Utförda Glidtester - diskussion

[HW]

Kan det vara så att parafinet inte slits bort så fort eftersom belaget är mycket slätare jämfört med ett stenslipat belag?

Borde det då inte vara precis tvärtom? Ju slätare ytan är, desto svårare att få parafinet att sitta. Precis som fästvalla på en oruggad fästzon.

[enklaresport]

Känner för att komma med ett inlägg nu med mina synpunkter....

Vid kallföreszonen och då menar jag från ungefär minus -7 grader och kallare så kan man nästan räkna bort smutsen utan då handlar det i första hand om att ha ett så hårt belag som möjligt och då står ju sig stålsicklade sig bättre och bättre mot paraffinerade ju kallare det är eftersom paraffinet gör ytan mjukare. Det beror på att snökristallerna blir hårdare och vassare och tränger då in och bromsar. Och sen vill man förstås behålla det mindre vatten som bildas då vi då kör på torrfriktion så det är nog bra då med lite mindre struktur samt att det nog är en fördel att platta till kontaktytan lite.

 

Vid vamföreszonen som vi då räknar -1 och varmare så bildas för mycket vatten och då har vi även smutsen som en starkt bidragande bromsande faktor. Då gäller det att ha ha en grov struktur samt gärna en struktur med kapillärsläpp, dvs att strukturerna går i varandra och tvingar bort vattnet från skidan. Angående smutsen så tar ju paraffinerade skidor åt sig mer smuts och det är största anledningen till att stålsicklade är bättre än paraffinerade i varmföre.

 

I den optimala zonen, dvs mellan -2 / - 6 så kommer stålsicklade alltid att få stryk av proffsparaffinerade upp till en viss sträcka och hur långt det blir är ju förstås beroende av flera faktorer.

[enklaresport]

Kan det vara så att parafinet inte slits bort så fort eftersom belaget är mycket slätare jämfört med ett stenslipat belag?

Borde det då inte vara precis tvärtom? Ju slätare ytan är' date=' desto svårare att få parafinet att sitta. Precis som fästvalla på en oruggad fästzon.[/quote']

Det slit nog bort lika mycket. Skillnaden är nog att det inte är lika mycket som bromsar på stålsicklade belag när vallen nöts bort. Det mesta av paraffinet, typ allt, lägger sig ändå bara som en tunn film på skidan.

[Boljohan]

Det mesta av paraffinet, typ allt, lägger sig ändå bara som en tunn film på skidan.

Nja, har du borstat ordentligt ska inget paraffin ligga kvar på ytan. Allt ska ligga i fast lösning i belaget.

[Andreas T]

Känner för att komma med ett inlägg nu med mina synpunkter....

Vid kallföreszonen och då menar jag från ungefär minus -7 grader och kallare så kan man nästan räkna bort smutsen utan då handlar det i första hand om att ha ett så hårt belag som möjligt och då står ju sig stålsicklade sig bättre och bättre mot paraffinerade ju kallare det är eftersom paraffinet gör ytan mjukare.

Ja, när det gäller hårdheten, så är belaget utan paraffin att föredra. Det gäller dock även att få till en slät yta. I lördags var jag och en kompis ute körde skejt i Vemdalen med ett par skidor sicklade med Kuzmin-sickel och ett par tävlingspreparerade skidor slipade av Lars Svensson. Föret var nysnö, men ändå en fast och fin, välpreparerad skejtbädd, -8 grader, och växlande molnighet. De båda skidparen har gått ungefär lika tidigare, men i lördags var det tufft för de stål-sicklade skidorna. I varje utförsbacke gled den med vallade skidor ifrån rejält, oavsett vem av oss som stod på skidorna. Jämfört med andra som åkte i spåret upplevde vi dock att även det sicklade paret gled väl så bra som de andra motionärernas skidor.

 

Åter till skidornas ytor. De vallade skidorna var ordentligt borstade, både rejält med med mässingsborste och polering med nylon. För blotta ögat såg det ut som om strukturen kommit fram fint. Genom mikroskopet syntes det dock att det fanns en hel del valla kvar i dalarna mellan strukturens längsgående åsar och totalt sett såg ytan mycket slätare ut än den sicklade och roto-stålborstade. För att förbättra den stålsicklade ytan kanske jag borde ha kört mer med stålborsten och kanske "manglat" ytan med en slät metallrulle? Jag rotoborstade ytan i c:a 30 s/skida, enligt tips jag fått.

