Kuzmin??

[Boljohan]

Nej' date=' jag har inte doktorerat hos Sture. Däremot konfronteras jag litet med tribologiska problem i mitt jobb och det är så känner jag till honom. För den intresserade kan jag rekommendera hans bok

 

http://www.bokrecension.se/9147015586[/quote']

Nåt fel på länken, leder ej till Stures bok. Finns den att köpa någonstans? Jag sökte på några internetbokhandlar någongång, men hittade den ej så jag lånade ett biblioteksex i stället./ Niklas

Oj då, den där länken var tydligen ett slarvigt hastverk. Och som du säger verkar boken vara slutsåld. Den används tydligen som kurslitteratur i Uppsala och där står det om boken

S. Jacobson, S. Hogmark: Tribologi - Friktion, nötning, smörjning, Nu "eget förlag", tidigare Liber utbildning, 1996.

att den "förmedlas av föreläsaren" (dvs författaren).

 

Ber om ursäkt för felet. Rekommendationen av boken kvarstår, men hur man får tag i den vete 17...

[Andreas T]

Reagerade också på Stures tvärsäkerhet på att det inte gick att få någon inlösning alls. Jag hade ju MC Hammers inlägg från tidigare trådar i bakhuvudet och även om jag inte är helt familjär med kemin och alla termer så levde jag tron att inlösning var möjlig. Nu kanske det har mindre betydelse om det går eller inte då man ändå får föra någon form av resonmang om vallan tillför någonting för glidet.

Visserligen' date=' men för vallatillverkarnas rekommendationer att man ska mätta belaget genom x antal paraffineringar har det stor betydelse. Om funktionen bara är att jämna ut ytan eller fungera som smörjmedel räcker ju en omgång paraffin, eller hur?[/quote']

Om man bara vallar en omgång med paraffin hinner det inte lösa sig så mycket i belaget. Med mer paraffin löst i belaget tror jag att det paraffin som ligger utanpå binder bättre mot belaget än mot ren PE. På liknande sätt brukar det sägas att man ska bygga upp fluorvallningar genom gradvis högre fluorhalt i paraffinet. Det är rätt svårt att få fluorpulver att fästa på ren PE.

[Niklas]

Reagerade också på Stures tvärsäkerhet på att det inte gick att få någon inlösning alls. Jag hade ju MC Hammers inlägg från tidigare trådar i bakhuvudet och även om jag inte är helt familjär med kemin och alla termer så levde jag tron att inlösning var möjlig. Nu kanske det har mindre betydelse om det går eller inte då man ändå får föra någon form av resonmang om vallan tillför någonting för glidet.

Visserligen' date=' men för vallatillverkarnas rekommendationer att man ska mätta belaget genom x antal paraffineringar har det stor betydelse. Om funktionen bara är att jämna ut ytan eller fungera som smörjmedel räcker ju en omgång paraffin, eller hur?[/quote']

Om man bara vallar en omgång med paraffin hinner det inte lösa sig så mycket i belaget. Med mer paraffin löst i belaget tror jag att det paraffin som ligger utanpå binder bättre mot belaget än mot ren PE. På liknande sätt brukar det sägas att man ska bygga upp fluorvallningar genom gradvis högre fluorhalt i paraffinet. Det är rätt svårt att få fluorpulver att fästa på ren PE.

En följdfråga till det resonemanget skulle väl i så fall bli om man verkligen bevöver och borsta bort paraffinet mellan invärmingarna eller om man bara kan värma in samma paraffin om och om igen?

[Boljohan]

Ulf hade ju tydligen sagt att det inte skulle kunna vara 10% och det tycker jag verkar rimligt.

Nja' date=' som jag uppfattade Sture var ingen inlösning alls möjlig.

 

Enligt den belagstillverkare jag varit i kontakt med så innebär inlösningen av paraffin att andelen amorf fas ökar (även efter svalning), varvid belaget blir mjukare. Vad tror du om det påståendet?[/quote']

10% av vadå? Av belagets ytskikt eller hela belaget. Oavsett tycker jag också att det låter orimligt mycket.

Max löslighet ca 10 vikts-% paraffin i UHMWPE är det som avses enligt uppgift.

