tre Vasalopp på samma sicklade skidor

[Niklas]

Har testat vidare lite angående valla kontra ovallat "glid". Att skidor som är vallade "tappar" glidet efter ett antal kilometer har varit en slutsats. Det har fått mig att fundera kring en rad saker däribland när man behöver bra glid bäst. Är det i slutet av en tävling eller i början? Kan man kompensera bättre glid i slutet av en tävling med sämre glid i början? Detta kan nog vara värt att tänka igenom.   

Där påminde du om någon intervju med Gunde Svan inför OS i Sochi. Han nämnde den väldigt speciella känslan då han startat någon mästerskapsfemmil (?) fullt medveten om att han skulle ha sämre vallat än konkurrenterna första timmen (?) eller så men räknade med att kunna tjäna in det på ett väderomslag som skulle komma sedan enligt prognos.  :)

[Fredrik H]

Min Kuzmin sickel börjar vara slö. Går det att vässa på något vis? Har förstått att strukturen är ett problem, vässer man så förstörs strukturen, men behövs den verkligen? Man kan väl rilla in struktur istället?

[snabber]

Min Kuzmin sickel börjar vara slö. Går det att vässa på något vis? Har förstått att strukturen är ett problem, vässer man så förstörs strukturen, men behövs den verkligen? Man kan väl rilla in struktur istället?

Jag har en bra original-egg kvar. Med de två på motstående sida, som f.ö var halvkassa från början, så ställer jag ett rätvinkligt träblock på ett bryne så att sickeln står rakt och sedan för jag den fram och tillbaka. Eggen ser blank ut men strukturen finns där än när jag inspekterar belaget även om den blir mindre.

 

En riktigt vass egg kan man underhålla genom att strigla lite då och då. Att ha på sig jeans på sig är bra, och så spänner man ut benet lite med ena handen och striglar diagonalt över tyget.

 

F.ö undrar jag vad ni har att säga om min observtion från några veckor sedan om att mina skidor (som råkade vara ovallade) gick fortare och fortare för varje varv när jag åkte på konstsnö som var hyfsat ny. Hade jag slarvat med preparereringen? Konstsnö är ju väldigt finkornig relativt annan snö, så det kanske är ett bra och lagom skonsamt slipmedel för belaget  :)

 

Tillägg/

 

Förresten skulle jag prova ståla eggen innan jag ger mig på att slipa den. Belastningsriktningen när man sicklar är ju sådan att eggen dras utåt. Är eggen riktigt tunn och vass så är det ju inte osannolikt att den bara vikt sig utåt och sickeln därför känns slö fast den egentligen inte är det. Det räcker ju att stålet kommer åt på utsidan, alltså sickelns strukturerade sida.

[Fredrik H]

Tack för tipsen! Ska testa.  :)

 

Annars vad tror ni om att plana skidorna med en sånhär sickel först:

 

http://www.clasohlson.com/se/Sickling-Bahco/20-491

 

Eller är kanske ett kutterstål bättre:

 

http://www.clasohlson.com/se/Kutterstål/30-9144

[utter]

Min Kuzmin sickel börjar vara slö. Går det att vässa på något vis? Har förstått att strukturen är ett problem, vässer man så förstörs strukturen, men behövs den verkligen? Man kan väl rilla in struktur istället?

 

Svar ja du kan vässa den. Men den blir slät. Rekommenderar en skärande riller efteråt. Finns flera att välja på.

[FredrikE]

Svar ja du kan vässa den. Men den blir slät. Rekommenderar en skärande riller efteråt. Finns flera att välja på.

Hej!

 

Jag brynte en polersickel från primateria på min japanska brynsten(6000korn)den gick från vass till äckligt vass.

[Niklas]

Hans avtal med landslaget tillåter inte att han marknadsför dessa produkter. Punkt slut!

Njaa kanske inte ändå.  Att den snabbt restnoterades på skistart.com stämde ju på den teorin, men nu marknadsförs och säljs den på www.northug.no igen. Om den sedan ger någon märkbar förbättring jämfört med andra verktyg för att polera upp glidytan har jag ej testat än, men börjar närma sig premiärtest nu.  :)

[Fredrik H]

Vad beror det på om sicklade skidor blir gråa i spetsen?

[snabber]

Skulle bara informera om att jag följde mitt eget råd och stålade den ände av sickeln som jag inte slipat. Den av eggarna som varit slö blev galet vass. Uppenbarligen var den eggen väldigt tunn och vass från början och vek sig fort för trycket av sicklingen. Den egg jag tyckt varit vass hände det dock inte så mycket med utan den har uppenbarligen tappat lite av skärpan.