 

Jag kan tänka mig att den torra vassa nysnön ställde stora krav på släthet på belaget och att det var därför som de vallade skidorna gick bättre. Med något äldre snö hade snökristallerna varit mer nötta och då kanske hårdheten på ytan varit den dominerade faktorn, vilket hade gynnat den sicklade skidan.

 

Det är mycket pajkastande i debatten ang. stålsicklat kontra vallat. Allt handlar om vilken yta man lyckas få fram på skidan. I olika fören är det olika parametrar som dominerar den totala friktionen (ythårdhet, släthet, vattendränerande struktur, hydrofobicitet m.m.). När det gäller ythårdhet så spöar det rena belaget alla vallningar. Hydrofobiciteten är också bra, bättre än vanliga paraffiner, men lite efter fluorpulverbehandling. Strukturer kan man skapa de man vill oberoende av om man kör med stålsicklat eller vallat. När det gäller slätheten, så tror jag att den vallade skidan har ett övertag, eftersom vallan fyller ut mikroojämnheter i belagsytan. En nyvallad skida är mycket slätare än en stålsicklad (sett genom ett mikroskop). Jag har även tittat genom mikroskop på vallade skidor som gått c:a 15 mil på en BWLF-vallning. Där var det inte mycket valla kvar och ytan såg mer eller mindre ut som den rena stenslipade ytan, vilken inte är speciellt slät. Jag tror att detta bidrar till att vallade skidor tappar i glid efterhand. Hårda vallor sitter kvar längre och mjukare slits bort fortare. Ju mer paraffin man lyckas lösa in i de amorfa zonerna på belaget, desto bättre vidhäftning tror jag att man får av den valla, som trots ihärdig borstning ändä finns kvar och fyller ut mikroojämnheter i belaget.

 

För att förbättra den stålsicklade ytan, behöver man klura ut något sätt att göra den slätare på mikronivå. Den är redan nu avsevärt slätare än en stenslipad yta, men inte lika slät som en vallad. I de fören där slätheten är den dominerande faktorn tror jag därför att vallade skidor kommer att glida bättre. Skulle vi lyckas få fram en yta som är hård, slät och hydrofob, så återstår "bara" arbetet att anpassa strukturen för dagens före. I dagsläget får vi dock välja antingen eller bland de andra parametrarna och försöka hitta den bästa kombinationen för dagen.

[Boljohan]

För att förbättra den stålsicklade ytan, behöver man klura ut något sätt att göra den slätare på mikronivå. Den är redan nu avsevärt slätare än en stenslipad yta, men inte lika slät som en vallad. I de fören där slätheten är den dominerande faktorn tror jag därför att vallade skidor kommer att glida bättre. Skulle vi lyckas få fram en yta som är hård, slät och hydrofob, så återstår "bara" arbetet att anpassa strukturen för dagens före. I dagsläget får vi dock välja antingen eller bland de andra parametrarna och försöka hitta den bästa kombinationen för dagen.

Intressanta observationer och tankegångar, Andreas. En vanlig metod att åstadkomma slätare yta är polering. Hittade följande procedur genom snabbsökning på nätet:

 

Polishing of Polyethylene

Step Abrasive Applied Load Duration

1. 400 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

2. 600 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

3. 1200 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

4. 2400 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

5. 4000 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

6. 1 .mu.m Diamond Spray 80 N 5 min. repeat until

on cardboard like cloth scratches are gone

 

Det är samma princip som vid preparering av metallografiska prover. Man slipar först med gradvis finare korn och avslutar med polering med diamantpasta.