 

 

Utöver att ytan då ev. blir mjukare av paraffineringen, så funderar jag på om resten av belaget (under ytan, dit inte paraffinet når) blir hårdare av att ständigt värmas upp till temperaturer kring Tc, där kristalltillväxt-hastigheten är som högst. Då borde kristallhalten öka med tiden och belaget bli hårade (Detta sker ju även i rumstemperatur, men betydligt långsammare). Jag tänkte att denna process kan vara en bidragande orsak till att toppåkarna ofta åker på ett par år gamla skidor på tävling (hårdare belag, snabbare skida).

Intressant. Kan man påskynda kristallisationen genom åldring/lagring vid förhöjd temperatur också?

 

Vad gäller belagets hårdhet har ju någon här tidigare föreslagit att en viktig positiv effekt av sickling skulle kunna vara att den medför en deformationshärdning av polyetenet. Är detta möjligt?

[Andreas T]

Visserligen' date=' men för vallatillverkarnas rekommendationer att man ska mätta belaget genom x antal paraffineringar har det stor betydelse. Om funktionen bara är att jämna ut ytan eller fungera som smörjmedel räcker ju en omgång paraffin, eller hur?[/quote']

Om man bara vallar en omgång med paraffin hinner det inte lösa sig så mycket i belaget. Med mer paraffin löst i belaget tror jag att det paraffin som ligger utanpå binder bättre mot belaget än mot ren PE. På liknande sätt brukar det sägas att man ska bygga upp fluorvallningar genom gradvis högre fluorhalt i paraffinet. Det är rätt svårt att få fluorpulver att fästa på ren PE.

En följdfråga till det resonemanget skulle väl i så fall bli om man verkligen bevöver och borsta bort paraffinet mellan invärmingarna eller om man bara kan värma in samma paraffin om och om igen?

Om man bara ser det från lösningssynpunkt, så är det ju bara tiden och temperaturen som spelar roll (t.ex. så har ju Toko sin hot box för detta), men om man sicklar, så får man bort mikrohår. Rör det sig sedan om en skida som man vallat tidigare, så finns det annan valla på/i skidan sedan tidigare och när man smälter på ny valla så blir det ju en blandning av alltihop. Sicklar man då och borstar innan man lägger på nästa vända, så borde ju andelen önslad valla på/i belaget öka snabbare.

[Andreas T]

Nja' date=' som jag uppfattade Sture var ingen inlösning alls möjlig.

 

Enligt den belagstillverkare jag varit i kontakt med så innebär inlösningen av paraffin att andelen amorf fas ökar (även efter svalning), varvid belaget blir mjukare. Vad tror du om det påståendet?[/quote']

10% av vadå? Av belagets ytskikt eller hela belaget. Oavsett tycker jag också att det låter orimligt mycket.

Max löslighet ca 10 vikts-% paraffin i UHMWPE är det som avses enligt uppgift.

 

 

Utöver att ytan då ev. blir mjukare av paraffineringen, så funderar jag på om resten av belaget (under ytan, dit inte paraffinet når) blir hårdare av att ständigt värmas upp till temperaturer kring Tc, där kristalltillväxt-hastigheten är som högst. Då borde kristallhalten öka med tiden och belaget bli hårade (Detta sker ju även i rumstemperatur, men betydligt långsammare). Jag tänkte att denna process kan vara en bidragande orsak till att toppåkarna ofta åker på ett par år gamla skidor på tävling (hårdare belag, snabbare skida).

Intressant. Kan man påskynda kristallisationen genom åldring/lagring vid förhöjd temperatur också?

 

Vad gäller belagets hårdhet har ju någon här tidigare föreslagit att en viktig positiv effekt av sickling skulle kunna vara att den medför en deformationshärdning av polyetenet. Är detta möjligt?

Kristalltillväxt pågår hela tiden när temperaturen är mellan Tg (glasövergångstemperaturen) och Tm (smälttemperaturen), med en max tillväxthastighet vid Tc, som ligger mellan Tg och Tm (närmare Tm), så svaret är ja.

 

Har tyvärr ingen koll på deformationshärdning.