[Lars-Erik]

Jag har nu fått tillfälle som många av er andra att läsa i boken "Bra Glid" och återkommer senare med mina allmänna synpunkter på tråden som behandlar boken. Här skall jag bara nöja mig med att konstatera att han även har skrivit en del om stålsickling, vilket ju passar i denna tråd. En sak som behandlats rätt så flitigt i denna tråd och andra trådar är ju om och i så fall hur och under vilka förutsättningar valla kan diffundera in i belaget. (Och om så är fallet, vad detta skall vara bra för, det är väl i ytskiktet glidet kan påverkas, eller ?). Jag nöjer mig här med att citera följande från sid. 146: I sin argumentation för diffusionsprocessen hänvisar SWIX till en analys gjord av centrum för Industriforskning i Oslo (Slofeldt-Ellingsen och Torgersen 1982) där man undersökte sambandet mellan upptag av valla, temperatur och exponeringstid. analysen visar att det krävs relativt höga temperaturer och många minuters exponering för att det skall ske en signifikant inträngning av valla. Analysen gjordes dock vid temperaturer mellan 70 och 120 grader och det är först efter 20-30 minuter i 120 grader som det sker en signifikant inträngning av valla. Vid 70 grader är inträngning mycket låg, även efter ett dygns exponering. Som bekant borjar UHMW-PE smälta redan vid 60-90 grader så en insmältning av valla vid så höga temperaturer skulle ändra belagets egenskaper. Om det krävs så lång exponering för höga temperaturer för att skapa diffusion är det ingenting som vi har någon nytta av vid glidvallning av skidor.

Sedan frågar han sig: Men om det nu inte sker en signifikant diffusion vid glidvallning av skidor, hur kan då glidern binda sig till belaget och fylla upp ytlagret ?

Han har en ny ide´hur detta sker och vem vet det kanske ligger något i detta. Läs själva och bilda er en uppfattning.

Jag själv är mest intresserad av vad som verkligen sker vetenskapligt i ytskiktet när man glidvallar under normala temperaturer. Fortfarande tycker jag signaturen McHammer har kommit med den mest trovärdiga förklaringen på detta forum. En annan jag VET har goda kunskaper i ämnet är vår egen speedzone (båda dessa herrar har doktorerat i relevanta ämnen relaterade till materialvetenskap och kemi). De är dessutom själva duktiga skidåkare och duktiga att preparera skidor. Det skulle vara kanon om de hakade på detta och kommenterade det Hans Olav Hamran skrivit ovan.

[speedzone]

Jag har nu fått tillfälle som många av er andra att läsa i boken "Bra Glid" och återkommer senare med mina allmänna synpunkter på tråden som behandlar boken. Här skall jag bara nöja mig med att konstatera att han även har skrivit en del om stålsickling, vilket ju passar i denna tråd. En sak som behandlats rätt så flitigt i denna tråd och andra trådar är ju om och i så fall hur och under vilka förutsättningar valla kan diffundera in i belaget. (Och om så är fallet, vad detta skall vara bra för, det är väl i ytskiktet glidet kan påverkas, eller ?). Jag nöjer mig här med att citera följande från sid. 146: I sin argumentation för diffusionsprocessen hänvisar SWIX till en analys gjord av centrum för Industriforskning i Oslo (Slofeldt-Ellingsen och Torgersen 1982) där man undersökte sambandet mellan upptag av valla, temperatur och exponeringstid. analysen visar att det krävs relativt höga temperaturer och många minuters exponering för att det skall ske en signifikant inträngning av valla. Analysen gjordes dock vid temperaturer mellan 70 och 120 grader och det är först efter 20-30 minuter i 120 grader som det sker en signifikant inträngning av valla. Vid 70 grader är inträngning mycket låg, även efter ett dygns exponering. Som bekant borjar UHMW-PE smälta redan vid 60-90 grader så en insmältning av valla vid så höga temperaturer skulle ändra belagets egenskaper. Om det krävs så lång exponering för höga temperaturer för att skapa diffusion är det ingenting som vi har någon nytta av vid glidvallning av skidor.

Sedan frågar han sig: Men om det nu inte sker en signifikant diffusion vid glidvallning av skidor, hur kan då glidern binda sig till belaget och fylla upp ytlagret ?

Han har en ny ide´hur detta sker och vem vet det kanske ligger något i detta. Läs själva och bilda er en uppfattning.

Jag själv är mest intresserad av vad som verkligen sker vetenskapligt i ytskiktet när man glidvallar under normala temperaturer. Fortfarande tycker jag signaturen McHammer har kommit med den mest trovärdiga förklaringen på detta forum. En annan jag VET har goda kunskaper i ämnet är vår egen speedzone (båda dessa herrar har doktorerat i relevanta ämnen relaterade till materialvetenskap och kemi). De är dessutom själva duktiga skidåkare och duktiga att preparera skidor. Det skulle vara kanon om de hakade på detta och kommenterade det Hans Olav Hamran skrivit ovan.