[Andreas T]

För att förbättra den stålsicklade ytan' date=' behöver man klura ut något sätt att göra den slätare på mikronivå. Den är redan nu avsevärt slätare än en stenslipad yta, men inte lika slät som en vallad. I de fören där slätheten är den dominerande faktorn tror jag därför att vallade skidor kommer att glida bättre. Skulle vi lyckas få fram en yta som är hård, slät och hydrofob, så återstår "bara" arbetet att anpassa strukturen för dagens före. I dagsläget får vi dock välja antingen eller bland de andra parametrarna och försöka hitta den bästa kombinationen för dagen.[/quote']

Intressanta observationer och tankegångar, Andreas. En vanlig metod att åstadkomma slätare yta är polering. Hittade följande procedur genom snabbsökning på nätet:

 

Polishing of Polyethylene

Step Abrasive Applied Load Duration

1. 400 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

2. 600 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

3. 1200 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

4. 2400 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

5. 4000 grit SiC 100 N 2 min. repeat once

6. 1 .mu.m Diamond Spray 80 N 5 min. repeat until

on cardboard like cloth scratches are gone

 

Det är samma princip som vid preparering av metallografiska prover. Man slipar först med gradvis finare korn och avslutar med polering med diamantpasta.

Ja, jag har haft funderingar åt det hållet. Har själv slipat kompositprover ingjutna i epoxy på liknande sätt. Då placerade man proverna i en speciell slipapparat (i princip en roterande skiva, på vilken man fäster de olika slippapprena och duken med polermedlet, och ett gäng provhållare.) Det blev en fin finish!

 

För något år sedan testade jag att slipa med slippapper på skidan. Då hade jag dock inte finare slippapper än 1200, så jag avbröt där. Den ytan kändes väldigt slät, men var hydrofil (hade inte tillgång till mikroskop just då, så jag vet inte hur ytan såg ut).

 

Det krävs nog en hel del tålamod att försöka få till en så polerad yta på en skida, men det vore ett intressant experiment. Det man förlorar då är den fina längsgående struktur som man får av sickling och som jag tror gör nytta map vattenfilmen. Kanske går det att åstadkomma genom rillning med ett rillverktyg med mycket fin struktur (mycket finare än vad som finns på marknaden nu) innan man går på med den vanliga rillningen?

[Boljohan]

Det krävs nog en hel del tålamod att försöka få till en så polerad yta på en skida, men det vore ett intressant experiment. Det man förlorar då är den fina längsgående struktur som man får av sickling och som jag tror gör nytta map vattenfilmen. Kanske går det att åstadkomma genom rillning med ett rillverktyg med mycket fin struktur (mycket finare än vad som finns på marknaden nu) innan man går på med den vanliga rillningen?

Om jag var produktutvecklare på Red Creek (eller, varför inte, Swix) skulle jag definitivt titta närmare på detta. Om det fungerar skulle det ju öppna en massa möjligheter till nya produkter!

[patrik]

En fundering till andreas t och boljohan finns det inte något annat material som man skulle kunna få i skidorna som skulle kunna glida lika bra/bättre.

Varför inte en stålskida med en beständig profil.Behandlad med en film av något lättglidande. Då menar jag kanske inte en hel stålskida utan med ett laminat utanpå en trästomme

Bara en tokig fundering!

[Andreas T]

En fundering till andreas t och boljohan finns det inte något annat material som man skulle kunna få i skidorna som skulle kunna glida lika bra/bättre.

Varför inte en stålskida med en beständig profil.Behandlad med en film av något lättglidande. Då menar jag kanske inte en hel stålskida utan med ett laminat utanpå en trästomme

Bara en tokig fundering!

Hårdhetsmässigt gäller det att hamna så nära hårdheten på is som möjligt. Is är mjukare än stål. Sedan vet jag inte hur lätt det är att göra en stålyta hydrofob. UHMWPE är nog en av de bättre material man kan ha som belagsmaterial, men det finns utrymme för att bättra på ytbehandlingen.

[Stefan Sand]

Vilka inlägg!, känns som att det kom lite nyenergi in i debatten :)

 

En liten reflektion angående slipning. I början av 80-talet så vet jag att jag som ung och fjunig följde kloka råd från äldre skidåkare vilka gick ut på följande: Slipa med fint slippapper (har för mig att man började grovt och gick till finare) och polera med nylonstrumpa. Vi stålsicklade också vet jag. Man var inte dum på den tiden med andra ord!