[Stefan Sand]

Visserligen, men för vallatillverkarnas rekommendationer att man ska mätta belaget genom x antal paraffineringar har det stor betydelse. Om funktionen bara är att jämna ut ytan eller fungera som smörjmedel räcker ju en omgång paraffin, eller hur?

Om vi bortser från att en upprepning av parafineringen även ger fler "nötningar" av belagsytan med sicklar/borstar så är ju frågan helt klart om det ger någon effekt att upprepa parafineringen. Sedan kom ju Andreas T med en fundering att "vidhäftningen" skulle kunna öka med fler invärmningar.

 

En ytterligare tänkbar effekt var väl att den, tills den slitits bort, kunde fungera som ett slags smörjmedel mellan polymer och snö/is. I yttopparnas kontaktpunkter sker ju en skjuvning när ytorna glider relativt varandra. Hur lätt glidningen sker, alltså friktionsmotståndet, beror dels på kontaktytans storlek (dvs hårdheten hos det mjukaste materialet, belaget), dels på den lägsta skjuvhållfastheten i kontaktytan (dvs paraffinskiktets, möjligen).

 

De glidtester som gjorts mellan vallat och sicklat indikerar ju att vallat glider bäst i början, vilket skulle kunna förklaras av ovan nämnda mekanism. Så snart det tunna ytskiktet paraffin slitits bort så försvinner paraffinets effekt. (Sen tillkommer den smutsabsorberande effekten av glidvalla, men den var ju Hogmark tydlig med att han inte tagit hänsyn till).

Stod en lång stund i går i Uppsala och pratade med Peter (herregud, är redan osäker på om det var Peter han hette.........) som gör arbetet tillsammans med Sture H. Han hade en hel del funderingar kring skjuvningen och parafinets eventuella betydelse för det. Jag är ju "på läktaren" när ni lärde spinner iväg men försöker snappa upp det hela efter bästa förmåga. Men som du säger, glidtestern av vallade skidor ger ju en avklingande effekt vilket då indikerar att vallan ändå gör någonting. Men det kan ju också vara så att det den gör är att hålla mikrohår mm "på plats" och när vallan nötts bort kommer håren fram och bromsar glidet. Vi har ju sett att stålsicklade skidor som vallats inte har den avklingande effekten på glidet vilket då motsäger att vallan har en betydelse!?

[MC Hammer]

Andreas T: Du verkar ju koll på ganska avancerade begrepp. Har du läst polymerteknik på högre nivå ?

Som sagt mycket av detta har berörts tidigare. Bl.a. i en tråd med rubriken ”NÄR ska man valla ?”.

Skillnaden är ju att nu är väl allt trovärdighetskapital bränt för min del sedan jag ”outade” att jag åker lagg med 50-talsteknik. :D

[Andreas T]

Andreas T: Du verkar ju koll på ganska avancerade begrepp. Har du läst polymerteknik på högre nivå ?

Som sagt mycket av detta har berörts tidigare. Bl.a. i en tråd med rubriken ”NÄR ska man valla ?”.

Skillnaden är ju att nu är väl allt trovärdighetskapital bränt för min del sedan jag ”outade” att jag åker lagg med 50-talsteknik. :D

Jag räknade lite på kristallisationskinetik när jag var doktorand.

[Lars-Erik]

Nej' date=' jag har inte doktorerat hos Sture. Däremot konfronteras jag litet med tribologiska problem i mitt jobb och det är så känner jag till honom. För den intresserade kan jag rekommendera hans bok

 

http://www.bokrecension.se/9147015586[/quote']

Nåt fel på länken, leder ej till Stures bok. Finns den att köpa någonstans? Jag sökte på några internetbokhandlar någongång, men hittade den ej så jag lånade ett biblioteksex i stället./ Niklas

Oj då, den där länken var tydligen ett slarvigt hastverk. Och som du säger verkar boken vara slutsåld. Den används tydligen som kurslitteratur i Uppsala och där står det om boken

S. Jacobson, S. Hogmark: Tribologi - Friktion, nötning, smörjning, Nu "eget förlag", tidigare Liber utbildning, 1996.

att den "förmedlas av föreläsaren" (dvs författaren).