Intressant Lars Erik! Vad är i dessa sammanhang signifikant? För att ändra ett materials egenskaper behövs ofta inte några signifikanta förändringar! 

[LillaGubben]

Lars Erik skrev "Som bekant borjar UHMW-PE smälta redan vid 60-90 grader". Vid en hastig titt på några olika sajter ser jag smältpunkter på 130-136 grader celsius. Kan du möjligen ge en referens till din uppgift? Vidare såg jag en uppgift om att man avrådde från längre tids användning vid temperaturer över 100 grader. Varför vet jag inte. Dock, ett smältintervall på 60-130 grader verkar lite märkligt.

[Lars-Erik]

Lars Erik skrev "Som bekant borjar UHMW-PE smälta redan vid 60-90 grader". Vid en hastig titt på några olika sajter ser jag smältpunkter på 130-136 grader celsius. Kan du möjligen ge en referens till din uppgift? Vidare såg jag en uppgift om att man avrådde från längre tids användning vid temperaturer över 100 grader. Varför vet jag inte. Dock, ett smältintervall på 60-130 grader verkar lite märkligt

Vanligtvis brukar du ju vara mycket uppmärksam LillaGubben men denna gång missade du huvudpoängen nämligen att jag bara CITERADE Hans Olav Hamran i boken Bra Glid (sedan 144, rad -9). Du har därmed fått din efterfrågade referens samtidigt som du ser att  detta INTE är MIN uppgift utan Hamrans. Han, i sin tur, hänvisar till SWIX, som stödjer sig på någon skrift av Slofeldt-Ellingsen och Torgersen vid Centrum för Industriforskning. Deras påstående gäller ju när det BÖRJAR smälta och vad jag kan se uttalar de sig inte om smältpunkten. Kanske det kan förklara skillnaden ?. Men jag håller med dig att det ser lite märkligt ut att det börjar smälta låt säga redan vid 75 grader om smältpunkten är 130 grader. 

 

Till speedzone: Vad som menas med signifikant finns inte förklarat i boken. Däremot finns det en tabell för inträngning efter tre timmar i värmeskåp och med Vallajärn 130. T.ex. att med värmeskåp 3 timmar 60 grader  får man 45 % till 0.01 mm och 1 % till 0.3 mm. Jag tror att just du speedzone kan kontrollera om detta stämmer med den utrustning du har tillgång till (kanske med lite hjälp av Andreas och Narsani). Här ser det ut som att han främst hänvisar till en undersökning av Toko, men påstår att även Slotfeldt-Ellingsen och Torgersen kom till "motsvarande resultat" (men det framgår här inte några siffror eller mer exakta uppgifter).

[Skidilla]

Vedrørende smeltepunkt for UHMWPE: Dette er et meget spesielt materiale i og med at molekylene er eksepsjonelt lange. Dette gjør så vidt jeg har forstått at materialet mykner over et stort temperaturområde slik at det er vanskelig å finne smeltepunktet.

 

For øvrig har Nystad uttalt at de ikke anvender varmeskap på det norske landslaget, fordi det lille som finnes av vitenskap tyder på at eventuell inntrengning av voks er mer effektiv ved kortere tid på høy temperatur enn ved lang tid på lavere temperatur.

 

http://knutnystad.com/smoretips-2/comment-page-2/#comment-554

http://www.langrenn.com/slik-blir-det-gullski.4890098-1743.html

[senmathal]

Vanligtvis brukar du ju vara mycket uppmärksam LillaGubben men denna gång missade du huvudpoängen nämligen att jag bara CITERADE Hans Olav Hamran i boken Bra Glid (sedan 144, rad -9). Du har därmed fått din efterfrågade referens samtidigt som du ser att  detta INTE är MIN uppgift utan Hamrans. Han, i sin tur, hänvisar till SWIX, som stödjer sig på någon skrift av Slofeldt-Ellingsen och Torgersen vid Centrum för Industriforskning. Deras påstående gäller ju när det BÖRJAR smälta och vad jag kan se uttalar de sig inte om smältpunkten. Kanske det kan förklara skillnaden ?. Men jag håller med dig att det ser lite märkligt ut att det börjar smälta låt säga redan vid 75 grader om smältpunkten är 130 grader. 

 

Till speedzone: Vad som menas med signifikant finns inte förklarat i boken. Däremot finns det en tabell för inträngning efter tre timmar i värmeskåp och med Vallajärn 130. T.ex. att med värmeskåp 3 timmar 60 grader  får man 45 % till 0.01 mm och 1 % till 0.3 mm. Jag tror att just du speedzone kan kontrollera om detta stämmer med den utrustning du har tillgång till (kanske med lite hjälp av Andreas och Narsani). Här ser det ut som att han främst hänvisar till en undersökning av Toko, men påstår att även Slotfeldt-Ellingsen och Torgersen kom till "motsvarande resultat" (men det framgår här inte några siffror eller mer exakta uppgifter).