 

Av den sista testen att dömma har behandlingen av själva belaget en avgörande roll. Ska bli mycket intressant att se vad som kan komma ut av detta. Jag börjar i alla fall bli mer och mer tveksam till stenslipningen. Angående rillningen har ju RS-Riller en 0,15 riller på gång och det kanske kommer ännu finare? Kuzmin släppte en "Cold" variant av stålsickeln och kanske går det att utveckla själva sickeln ännu mer?

 

Blev nästan sugen på att gå lös med lite slippapper för att testa :)

[Boljohan]

En fundering till andreas t och boljohan finns det inte något annat material som man skulle kunna få i skidorna som skulle kunna glida lika bra/bättre.

Varför inte en stålskida med en beständig profil.Behandlad med en film av något lättglidande. Då menar jag kanske inte en hel stålskida utan med ett laminat utanpå en trästomme

Bara en tokig fundering!

Hårdhetsmässigt gäller det att hamna så nära hårdheten på is som möjligt. Is är mjukare än stål. Sedan vet jag inte hur lätt det är att göra en stålyta hydrofob. UHMWPE är nog en av de bättre material man kan ha som belagsmaterial' date=' men det finns utrymme för att bättra på ytbehandlingen.[/quote']

Belaget bör dessutom ha låg värmeledningsförmåga, så att friktionsvärmen smälter snön i stället för att ledas bort. Det diskvalificerar stål (och andra metaller).

[Andreas T]

Angående rillningen har ju RS-Riller en 0,15 riller på gång och det kanske kommer ännu finare?

Jag tänkte mig minst någon tiopotens finare... :-) För vi skulle ju utgå från en helt slätpolerad yta

 

Blev nästan sugen på att gå lös med lite slippapper för att testa :)

Men du måste nog genomföra alla steg som Boljohan listade. Jag avbröt vid 1200 papper och då blev ju ytan hydrofil (motsatsen till hydrofob), dvs. med liten kontaktvinkel för vattendroppar, kanske 50-60 grader. Det är inte lätt att åstadkomma en så spegelblank yta som man får när man slipar mikroskopprover i en polerapparat bara genom att slipa för hand. Det krävs myyyyket tålamod!

[jo]

Kan det vara så att parafinet inte slits bort så fort eftersom belaget är mycket slätare jämfört med ett stenslipat belag?

Borde det då inte vara precis tvärtom? Ju slätare ytan är' date=' desto svårare att få parafinet att sitta. Precis som fästvalla på en oruggad fästzon.[/quote']

Nja, fästvalla är ju gjord för att öka friktionen mot snön, parafinet för att öka den vattenavvisande egenskapen för belaget. Så det går nog inte att jämföra rakt av. Som jag ser det så borde slitaget vara mindre på en slät yta som smörjs (vatten film) än på en ojämnare yta som smörjs. Ett slätare belag än stenslipat kanske fortfarande är tillräckligt ojämt för att ett parafin ska fästa bra?

[Stefan Sand]

Men du måste nog genomföra alla steg som Boljohan listade. Jag avbröt vid 1200 papper och då blev ju ytan hydrofil (motsatsen till hydrofob), dvs. med liten kontaktvinkel för vattendroppar, kanske 50-60 grader. Det är inte lätt att åstadkomma en så spegelblank yta som man får när man slipar mikroskopprover i en polerapparat bara genom att slipa för hand. Det krävs myyyyket tålamod!

Är det något jag har så är det tålamod!.......... :)

 

Om jag ska vara lite alvarlig så kan man kanske tänka sig att använda någon form av slipmaskin. Frågan är då om det är viktigt att pappret går åt ett håll (bandslip?) eller om man kan köra med en excenterslip. Festool har grymma slipmaskiner. Men om det räcker att göra det för hand, enligt Boljohans schema, så var det ju inte så farligt slipande, 100N tryck (=10kg?) i 2min x 5 papper. Är ju inte mer än 10min. Sedan slut polish i 5min. Men jag gissar att tiden är beräknad med en slipmaskin som då roterar x tusen varv och då får man gnida på rätt bra med handklossen................

 

När det gäller rillern så har ju Stevens varit borta från forumet en tid, han har väl fullt upp att utveckla och testa. Hoppas jag i alla fall!