 

Ber om ursäkt för felet. Rekommendationen av boken kvarstår, men hur man får tag i den vete 17...

Jag är nu i Luleå men skall ringa Sture i helgen och ta reda på hur ni kan få tag på hans bok (som läses i grundkurser i Tribologi i Uppsala och även andra universitet).

 

Jag har själv fått ett ex. av Sture och då förstår ni vad jag ibland har för kvällslitteratur, så att jag har något att drömma om på nätterna (t.ex. att äntligen förstått hur man optimalt preparerar skidorna så till den milda grad att man svischar förbi Oskar Svärd i Moraparken)

[kustlöparen]

Andreas T: Du verkar ju koll på ganska avancerade begrepp. Har du läst polymerteknik på högre nivå ?

Som sagt mycket av detta har berörts tidigare. Bl.a. i en tråd med rubriken ”NÄR ska man valla ?”.

Skillnaden är ju att nu är väl allt trovärdighetskapital bränt för min del sedan jag ”outade” att jag åker lagg med 50-talsteknik. :D

Så länge du inte föreslår att vi ska ta tjära på skidorna så är det OK....närå i det här ämnet verkar det inte vara så många som har den kunskap du besitter så iaf jag lyssnar andäktigt på er lärda män.

[Dunderklumpen]

Andreas T: Du verkar ju koll på ganska avancerade begrepp. Har du läst polymerteknik på högre nivå ?

Som sagt mycket av detta har berörts tidigare. Bl.a. i en tråd med rubriken ”NÄR ska man valla ?”.

Skillnaden är ju att nu är väl allt trovärdighetskapital bränt för min del sedan jag ”outade” att jag åker lagg med 50-talsteknik. :D

Så länge du inte föreslår att vi ska ta tjära på skidorna så är det OK....närå i det här ämnet verkar det inte vara så många som har den kunskap du besitter så iaf jag lyssnar andäktigt på er lärda män.

Det är helt OK att leta russinen ur olika sorters kakor. Vad gäller just att finslipa skidtekniker så lyssnar jag hellre på vår "klubbmästare" som just nu slipar sin egen teknik än mer i Mora på en del av steg treutbildning. Men vad gäller din kunskap om plaster är jag idel öra!

[Stefan Sand]

...............och mina kunskaper om plast sträcker sig till nivån "man mår inte speciellt bra om man äter det" :)

 

Högt i tak, vilda idéer, smarta frågor, "dumma" frågor, noviser, speciallister, vilja och ovilja. Det är denna mix som gör att det är så kul!

[Osquar]

Den praktiska nyttan av Stures föredrag var kanske inte så stort.

 

En tanke däremot som faktiskt satte sig efter detta teoretiska föredrag var om inte polering av belaget skulle ge ökad glid, särskilt då i kall före. Det verkar ju som RS Rillers är inne på samma spår i och med planrillern, som ska poleras etc.

 

Är det någon som har testat att stenslipa, valla som vanligt, (eventuellt även rilla som vanligt) för att sedan polera, polera, polera? Frågan är också med vad man ska polera med, eftersom om det som man polerar med inte är tillräckligt "plant" så kommer detta snarare att repa och då öka "taggarna" (höjderna) i belaget. (därav poleringen av planrillern, antar jag)

[pgaresko]

Stod en lång stund i går i Uppsala och pratade med Peter (herregud, är redan osäker på om det var Peter han hette.........) som gör arbetet tillsammans med Sture H. Han hade en hel del funderingar kring skjuvningen och parafinets eventuella betydelse för det. Jag är ju "på läktaren" när ni lärde spinner iväg men försöker snappa upp det hela efter bästa förmåga. Men som du säger, glidtestern av vallade skidor ger ju en avklingande effekt vilket då indikerar att vallan ändå gör någonting. Men det kan ju också vara så att det den gör är att hålla mikrohår mm "på plats" och när vallan nötts bort kommer håren fram och bromsar glidet. Vi har ju sett att stålsicklade skidor som vallats inte har den avklingande effekten på glidet vilket då motsäger att vallan har en betydelse!?