 

 

 

Lars Erik:

Jag tror att du glömde citattecken eller kursivering i alla hast. Även jag syftade fel. Annars intressant som vanligt.

 

/Mats

[wille]

Hej Lars Erik!

Jag såg att du i tråden om boken Bra glid uttryckte att vi inte har samma syn på vissa saker.

Du är väldigt kunnig på många områden och forskar i många saker.

Jag har inte detta kunnande och intresse, utan nöjer mig med det jag upplever som bra, alltså mindre teori och mer praktik.

 

Läser och följer med i stålsicklingsdebatten. Har köpt stålsickel nu för att själv prova.

Tyvärr har det varit ont om snö, så testet är klent än så länge.

Det lilla jag provat tills nu är inte imponerande.

Som du ser, jag kastar inte bort andras ideer. Testar allt. Min filosofi; är du själv nöjd är allt gott.

[Lars-Erik]

Hej Lars Erik!

Jag såg att du i tråden om boken Bra glid uttryckte att vi inte har samma syn på vissa saker.

Du är väldigt kunnig på många områden och forskar i många saker.

Jag har inte detta kunnande och intresse, utan nöjer mig med det jag upplever som bra, alltså mindre teori och mer praktik.

 

Läser och följer med i stålsicklingsdebatten. Har köpt stålsickel nu för att själv prova.

Tyvärr har det varit ont om snö, så testet är klent än så länge.

Det lilla jag provat tills nu är inte imponerande.

Som du ser, jag kastar inte bort andras ideer. Testar allt. Min filosofi; är du själv nöjd är allt gott.

Tack Wille. Beträffande min mer djupgående kunnighet så begränsar sig denna främst till matematikområdet och lite beträffande fysikfrågor. Beträffande kunskap hur man åstadkommer optimalt skidglid så får du/ni nog betrakta mig som en bland er andra även om jag av naturen är ovanligt vetgirig. Det är dock korrekt att jag verkligen försökt lära mig och förstå en del under de senaste åren men flera fundamentala frågor återstår för mig (och jag tror de flesta andra också) att verkligen förstå. Exempelvis vad som verkligen händer i ytskiktet på skidorna när man glidvallar. Jag tror att detta går att undersöka mycket mer vetenskapligt än vad som hittills är gjort och det ser ju ut som att bl.a. Knut Nystad håller med mig. Han ser ju även ut att hålla med mig på punkten att det kan finnas en brytpunkt i längd på långlopp då stålsickling kan vara mer fördelaktig än glidvallning.

 

Kul att även du Wille nu testar stålsickel. Jag tror inte att du även fortsättningsvis kommer att vara "imponerad" men jag är övertygad om att när du gör tester på lite längre distans så kommer du underfund med samma som så många av oss kommit underfund med: Detta är ett mycket bra ALTERNATIV för oss motionärer i långa lopp och som dessutom är billigt, tidsbesparande och inte utsätter oss för farliga fluorångor. Glidvalla behövs verkligen inte för oss vanliga motionärer.

[enklaresport]

Vad beror det på om sicklade skidor blir gråa i spetsen?

Samma sak som stenslipade skidor, det har blivit ett smutsupptag. Det tar längre tid att de blir gråvita när man sicklat gången efter och det är det som är en av de stora fördelarna med stålsickling. Dvs. att ett skuret sicklat belag tar upp mindre smuts än ett stenslipat belag.

[Fredrik H]

Samma sak som stenslipade skidor, det har blivit ett smutsupptag. Det tar längre tid att de blir gråvita när man sicklat gången efter och det är det som är en av de stora fördelarna med stålsickling. Dvs. att ett skuret sicklat belag tar upp mindre smuts än ett stenslipat belag.

 

Hmmm, jag rengör och borstar alltid belagen och fast jag har åkt på ren nysnö blir det ändå grått på samma ställe. Tror nog mera på att det har att göra med någon tryckpunkt som gör att ytan ruggas upp av snön.

[enklaresport]

Samma sak som stenslipade skidor, det har blivit ett smutsupptag. Det tar längre tid att de blir gråvita när man sicklat gången efter och det är det som är en av de stora fördelarna med stålsickling. Dvs. att ett skuret sicklat belag tar upp mindre smuts än ett stenslipat belag.

För

Hmmm, jag rengör och borstar alltid belagen och fast jag har åkt på ren nysnö blir det ändå grått på samma ställe. Tror nog mera på att det har att göra med någon tryckpunkt som gör att ytan ruggas upp av snön.