[Andreas T]

Är det något jag har så är det tålamod!.......... :)

 

Om jag ska vara lite alvarlig så kan man kanske tänka sig att använda någon form av slipmaskin. Frågan är då om det är viktigt att pappret går åt ett håll (bandslip?) eller om man kan köra med en excenterslip. Festool har grymma slipmaskiner. Men om det räcker att göra det för hand, enligt Boljohans schema, så var det ju inte så farligt slipande, 100N tryck (=10kg?) i 2min x 5 papper. Är ju inte mer än 10min. Sedan slut polish i 5min. Men jag gissar att tiden är beräknad med en slipmaskin som då roterar x tusen varv och då får man gnida på rätt bra med handklossen................

Tryck är ju kraft/yta, så 100N säger ingenting utan en relation till den yta som ska slipas. Boljohans exempel gällde antagligen en standardprovstorlek för en specifik polerapparat.

Riktningen borde inte ha någon betydelse för du ska ju slipa och polera tills ytan är helt blank. Sista dragen nät man i princip är klar poleringen skulle möjligen vara lämpliga att utföra i åkriktningen.

[Stefan Sand]

OK, då skulle man kunna använda en exenterslip för att eventuellt komplettare med några drag i åkriktning för hand. Ska kolla om man kan få tag på papper till maskinen i de strl som angetts, är ju inte varje dag man slipar träbitar med 4000 papper!

 

Ska banne mig testa detta på ett par skidor jag har (dock inget av de 2 referenspar jag använt hittills!). Tänker mig då att jag börjar med Kuzmins sickling (Cold sickeln) och går sedan lös med pappret. Ett bekymmer med själva slipningen kan vara att behålla belaget helt plant, skulle jag kunna tänka mig. Är ju snart sportlov (v9) så då får man ju 7 friska dagar heltid att testa :D

[HW]

Kan det vara så att parafinet inte slits bort så fort eftersom belaget är mycket slätare jämfört med ett stenslipat belag?

Borde det då inte vara precis tvärtom? Ju slätare ytan är' date=' desto svårare att få parafinet att sitta. Precis som fästvalla på en oruggad fästzon.[/quote']

Nja, fästvalla är ju gjord för att öka friktionen mot snön, parafinet för att öka den vattenavvisande egenskapen för belaget. Så det går nog inte att jämföra rakt av. Som jag ser det så borde slitaget vara mindre på en slät yta som smörjs (vatten film) än på en ojämnare yta som smörjs. Ett slätare belag än stenslipat kanske fortfarande är tillräckligt ojämt för att ett parafin ska fästa bra?

Jo, visst. Fästvalla och glidvalla har olika syften men på vilket sätt påverkar det hurvida de vidhäfter bättre på en skrovlig yta eller på en på en slät? Däremot är själva slitaget helt olikt eftersom du åker på glidzonen hela tiden vilket du inte gör på fästzonen.

Kraften som krävs för att rycka loss en bit valla vinkelrät mot ytan är proprtionerlig mot arean av kontaktytan. En skrovlig yta har en större kontaktyta förutsatt att du kan få ned det vidhäftande ämnet i groparna. Slitaget på en skrovlig yta borde vara mindre eftersom en mindre yta exponeras mot det slitande mediet. Ur glidperspektivet gör ju detta att eventuella toppar i belaget kommer att bli vallafria ganska snart och friktionen bör öka ganska rejält.

Det här resonemanget gäller dock valla som ligger på ytan men som Boljohan påpekat så ska vallan delvis finnas i belaget genom den amorfa fasen. Hur denna fas är beroende av ytans beskaffenhet. Hur påverkas vallaurträngningen ur belagets ytskick av ytan?

[Stefan Sand]

Har kollat lite på en favoritsida: www.festool.se...............det är verktygsporr det :)

 

Den ideala maskinen måste vara deras transmissonsexenterslip Rotex. En fin liten maskin som både klarar slipning och polering. Till denna lilla skönhet finns slippapper i följande storlekar:

 

500 / 1000 / 2000 / 4000 papper.

 

Sedan finns polerfilt så det som återstår är själva polermedlet.