Jag är novis i detta sammanhang och det ligger något i det du säger men är det inte så att det är därför man först mättar och sedan lägger på grafit samt glidvalla och sedan eventuellt mer glidvalla. Jag kan förstå om det första lagret glidvalla nöts bort under ett längre lopp men sedan borde man väl vara nere på grafiten och inte förrän den nötts bort och sedan även den första mättande vallan nötts bort så borde vi väl börja diskutera att nu har håren börjat resa sig. eller? Det skulle vara lite intressant att veta om man klarar sig typ 10 km längre beroende hur många gånger man varvat med grafit, glidvalla lager. Säg 5 ggr...

[Osquar]

Dessutom måste jag kommentera de bilder som lades upp. De må se taggiga ut, men detta är ju pga att det är ett tvärsnitt. Eftersom man inte åker på tvären utan på längden, så är längssnitt mer av betydelse.

 

Sannolikheten att den är plan vid stenslipning är nog inte så stor, men om jag förstod Sture rätt, så är det denna som är fördel om den är plan i längsled (på nano-nivå).

 

Därav tanken om polering i mitt förra inlägg, som kanske? sker på nanonivå. http://img524.imageshack.us/img524/406/optimaltki7.jpg

Tanken med kanaler i längsled är vad jag förstår vattenkanaler, något som inte alls behandlades av Sture.

[Stefan Sand]

Dessutom måste jag kommentera de bilder som lades upp. De må se taggiga ut, men detta är ju pga att det är ett tvärsnitt. Eftersom man inte åker på tvären utan på längden, så är längssnitt mer av betydelse.

 

Sannolikheten att den är plan vid stenslipning är nog inte så stor, men om jag förstod Sture rätt, så är det denna som är fördel om den är plan i längsled (på nano-nivå).

 

Därav tanken om polering i mitt förra inlägg, som kanske? sker på nanonivå. http://img524.imageshack.us/img524/406/optimaltki7.jpg

Tanken med kanaler i längsled är vad jag förstår vattenkanaler, något som inte alls behandlades av Sture.

Var också du på föreläsningen? vi börjar få ihop en ansenlig mängd "forumare" som var där :)

 

Nja, som jag tolkade det så har ju tvärsnittet också en betydelse då hela idén med så plant belag som möjligt gick ut på att öka kontaktytan mellan belag och snön. Om du har det "taggiga" tvärsnittet så ser man ju hur lite som kan ge kontaktytan. Så plant belag som möjligt = så stor kontaktyta som möjligt = ger bra förutsättning för glid. Är det "torrfriktion" ska dessutom ytan vara så hård som möjligt också. Det är väl min amatörsammanfattning.

 

Polering har vi haft uppe till diskussion tidigare. Jag hade vilda planer på att polera/slipa med en excenterslip och jobba sig fram genom de olika kornstorlekarna. Frågan är väl om man kommer i närheten av det plana belag som Sture visade en bild av, jag är tveksam. Tekniken att "valsa" belaget med en slät rulle låter enklare men jag gissar att det ställer stora krav på rullen du valsar med, att rullens yta är extremt plan. Men kanske man ska valsa först för att sedan polera med någon form av duk och polermedel?

På -80 talet gned man med nylonstrumpor..................efter att ha sicklat med stål/glas sicklar............ibland även sandpapprat med fintfint papper. Man var inte helt fel ute då heller........... ;)

[Osquar]

Var också du på föreläsningen?

Jo. Jag var där, om det inte framgick i mina tidigare inlägg. Det var jag som ställde frågan om vikt på världscupsåkare. Det var nog inte alla som förstod vad jag syftade på med frågan. Någon i slutet av föredraget sammanfattade det bättre med att säga att Juha Mieto (som är en stor, tung jävel) vann alla sina tävlingar i slutet av säsongen, när det rådde blötföre.

 

Nja, som jag tolkade det så har ju tvärsnittet också en betydelse då hela idén med så plant belag som möjligt gick ut på att öka kontaktytan mellan belag och snön. Om du har det "taggiga" tvärsnittet så ser man ju hur lite som kan ge kontaktytan.

