erfarenheter försöka återföra den till det som var utgångspunkten.

Vad var det Kuzmin egentligen kom fram till? Jo, att skidbelagen idag är så bra och har sådana egenskaper att vallning egentligen inte kan tillföra mycket. I vart fall inte under längre tid och sträckor. Det verkade nämligen som om de vallade belagen hade en benägenhet att ta upp mer smuts än ovallade. Under långa lopp kommer då ovallade belag till och med att glida bättre än vallade. För korta sträckor kan man dock under vissa förhållanden (särskilt varmt, blött) erhålla bättre glid med vallade belag. Såvitt jag förstår finns det många experter som håller med om att det är tveksamt i vilken mån ett skidbelag överhuvudtaget kan ta åt sig valla och att vallan aldrig är så hård att den kan göra belagets egenskaper bättre under kalla och hårda snöförhållanden.

Utifrån denna utgångspunkt bör ju Lars-Eriks tes vara korrekt, nämligen att ett ovallat belag fungerar alldeles utmärkt och ger bra glid under ett längre lopp (läs Vasaloppet) för de flesta motionärer och kanske till och med för elitåkare. Men det förutsätter att belaget är förberett på bästa sätt. (Jag bortser nu från allt som har med spann, tryckpunkter och annat att göra).

Då kommer vi till detta med stålsickling. Kuzmin använde stålsickel för att få belaget plant och helt rensat från microhår och annat skit. Det nya från hans sida var att han använde en sickel som samtidigt gav en struktur. Men stålsickling är inget nytt. På min tid användes sickeln för att dels ta bort ”oxid” från belagets ytskikt, men framförallt för att jämna belaget. Det var nämligen aldrig helt plant. Det vanliga var att det gick i vågor och det som vi idag kallar tryckytor och som är viktiga för glidet blev ju helt fel med en skida som inte var plan under. Då kunde man sickla den plan. Men detta var jättesvårt. Det vet alla som provat att hyvla, fila eller slipa för hand utan riktiga verktyg. Det blir inte plant. Hur gjorde man då? Jo, i sportaffärerna slipade man med bandslip. Hemma slipade jag med slippapper monterat på en plan regel med några decimeters längd. Risken med detta var att även om det blev plant i längsled så riskerade man att det blev skevt på den andra ledden. Metoden innebar att man drog upp en massa microhår ur belaget. Dessa måste naturligtvis bort och det gjorde man med stålsickeln. Dom riktiga proffsen kunde använda glassickel och skära bort ett ytskikt tunt som spindelväv i ett enda stycke. Efteråt blev belaget helt spegelblankt. Men då måste det kompletteras med en struktur med hjälp av ett rillverktyg.

Det här var naturligtvis krångligt och då dök stenslipen upp som det nya verktyget. Fördelen var att med stenslip kunde man få ett helt plant belag samtidigt som man skar in en viss förutbestämd struktur. Men den drog fortfarande upp microhår som måste bort. Alltså fram med stålsickeln, eventuellt kompletterat med en särskilds sorts rakbladssickel för den sista finishen och därefter invärmning och bortsickling av glidvalla allt i syfte att få bort kvarvarande microhår. På den tiden (slutet av 90-talet) var stenslipning nytt och med tanke på allt efterarbete rekommenderades inte stenslipning alltför nära inpå en tävling. Idag är det annorlunda nu slipar man ju alldeles inpå tävlingarna och det beror så vitt jag förstår på att moderna slipar inte alls drar upp belaget på samma sätt. En modern slipning går nog i stort sett att jämföra med ett sicklat belag. Fördelen är att det blir helt plant och att man kan bestämma struktur exakt.

Vad gäller jämförelsen stålsicklat kontra annat så bör man idag med framgång kunna åka direkt på ett ovallat stenslipat belag likaväl som på ett stålsicklat. Många här på forumet har ju ställt den frågan.  Och svaret är således att om stenslipen är gjord av ett proffs med en modern maskin så går det alldeles utmärkt att åka direkt på denna. Fabriksslipen borde väl också gå att åka på men inte alldeles säkert eftersom fabriksslipade belag ibland lämnar en del övrigt att önska.

.

Ibland hänvisas på forumet till vad Tony Pölder säger och han är ju skeptisk till stålsicklat. Han skriver ju också ibland om nya skidor som han får in i lagret och måste skickas tillbaka till leverantören därför att belagen inte håller måttet eller måste köras hårt flera gånger i slipen. Jag vet inte exakt vad som är problemet men jag tror att det har med belagets planhet att göra. Det går fortfarande i vågor och måste slipas flera gånger efter varandra innan belaget är helt plant. Jag inbillar mig att det är ungefär samma sak som gör att han avråder från stålsickling, nämligen att det är jättesvårt för medelmåttan att med sickel få ett plant belag. Men det finns ju också folk med särskilt gott handlag som förmodligen kan få det bra, särskilt om belaget är plant från början. Jag tror också att de nya sicklarna är styvare än de jag använt och som man måste böja lite med tummen på mitten under arbetet för att inte få en konkav yta på belaget.