Det låter ändå som du sicklat för lite på just det stället iaf. När du sicklar så planar du ju också ut ojämnheter och har du både stenslipat belag kvar och förhållandevis högt tryck på det stället så blir det lite gråvitt. Nysnö är dessutom mer aggressivt och tränger lättare in i stenslipat belag. Lägg 1-2 minuter till vid det speciella området så blir det mycket bättre.

[Fredrik H]

För Det låter ändå som du sicklat för lite på just det stället iaf. När du sicklar så planar du ju också ut ojämnheter och har du både stenslipat belag kvar och förhållandevis högt tryck på det stället så blir det lite gråvitt. Nysnö är dessutom mer aggressivt och tränger lättare in i stenslipat belag. Lägg 1-2 minuter till vid det speciella området så blir det mycket bättre.

 

Okej, låter vettigt. Problemet är att belaget börjar redan vara tunt på det stället. Vågar inte sickla mer.

[Lars-Erik]

Jag rekommenderar varmt att ni åker Renraiden 17/1 som seedningslopp.  :) . Det är verkligen ett fint spår i perfekt terräng (min huvudsakliga träningsterräng) med mycket goda förutsättningar för en god seedning. Dessutom får ni sparring och extra påhejning före och under hela loppet av Norrbottens enda åkare med 59 genomförda Vasalopp/öppna spår. Min blygsamhet förbjuder mig dock att avslöja vem det är :rolleyes:

[enklaresport]

Hmm, då är de nog riktigt sneda alternativt varit stenslipade ofta eller dåligt. Fast det brukar man inte få skriva här utan att få en massa ovett! :-) Hursomhelst så är skidorna lite olika hur de beter sig vid tryck och det är ju lite olika tryck vid olika behandlingar... Troligtvis så har du en "skedform" på dina skidor så du bara tar på kanterna och det finns lite stenslipning kvar i mitten. Stämmer det?

 

Kuzmin ringde även upp då han sett tråden och ville verkligen att jag skulle utveckla svaret varför det blir fläckar för när det är kallt och fint så finns ingen smutsupptagning att tala om och han har flera gånger observerat samma fenomen vid kallföre på stenslipade skidor. Om det inte finns någon smuts i snön så borde det ju inte fastna på skidorna. Det är alltså microhår (hette det så förresten, många bud där ett tag) som reser sig om det finns kvar och förstås även på stenslipade vallade skidor där vallan snabbt nöts bort vid kall och aggressiv snö.

[Lars-Erik]

Hmm, då är de nog riktigt sneda alternativt varit stenslipade ofta eller dåligt. Fast det brukar man inte få skriva här utan att få en massa ovett! :-) Hursomhelst så är skidorna lite olika hur de beter sig vid tryck och det är ju lite olika tryck vid olika behandlingar... Troligtvis så har du en "skedform" på dina skidor så du bara tar på kanterna och det finns lite stenslipning kvar i mitten. Stämmer det?

 

Kuzmin ringde även upp då han sett tråden och ville verkligen att jag skulle utveckla svaret varför det blir fläckar för när det är kallt och fint så finns ingen smutsupptagning att tala om och han har flera gånger observerat samma fenomen vid kallföre på stenslipade skidor. Om det inte finns någon smuts i snön så borde det ju inte fastna på skidorna. Det är alltså microhår (hette det så förresten, många bud där ett tag) som reser sig om det finns kvar och förstås även på stenslipade vallade skidor där vallan snabbt nöts bort vid kall och aggressiv snö.

* Jag tycker att det är synd att inte Kuzmin själv, Primateria (t.ex. Rickard Gåhlin, Ronnie Lööf), Tony Pölder, Lars Karlöf, Christer Majbäck, etc.) "vågar" deltaga i debatten på skidforum (jag menar då inte av typ det KingKong försök Tony gjorde eller via olika nick vi många gånger avslöjat). Detta skulle absolut ge viktig information och vi kan ju ändå bedöma detta kontra annan information och erfarenheter vi har. I detta sammanhang vill jag berömma Enklaresport och skåningen (Huselius sport) för deras insatser här på skidforum

* Jag anser fortfarande att vi har alldeles för lite kunskap om vad som sker i ytskiktet vid olika typer av vallningar för att dra några säkra slutsatser. Här verkar ju även många andra  t.ex. Knut Nystad hålla med mig. Jag är dock optimistisk att tro att vi inom en nära framtid får bättre kunskap om vallans möjligheter att tränga in i belaget. Detta borde gå att mäta exakt vid olika temperaturer och tidsförhållanden och jämföras med de mätningar som finns i boken "bra glid" och som Swix stödjer sig på.