Ja, med ett taggigt tvärsnitt minskar ju kontaktytan, men om dessa "åsar" är i längsled och helt plana, så åker man ju på åsen, inte på en topp (sett ur nano nivå), vilket visserligen inte ökar kontaktytan som en helt plan yta (även i tvärs), men det ökar ju ytan, men behåller kanalerna/rillerna som helt klart har betydelse, även om det vetenskapligt inte är helt klart, eller som jag skrev förut, ens behandlades av Sture i föredraget.

 

Jag hade vilda planer på att polera/slipa med en excenterslip och jobba sig fram genom de olika kornstorlekarna

Med en excenterslip, som roterar runt sin axel, så skapar du nog mer oregelbundheter i tvärs än du tjänar i längs. Dessutom så nämde ju Sture att om man pratar kornstorlekar så kan man lika väl använda den grövsta. Nano-nivå är mycket, mycket mindre. Det finaste slippapper som finns är ju hundra gånger större än kontaktytan. Jag är mer inne på hur de polerar objektivlinser till proffsobjektiv, eller linserna till superteleskopen som ska ut i rymden.

 

Tekniken att "valsa" belaget med en slät rulle låter enklare men jag gissar att det ställer stora krav på rullen du valsar med, att rullens yta är extremt plan.

Precis. Nu har du förstått vad jag menade. ytan på rullen måste då vara extremt plan. Därav användningen av aerosol och polering av rullen innan rillning (om man nu ska prata rillning, när man har en plan rulle).

[Lars-Erik]

Det var ju intressant att även du Osquar var där. Jag kommer mycket väl ihåg din fråga, och jag tycker att de slutsatser som drogs är både tankeväckande och intressanta.

Detta borde ju även vara relevant i Anjas fall .

 

Följande från skidforum var alltså där: Osquar, Lars-Erik, Dunderklumpen, Stefan Sand och Boljohan

** Var det några fler av er som var där ?

Anm: Synd att vi inte träffandes alla fem och även med Ronnie Löf som ju var med oss.

 

Jag håller INTE med dig Osquar om att den praktiska nyttan inte var så stor av Stures föredrag. Jag tycker tvärtom att detta förklarar perfekt hur och att både vallning och ovallning faktiskt fungerar. Men det sätter även det hela på sin spets: Eventuellt kan vi uppnå ändå bättre resultat genom att använda dessa principer istället för att ENDAST använda det vi lärt oss om vallning/ovallning.

Det skulle överraska mig mycket om vi inte snart får tillgång till nya verktyg/vallor som tar hänsyn till detta.

Sture nämnde ju att han tom. kan tänka sig att åka på någon samling med landslagsledningen och i varje fall berätta om detta. Gunde var ju själv intresserad att försöka nya saker så det är väl inte helt orimligt att han skulle avsätta en timma att även lyssna på detta.

Det skulle väl vara fantastiskt om vårt kära landslag dessutom fick ta del av detta först (om inte deras "vallare/ovallare" redan vet om och tar hänsyn till allt detta) !

[glidaren]

Har skummat igenom vad ni skrivit. Tack för att ni tar er tid att sprida detta till andra som ej kunde vara med.

Har några saker jag vill fråga om.

Håller inte med Sture om att det saknar betydelse vilken valla man värmer in.

Har man vallat och jämfört oflourat och flourat i olika fören så vet man att det har betydelse. Eller var det något annat han menade?

 

Sedan kan man ju kolla tillbaka vad tex Cerans intåg gav för fördelar för de lyckligt lottade på det mästerskapet.

 

Det ska vara så fin yta som möjligt men ändå har Ronnie L upplevt problem med detta.

Hur menar man då? För fin struktur eller vad då?

 

Skulle vilja prata kontaktytor för olika fören.

Att det ska vara en fin yta med så lite broms som möjligt är klart. Men hur mycket belag behöver jag ha egentligen vid olika fören. Det är beroende av skidans utseende ,visst, och åkarens vikt men finns någon formel om vi utgår från en skida med plan glid yta.

 

Behovet av andra riller i släta skidor ?¨

Pratades något om rillning på träffen?