 

Enda abret, men det är ett litet problem............. är väl priset. Maskin kostar 3500:-, varje slippapper (15ark/strl) 320:-/förpackning.och polerfilten kostar 200:-. En lätt liten investering på knappt 5000:-.............

[Boljohan]

Egentligen är det väl inte en helt slät yta vi vill ha utan en yta utan yttoppar. Det är de som skär igenom vattenfilmen och ger upphov till torrfriktion. (Snöns yttoppar har samma inverkan, men de kan vi inte påverka).

 

Undrar om inte metoden att trycka ned topparna med en slät rulle skulle kunna ha samma effekt. Svårigheten ligger kanske i att få ett tillräckligt högt tryck för att åstadkomma någon betydande plastisk deformation av belaget. Man skulle kunna tänka sig att göra det under något förhöjd temperatur, för då sjunker plastens hållfasthet. Förvärmning med vallajärn eller varmluftspistol kanske (eller uppvärmning av hela skidan i bastun!). Andreas, fram med mikroskopet... ;)

[Andreas T]

Egentligen är det väl inte en helt slät yta vi vill ha utan en yta utan yttoppar. Det är de som skär igenom vattenfilmen och ger upphov till torrfriktion. (Snöns yttoppar har samma inverkan, men de kan vi inte påverka).

Ja, det tror jag med.

 

Undrar om inte metoden att trycka ned topparna med en slät rulle skulle kunna ha samma effekt.

Ja, det kan nog ge en förbättring, men vi kommer bara åt de globala topparna på det sättet. Nu är väl inte alla strukturåsar lika höga och så finns det lokala yttoppar även i dalgångarna i strukturen och de skulle vi också vilja bli av med. Det är därför jag tänkte att det kunde vara bra att utgå från en så slät yta som möjligt (på mikro-nivå) och sedan pressa in den längsgående struktur man vill ha för dagen. Den önskvärda strukturen är dock troligen mer komplex än den vi kan åstadkomma med dagens rillverktyg.

 

Det kan finnas en risk med att göra ytan alltför slät. Kommer vi in på nano-området finns det risk att vi påverkar hydrofobiciteten, som nog åtminstone delvis bestäms av nanostrukturen. Lotusblommans blad, som är superhydrofob, har en långt ifrån slät yta på nano-nivå, se t.ex. bilderna här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Lotus_effect

 

Svårigheten ligger kanske i att få ett tillräckligt högt tryck för att åstadkomma någon betydande plastisk deformation av belaget. Man skulle kunna tänka sig att göra det under något förhöjd temperatur, för då sjunker plastens hållfasthet. Förvärmning med vallajärn eller varmluftspistol kanske (eller uppvärmning av hela skidan i bastun!). Andreas, fram med mikroskopet... ;)

Jag får testa :-)

[Lars-Erik]

Men du måste nog genomföra alla steg som Boljohan listade. Jag avbröt vid 1200 papper och då blev ju ytan hydrofil (motsatsen till hydrofob)' date=' dvs. med liten kontaktvinkel för vattendroppar, kanske 50-60 grader. Det är inte lätt att åstadkomma en så spegelblank yta som man får när man slipar mikroskopprover i en polerapparat bara genom att slipa för hand. Det krävs myyyyket tålamod![/quote']

Är det något jag har så är det tålamod!.......... :)

 

Om jag ska vara lite alvarlig så kan man kanske tänka sig att använda någon form av slipmaskin. Frågan är då om det är viktigt att pappret går åt ett håll (bandslip?) eller om man kan köra med en excenterslip. Festool har grymma slipmaskiner. Men om det räcker att göra det för hand, enligt Boljohans schema, så var det ju inte så farligt slipande, 100N tryck (=10kg?) i 2min x 5 papper. Är ju inte mer än 10min. Sedan slut polish i 5min. Men jag gissar att tiden är beräknad med en slipmaskin som då roterar x tusen varv och då får man gnida på rätt bra med handklossen................

 

När det gäller rillern så har ju Stevens varit borta från forumet en tid, han har väl fullt upp att utveckla och testa. Hoppas jag i alla fall!

Intressant. Här flödar ideerna i full "brainstorming", som ju brukar vara första steget till att komma på något fundamentalt nytt. Jag tror ni är inne på rätt spår Stefan, Andreas T, BolJohan med flera.