Anm: Jag har störst förhoppningar att vår egen speedzone klarar ut detta. Han har absolut rätt utbildning och andra tekniska förutsättningar att ha en chans att göra detta. Tyvärr verkar ju McHammer (som har liknande utbildning och erfarenhet) inte vara aktiv på forum längre och kanske heller inte forskar längre vilket är synd.

* Kuzmin har ju i sin forskning visat att vallade skidor tar upp smuts i större grad än stålsicklade och ovallade skidor. Det kan vara en orsak till att vallade skidor förlorar i glid efter viss sträcka (vilket ju de flesta, inklusive Knut Nystad) ser ut att hålla med om. "Mikrohårsteorin", dvs att vallan bakar in mikrohår från stenslipningen och sedan kommer fram når vallan nöts bort, åtgärdas säkert av skickliga vallare genom att de borstas bort noggrannt innan valningen men många av oss amatörer missar kanske detta.

I båda fallen tyder ju det hela på att det verkligen finns valla i ytskiktet även om det ser ut som att allt är bortborstat (enligt instruktionen).

Anm: JAG tror att många motionärer inte glider bra trots supervalla under beror på att de inte genomfört denna borstning ordentligt. 

[Lars-Erik]

Tiden för öppna spåren och Vasalopp närmar sig med stormsteg. Främst för nytillkomna skidforumläsare och medlemmar tar jag mig därför friheten att lyfta upp min tråd så att alla ser att glidvalla faktiskt inte alls behövs för att genomföra ett Vasalopp på ett utmärkt sätt (det finns ju fortfarande de som tror att detta är mer eller mindre omöjligt livligt påhejade av Vallaindustrin, Vasaloppets försäljningsindustri och de flesta sportaffärerna). Om du vill veta mer om den historiska utvecklingen och de viktigaste erfarenheterna läser du bara mitt första inlägg på denna tråd och de länkar där du finer intressanta.

Kort sammanfattning efter att jag (numera 70 årig lätt överviktig gubbe) har  genomfört 23 Vasalopp/öppna spår utan glidvalla under mina skidor:

Mitt stora "Vasaloppstest" på stålsicklade skidor omfattar numera 23 Vasalopp/öppna spår, totalt 207 mil i fädrens spår.

MIN HYPOTES (läs: bra underbyggd förmodan) och numera PERS(S)ONLIGA ÖVERTYGELSE är följande: Stålsickling (t.ex. med Kuzmins eller Primaterias metoder, ibland kombinerat med rillning) är det bästa, billigaste, miljömässigt sundaste och säkraste alternativet för de allra flesta motionärerna för träning och t.ex. på Vasaloppet (oberoende vad de säger på din sportaffär eller vad SWIX Vallaskola rekommenderar).

Som stöd för denna hypotes har jag hittills följande argument:

A. Pers(s)onligt test: Mina erfarenheter av 9 genomförda Vasalopp och 14 öppna spår på stålsicklade skidor (tre olika par som jag åkt vardera 8 , 10 resp. 5 gånger på):

Teståkare: Lätt överviktig gubbe numera 70 år, och nu även välkänd på skidforum och andra media.

Test: 9 Vasalopp och 14 öppna spår 2006-2014
Tider: 2006: Öppna spåren: 5.29 och 5.50; Vasalopp: 6.41
2007: Öppet spår söndag: 6.31; Vasalopp 6.31
2008: Öppna spåren: 5.57 och 5.56; Vasalopp: 6.38
Medalj vid två av tillfällena
2009: Öppna spåren: 7.01 och 6.28; Vasalopp: 6.33
2010: Öppna spåren: 6.56 och 7.17; Vasalopp: 6.47
2011: Öppet spår söndag : 6.35; Vasalopp: 6.48
2012: Öppet spår söndag: 6.07; Vasalopp: 6.37
2013: Öppna spåren: 6.43 och 7.10; Vasaloppet: 7.53
2014: Öppet spår söndag: 7.16, Vasaloppet: 8.57
Anm: Jag har nu totalt åkt 41 Vasalopp och 18 öppna spår, totalt 59 lopp, så jag påstår att jag har mycket att jämföra med i förhållande till de flesta.

B. Erfarenhet av träning drygt 9 säsonger:
Jag har ju nu åkt drygt nio säsonger praktiskt taget bara stålsicklat (drygt 1000 mil) och förfunnit att det är det perfekta alternativet för mig. Jag anser att jag numera alltid har bra glid på skidorna även på träning (och det hade jag INTE alltid förr eftersom jag inte alltid hade tid att glidvalla och/eller vallade bort mig då och då) och jag kan tillbringa mer tid i spåret (= den tid jag tidigare använde i vallaboden-den lilla tid det tar att då och då fräscha upp stålsicklingen). Och dessutom slipper jag obehaget att andas in fluorångor.