Satt och tittade i en manual från Swix, skriven någon gång på 90-talet. Där framgår beträffande nya skidor: Att först skall ytan luckras upp med sandpapper korn 100 som man lindar kring en sickel för planhetens skull. Därefter skärs microhår bort med stålsickel T80. Man sicklar tills ett helt jämnt och blankt belag har uppnåtts. Därefter struktur med rilljärn T401. Därefter fibertex följt av rakbladssickel för att få bort de sista håren. Således stålsickel är inget nytt, inte ens för vallafabrikanterna.

Swix nämner också stenslipning och nödvändig efterbehandling för at få bort microhår. Man visar också bilder tagna med mikroskåp som visar skillnaden mellan ett stenslipat, obehandlat belag och ett belag som är efterbehandlat och rillat. Stor skillnad!

Min uppfattning i diskussionen är att vi inte skall sätta fokus på själva stålsicklingen utan det är vallat kontra ovallat som är den stora frågan. Där påstår Kuzmin med flera att ovallat många gånger är fullkomligt konkurrensbart, särskilt vid långa lopp. Den andra frågan är stenslipat kontra stålsicklat. Båda metoderna syftar till samma sak. Har man inte tummen mitt i handen så verkar ju stålsickling vara ett väldigt bra alternativ. De nya sicklarna ger ju också en struktur, men det skulle ju gå lika bra med en slät sickel som man köper i trävaruhandeln till en billigare peng. Men då måste man komplettera med ett rillverktyg. Eventuellt klarar Kuzmins och andras sicklar det hårdare belaget bättre än en billigare sickel. Men det är inget jag känner till.

Har själv alltid glidvallat skidorna. Kanske mest på grund av att jag alltid gjort så och att det liksom tillhör. För träning är jag inte längre så noga. Så länge det är kallföre och skidorna inte blivit alltför skitiga så brukar en grund med BWLF vara tillräckligt för att åka i stort sett hela säsongen. Det är också ett enkelt alternativ. Men inför Vasaloppet blir det ju annat….!

 

Mycket bra inlägg, som sätter in stålsicklingen i sitt rätta sammahang. :)

Link to comment
Share on other sites

Ni som stålsicklar kan väl lägga ut lite bilder på hur fina era belag blir. Jag tycker personligen att det är mycket svårt att få till en bra skida, är händig och har bra känsla på mycket jag gör, får dock inte till det med den enkla sicklingen. Inte ens kuzmin visar sina sicklade ytor i filmer osv. Så snälla lägg upp lite bilder så man ser hur det ska se ut.

Kan också nämna att jag förstört ett par finskidor :-( och fått några hack i mina rc skin.

Vad har du för märke på skidorna? Jag köpte ett par Atomic för något år sedan och dom är mycket svårare att sickla än mina gamla Ficher. Har läst om andra som har haft problem med Atomic och det särskilt i början. Det verkar som om belaget har en väldigt hård och lite spröd yta.

 

/Mats

Link to comment
Share on other sites

Hm... kanske därför jag har svårt att pressa in struktur? Jag har Atomic WC några år gamla (4 snart).

Men mycket snyggare efter senaste stenslipningen (den första var inte så grann) där belaget ser mer svart och fetblankt ut... och betydligt bättre glid! Så efter denna stenslipen så känns det bra igen :) men visst hade det varit enklare om man kunnat göra detta hemma i garaget (har stabil vallaprofil i massivt trä).

Link to comment
Share on other sites

Jag har fått informationen att Atomic slipat sina skidor med för dålig kylning vid tillverkningen. Kanske man har pressat upp produktionstakten för hårt. Hur som helst det ska vara åtgärdat nu. Kanske pölder har haft rätt när han pratat om att man ska slipa Atomic det första man gör ...för att spara på sickeln ;)

Link to comment
Share on other sites

Det verkar rimligt att plasten blivit härdad på något sätt för det blir mycket bättre sedan man sicklat några ggr. Säkert en god idé att stenslipa skidorna när dom är nya för att få bort den hårda ytan. Vad jag förstått finns det bara några få tillverkare av belag som levererar till alla skidtillverkare. 

 

Men lite lustigt med Pölders uttalande. "slipa för att spara på sickeln" Menar han plastsickeln som man skrapar bort valla med :) Någon stålsickel på skidbelag brukar väl inte han kännas vid.

 

/Mats

Link to comment
Share on other sites

Har någon läst en text av Pölder där inte King King Kong har förekommit. Nej Skipper är nog inte Pölder det ser man....................... om man läst någon text av Pölder....................................... :)............................

 

/Mats

 

Det där har pölder aldrig skrivit själv. Däremot har han tagit hjälp av en talskrivare. Lite som kungen. Eller jag menade kingkongkungen

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...