 

Stefan, beträffande Stevens så har du helt rätt och i själva verket har vi direktkontakt numera.

Han dyker säkert upp på vårt forum igen när han får tid för han gillar verkligen (som jag) att delta i de intressanta debatter som förs där.

[Andreas T]

Svårigheten ligger kanske i att få ett tillräckligt högt tryck för att åstadkomma någon betydande plastisk deformation av belaget. Man skulle kunna tänka sig att göra det under något förhöjd temperatur' date=' för då sjunker plastens hållfasthet. Förvärmning med vallajärn eller varmluftspistol kanske (eller uppvärmning av hela skidan i bastun!). Andreas, fram med mikroskopet... ;)[/quote']

Jag får testa :)

Å nu har jag testat. Kuzmin-sickel följt av roto-stålborste och sedan letade jag fram en metallstång. Det bästa jag hittade var en skruvmejsel med c:a 10 mm diameter på stången. Försökte rulla den fram och tillbaka över belaget, men det var inte så lätt, så jag provade istället att dra den fram och tillbaka över ytan med hyfsat tryck.

- WOW! Redan efter några drag började ytan bli lite blank! Och efter en stunds nötande blev det påtagligt slätt och blankt. Med belaget uppvärmt med varmluftspistol och uppvärmd stång gick det ännu lättare. Mikroskopet kom fram och det jag fick se påminde en hel del om en vallad yta. Skillnaden (som var svår att uppfatta i mikroskopet, då det inte ger så bra 3D-uppfattning) borde vara att den stångpressade ytan har släta och plana åsar, med lite mer ojämnheter i strukturens dalgångar (jag tog mig inte tid att pressa bort strukturen helt), medan vallan ligger nere i dalarna och gör dem släta, men lämnar åsarna mer fria med dess ojämnheter. Ytan blev iallafall så pass bra att jag tror att Stefan Sand kan lägga ned poleringprojektet.

 

Jag sprejade på vattendroppar på de olika försöksytorna och tyckte mig se en tendens till minskad hydrofobicitet på den yta som blev slätast (den som fick värmebehandling före tillslätningen). Det är dock svårt att se små skillnader i kontaktvinkel med blotta ögat. Jag provade även att driva upp den blanka ytan med rotoborsten igen och tyckte då att hydrofobiciteten blev lite bättre igen, på bekostnad av slätheten. Min slutsats är att drömmen om en mer eller mindre universell yta (före rillning), som funkar i alla fören, inte går att uppfylla, men att man med stålsickel, rotostålborste, en slät metallstång och ett rillverktyg kan åstadkomma många olika ytor som kan passa olika fören och som borde vara mer stabila över åktiden än en valla som slits bort och drar åt sig smuts i högre utsträckning. Det går säkert att hitta på fler ytbehandlingsverktyg också. Fluorpulver eller -fluid kommer nog att gälla även i fortsättningen i blöta fören, åtminstone på kortare sträckor, tills man hittar någon ytbehandling som ger en bättre hydrofobicitet. Kanske det går att lägga ett superhydrofobt nano-mönster på skidan med en laser eller något? (låter billigt, va? :) )

 

Nu är jag tillbaka i Sthlm och saknar torr kall nysnö att testa på. :(

Istället får jag väl sätta ett handtag på andra sidan av skruvmejseln också och börja sälja "Trende-stången" för några hundringar... Kanske något för Enklaresport att ta med i sortimentet? ;) :) ;) :) ;)

[enklaresport]

Svårigheten ligger kanske i att få ett tillräckligt högt tryck för att åstadkomma någon betydande plastisk deformation av belaget. Man skulle kunna tänka sig att göra det under något förhöjd temperatur' date=' för då sjunker plastens hållfasthet. Förvärmning med vallajärn eller varmluftspistol kanske (eller uppvärmning av hela skidan i bastun!). Andreas, fram med mikroskopet... ;)[/quote']

Jag får testa :)

Å nu har jag testat. Kuzmin-sickel följt av roto-stålborste och sedan letade jag fram en metallstång. Det bästa jag hittade var en skruvmejsel med c:a 10 mm diameter på stången. Försökte rulla den fram och tillbaka över belaget, men det var inte så lätt, så jag provade istället att dra den fram och tillbaka över ytan med hyfsat tryck.