Rek rillningar baseras idag på stenslipade skidor. Har själv upplevt att stålsicklad skida kräver klart kraftigare riller i högfart. Kanske krävs andra rillar som ger djupare spår än tex RS-riller?

Tacksam för era svar och synpunkter

[Dunderklumpen]

Har skummat igenom vad ni skrivit. Tack för att ni tar er tid att sprida detta till andra som ej kunde vara med.

Har några saker jag vill fråga om.

Håller inte med Sture om att det saknar betydelse vilken valla man värmer in.

Har man vallat och jämfört oflourat och flourat i olika fören så vet man att det har betydelse. Eller var det något annat han menade?

...

Tacksam för era svar och synpunkter

Eftersom jag själv vet vilken anorlunda yta skidan får med valla, inklusive olika vallor, så kan jag väl bara säga att jag inte alls delar Stures syn på saken att valla i stort sett bara har betydelsen att släta ut mikrohår. Han hade ju även uppfattningen att valla inte fäster till/i belaget som jag tror de flesta vallapraktiker är ganska medvetna om. Även MC Hammers kunskaper på detta forum gör ju att jag tycker Sture behandlade detta parti mycket styvmoderligt, ja till och med slarvigt. Helt baserat på egna antaganden och ej på tester. Olika typ av rillar diskuterades inte på föredraget. Inte heller hur man bör skilja på rillning i olika temperaturer, fören eller startutgångspunkt på belagsytan (slipat/sicklat). Jag kan inte jämföra med RS-rillar, äger själv "bara" 4st RC-rillar, samt använt klubbens Holmenkoll-riller.

[Lars-Erik]

Nej' date=' jag har inte doktorerat hos Sture. Däremot konfronteras jag litet med tribologiska problem i mitt jobb och det är så känner jag till honom. För den intresserade kan jag rekommendera hans bok

 

http://www.bokrecension.se/9147015586[/quote']

Nåt fel på länken, leder ej till Stures bok. Finns den att köpa någonstans? Jag sökte på några internetbokhandlar någongång, men hittade den ej så jag lånade ett biblioteksex i stället./ Niklas

Oj då, den där länken var tydligen ett slarvigt hastverk. Och som du säger verkar boken vara slutsåld. Den används tydligen som kurslitteratur i Uppsala och där står det om boken

S. Jacobson, S. Hogmark: Tribologi - Friktion, nötning, smörjning, Nu "eget förlag", tidigare Liber utbildning, 1996.

att den "förmedlas av föreläsaren" (dvs författaren).

 

Ber om ursäkt för felet. Rekommendationen av boken kvarstår, men hur man får tag i den vete 17...

Jag lovade ju att lösa detta problem och enligt säker källa (Sture) så är det bästa att beställa boken direkt från institutionens sekreterare Anja Hohman (Anja.Hohman@angstrom.uu.se, tel:018-4713148, 073-5701412)

[Lars-Erik]

Jag glömde att säga att priset är c:a 350 kr.

[Osquar]

...att beställa boken direkt från institutionens sekreterare Anja Hohman (Anja.Hohman@angs...

Så där ja. Nu ligger hennes adress på internet för alltid.

 

Sökmotorer söker efter @ och lägger till alla adresser som den kan hitta. Sedan kommer Anja (och alla andra som lagt sin adress publikt på internet) att få skräpmail i massor. Viagra, diplom, lotteri... lurendrejeri... ja allt.

 

Hon tackar och niger säkerligen.

 

Ett tips för dig Lars-Erik (som jag antar är den enda utom admin, som har rättigheter) är att gå in och redigera ditt inlägg, innan det legat allt för länge i detta forum.

[kayaker]

Sökmotorer söker efter @ och lägger till alla adresser som den kan hitta. Sedan kommer Anja (och alla andra som lagt sin adress publikt på internet) att få skräpmail i massor. Viagra, diplom, lotteri... lurendrejeri... ja allt.

Hon är nog redan fast i spamträsket...

 

http://www.uu.se/findperson.php?lang=se&uid=N3-622

 

Däremot så håller jag med i sak. Att lägga ut en "oförvanskad" mailadress bör undvikas så länge det inte är gedigna spöstraff (>1000 rapp) på att skicka spam... ;)