C. Övrigt. De allra flesta (inte alla) som SJÄLVA PRÖVAT stålsickling och uttalat sig på skidforum ser ut att ha lika positiva erfarenheter som jag (t.ex. från resultat på seedningslopp/ Vasalopp/öppet spår etc). De tester som gjorts av medlemmar på skidforum indikerar att glidvallade skidor ofta ser ut att tappa i glid efter en viss sträcka medan stålsicklade skidor i stort sett behåller glidet. Skillnaderna är dock små och kan vara svåra att säkerställa i praktiken t.ex. på Vasaloppet. En annan tråd på detta forum indikerar ju att numera är det c:a 40 % av de som uttalat sig som stålsicklar. I början var jag ju betydligt mera ensam så det har uppenbarligen skett en stor förändring både konkret och speciellt i attityder.

I min sammanfattning tar jag även med följande (lätt redigerade) inlägg av Niklas som jag själv tycker klart stärker min subjektiva upplevelse att jag glider väl så bra som (bättre än ?) de flesta motionärer omkring mig i slutet av Vasaloppen:

Jag har kollat upp statistiken på Vasaloppets resultatsidor. Mellantider i Evertsberg finns sparade från 2001 och framåt, och jämför man t ex 2001-2005 (stenslipade glidytor) mot 2006-2010 (stålsicklade glidytor) så är det slående att Lars-Eriks genomsnittliga slutplaceringar är väldigt lika, vilket borde innebära ungefär lika bra motstånd, men genomsnittliga upphämtningen från Evertsberg till Mora ökar ändå från 133 till 357 placeringar efter övergång till stålsicklade belag. Slutsatser får väl var och en dra själv, men min egen högst personliga dito blir att Lars-Erik ser ut att ha ganska bra fog för sina slutsatser att han tycker att de stålsicklade skidparen glidit minst lika bra trots nästan helt obefintligt "underhåll" av glidytorna.

Statistik år för år (placering i Evertsberg - slutplacering):
2001: 2791-2588=203
2002: 3120-3073=47
2003: 3137-2908=229
2004: 3628-3468=160
2005: 4104-4080=24

Genomsnittlig slutplacering: 3223,4
Genomsnittligt avancemang från Evertsberg: 132,6 placeringar

Motsvarande statistik för åren med stålsicklade skidor:

2006: 3151-2779=372
2007: 3104-2871=233
2008: 3263-3157=106
2009: 4112-3599=513
2010: 4607-4045=562
2011: 5056-4518=538
2012: 5652-5568=84

Genomsnittlig slutplacering 2006-2010: 3290,2
Genomsnittligt avancemang från Evertsberg 2006-2010: 357,2 placeringar

Genomsnittlig slutplacering 2006-2012: 3791
Genomsnittligt avancemang från Evertsberg 2006-2012: 344 placeringar

Eget tillägg från fjolårets Vasalopp: Placering i Evertsberg 7404, placering i Mora 6948 dvs 456 vunna placeringar från Evertsberg.
Eget tillägg efter årets Vasalopp: Som synes var ju min tid i årets Vasalopp inte mycket att skryta med men jag är faktiskt glad att jag tog mig i mål. Tendensen höll dock i sig och jag vann 402 placeringar från Evertsberg till Mora. 
Ny sammanfattning 12/4 2014:

Mitt stora "Vasaloppstest" på stålsicklade skidor omfattar numera 23 Vasalopp/öppna spår, totalt 207 mil i fädrens spår.

MIN HYPOTES (läs: bra underbyggd förmodan) och numera PERS(S)ONLIGA ÖVERTYGELSE är följande: Stålsickling (t.ex. med Kuzmins eller Primaterias metoder, ibland kombinerat med rillning) är det bästa, billigaste, miljömässigt sundaste och säkraste alternativet för de allra flesta motionärerna för träning och t.ex. på Vasaloppet (oberoende vad de säger på din sportaffär eller vad SWIX Vallaskola rekommenderar).

Som stöd för denna hypotes har jag hittills följande argument:

A. Pers(s)onligt test: Mina erfarenheter av 9 genomförda Vasalopp och 14 öppna spår på stålsicklade skidor (tre olika par som jag åkt vardera 8 , 10 resp. 5 gånger på):

Teståkare: Lätt överviktig gubbe numera 70 år, och nu även välkänd på skidforum och andra media.