- WOW! Redan efter några drag började ytan bli lite blank! Och efter en stunds nötande blev det påtagligt slätt och blankt. Med belaget uppvärmt med varmluftspistol och uppvärmd stång gick det ännu lättare. Mikroskopet kom fram och det jag fick se påminde en hel del om en vallad yta. Skillnaden (som var svår att uppfatta i mikroskopet, då det inte ger så bra 3D-uppfattning) borde vara att den stångpressade ytan har släta och plana åsar, med lite mer ojämnheter i strukturens dalgångar (jag tog mig inte tid att pressa bort strukturen helt), medan vallan ligger nere i dalarna och gör dem släta, men lämnar åsarna mer fria med dess ojämnheter. Ytan blev iallafall så pass bra att jag tror att Stefan Sand kan lägga ned poleringprojektet.

 

Jag sprejade på vattendroppar på de olika försöksytorna och tyckte mig se en tendens till minskad hydrofobicitet på den yta som blev slätast (den som fick värmebehandling före tillslätningen). Det är dock svårt att se små skillnader i kontaktvinkel med blotta ögat. Jag provade även att driva upp den blanka ytan med rotoborsten igen och tyckte då att hydrofobiciteten blev lite bättre igen, på bekostnad av slätheten. Min slutsats är att drömmen om en mer eller mindre universell yta (före rillning), som funkar i alla fören, inte går att uppfylla, men att man med stålsickel, rotostålborste, en slät metallstång och ett rillverktyg kan åstadkomma många olika ytor som kan passa olika fören och som borde vara mer stabila över åktiden än en valla som slits bort och drar åt sig smuts i högre utsträckning. Det går säkert att hitta på fler ytbehandlingsverktyg också. Fluorpulver eller -fluid kommer nog att gälla även i fortsättningen i blöta fören, åtminstone på kortare sträckor, tills man hittar någon ytbehandling som ger en bättre hydrofobicitet. Kanske det går att lägga ett superhydrofobt nano-mönster på skidan med en laser eller något? (låter billigt, va? :) )

 

Nu är jag tillbaka i Sthlm och saknar torr kall nysnö att testa på. :(

Istället får jag väl sätta ett handtag på andra sidan av skruvmejseln också och börja sälja "Trende-stången" för några hundringar... Kanske något för Enklaresport att ta med i sortimentet? ;) :) ;) :) ;)

Precis så gjorde jag åt Joel Fries på hans kallföresskidor, dvs sicklade först (förstås) och sen tryckte jag ned strukturen med en fin rundstav och körde sen med en rotostålborste. Jag värmde dock inte belaget.

 

Ha ha, jag skänker faktiskt bort de där fina rundstavarna för de kan jag ta på mitt huvudsakliga jobb = spill. (Nä, jag kan faktiskt inte försörja mig på bara enklaresport men det är drömmen.) Jag skickar gärna några rundstavar till dig. Jag håller just nu på att göra dem roterande, det kanske är bättre?

[jo]

Egentligen är det väl inte en helt slät yta vi vill ha utan en yta utan yttoppar. Det är de som skär igenom vattenfilmen och ger upphov till torrfriktion. (Snöns yttoppar har samma inverkan, men de kan vi inte påverka).

 

Undrar om inte metoden att trycka ned topparna med en slät rulle skulle kunna ha samma effekt. Svårigheten ligger kanske i att få ett tillräckligt högt tryck för att åstadkomma någon betydande plastisk deformation av belaget. Man skulle kunna tänka sig att göra det under något förhöjd temperatur, för då sjunker plastens hållfasthet. Förvärmning med vallajärn eller varmluftspistol kanske (eller uppvärmning av hela skidan i bastun!). Andreas, fram med mikroskopet... ;)

Kanske det är bättre att trycka ned topparna med en 0,3 rulle. Trycket blir ju antagligen högre men denna. Om man kör flera gånger över skidan så har man tryckt ner alla toppar. Men en 0,3 rulle borde man bättre komma åt topparna som ligger lägre också. Vad tror ni?