Test: 9 Vasalopp och 14 öppna spår 2006-2014
Tider: 2006: Öppna spåren: 5.29 och 5.50; Vasalopp: 6.41
2007: Öppet spår söndag: 6.31; Vasalopp 6.31
2008: Öppna spåren: 5.57 och 5.56; Vasalopp: 6.38
Medalj vid två av tillfällena
2009: Öppna spåren: 7.01 och 6.28; Vasalopp: 6.33
2010: Öppna spåren: 6.56 och 7.17; Vasalopp: 6.47
2011: Öppet spår söndag : 6.35; Vasalopp: 6.48
2012: Öppet spår söndag: 6.07; Vasalopp: 6.37
2013: Öppna spåren: 6.43 och 7.10; Vasaloppet: 7.53
2014: Öppet spår söndag: 7.16, Vasaloppet: 8.57
Anm: Jag har nu totalt åkt 41 Vasalopp och 18 öppna spår, totalt 59 lopp, så jag påstår att jag har mycket att jämföra med i förhållande till de flesta.


B. Erfarenhet av träning drygt 9 säsonger:
Jag har ju nu åkt drygt nio säsonger praktiskt taget bara stålsicklat (drygt 1000 mil) och förfunnit att det är det perfekta alternativet för mig. Jag anser att jag numera alltid har bra glid på skidorna även på träning (och det hade jag INTE alltid förr eftersom jag inte alltid hade tid att glidvalla och/eller vallade bort mig då och då) och jag kan tillbringa mer tid i spåret (= den tid jag tidigare använde i vallaboden-den lilla tid det tar att då och då fräscha upp stålsicklingen). Och dessutom slipper jag obehaget att andas in fluorångor.

C. Övrigt. De allra flesta (inte alla) som SJÄLVA PRÖVAT stålsickling och uttalat sig på skidforum ser ut att ha lika positiva erfarenheter som jag (t.ex. från resultat på seedningslopp/ Vasalopp/öppet spår etc). De tester som gjorts av medlemmar på skidforum indikerar att glidvallade skidor ofta ser ut att tappa i glid efter en viss sträcka medan stålsicklade skidor i stort sett behåller glidet. Skillnaderna är dock små och kan vara svåra att säkerställa i praktiken t.ex. på Vasaloppet. En annan tråd på detta forum indikerar ju att numera är det c:a 40 % av de som uttalat sig som stålsicklar. I början var jag ju betydligt mera ensam så det har uppenbarligen skett en stor förändring både konkret och speciellt i attityder.

I min sammanfattning tar jag även med följande (lätt redigerade) inlägg av Niklas som jag själv tycker klart stärker min subjektiva upplevelse att jag glider väl så bra som (bättre än ?) de flesta motionärer omkring mig i slutet av Vasaloppen:

Jag har kollat upp statistiken på Vasaloppets resultatsidor. Mellantider i Evertsberg finns sparade från 2001 och framåt, och jämför man t ex 2001-2005 (stenslipade glidytor) mot 2006-2010 (stålsicklade glidytor) så är det slående att Lars-Eriks genomsnittliga slutplaceringar är väldigt lika, vilket borde innebära ungefär lika bra motstånd, men genomsnittliga upphämtningen från Evertsberg till Mora ökar ändå från 133 till 357 placeringar efter övergång till stålsicklade belag. Slutsatser får väl var och en dra själv, men min egen högst personliga dito blir att Lars-Erik ser ut att ha ganska bra fog för sina slutsatser att han tycker att de stålsicklade skidparen glidit minst lika bra trots nästan helt obefintligt "underhåll" av glidytorna.

Statistik år för år (placering i Evertsberg - slutplacering):
2001: 2791-2588=203
2002: 3120-3073=47
2003: 3137-2908=229
2004: 3628-3468=160
2005: 4104-4080=24

Genomsnittlig slutplacering: 3223,4
Genomsnittligt avancemang från Evertsberg: 132,6 placeringar

Motsvarande statistik för åren med stålsicklade skidor:

2006: 3151-2779=372
2007: 3104-2871=233
2008: 3263-3157=106
2009: 4112-3599=513
2010: 4607-4045=562
2011: 5056-4518=538
2012: 5652-5568=84

Genomsnittlig slutplacering 2006-2010: 3290,2
Genomsnittligt avancemang från Evertsberg 2006-2010: 357,2 placeringar

Genomsnittlig slutplacering 2006-2012: 3791
Genomsnittligt avancemang från Evertsberg 2006-2012: 344 placeringar

Eget tillägg från Vasaloppet 2014: Placering i Evertsberg 7404, placering i Mora 6948 dvs 456 vunna placeringar från Evertsberg.
Kommentar: Som synes var ju min tid i årets tunga Vasalopp inte mycket att skryta med men jag är faktiskt glad att jag tog mig i mål. Tendensen höll dock i sig och jag vann 402 placeringar från Evertsberg till Mora. 

Jag vet inte riktigt hur jag kan redovisa motsvarande från 2013 ?