tre Vasalopp på samma sicklade skidor

[MC Hammer]

Eller också why bother.. oavsett om VL och markägarna går loss med värsta plockepinn-maskinen och gör parkeringsplats av hela backen så kommer det bara finnas ett säkert kort för att få en smidigare inledning på loppet (som man kan påverka själv iaf): Träna hårdare och bli bättre så att man kan fixa bättre seedning.

Tack vare lite flyt med seedningsgränserna har jag nu i min enda seedningslöptävling kvalat in mej till grupp C på Stockholm Marathon, och det ledet har startnummer ned till 400 så jag kommer att kunna stå jättenära eliten. Inspirerande, men lite farligt...

Hoppas (satsar) på motsvarande flyt (skicklighet) inför nästa VL.

[GreatSki]

När det gäller trafiken och även i Vasloppsstarten så stämmer det fint, åker alla lika fort eller de framför vill åka fortare så flyter det bra, problemet är bara när man börjar plocka filer eller skidspår, då hjälper det inte att alla åker lika fort, då blir det stopp. Så även om alla åkte lika fort (vilket man nu inte heller gör), så skulle likt förbannat bli kaos när det går från typ 40 spår till 8 eller 6.

Hmm..., undrar om inte den ökande lutningsvinkeln i sig (backen), är en starkt bidragande orsak till att det blir stopp. ;) Jag vet då ingen, nu levande, som åker lika fort uppför backen som på startrakan, och, ja..., då blir det stopp när dom framförvarande når fram till backen. Som sagt, bit ihop och träna lite hårdare så kanske ni kommer fram ett par startled, det är nog enda lösningen på problemet.

Lycka till!

[Niklas]

Nja, hade det varit lika många spår på startrakan och hela första backen upp, och om alla hållit konstant avstånd till åkaren framför, så så hade backen bara inneburit att Gammelfarmor i led 10 fått finna sig att inte åka startrakan snabbare än Svärd och pojkarna rusar uppför backen. =)

 

Fast i praktiken orkar inte alla hålla konstant avstånd, så det uppstår luckor hela tiden och hade geografin och finanserna tillåtit det så hade det bara varit för arrangörerna att sätta sig ned och reda ut i vilken takt såna luckor uppstår i olika fören, och utifrån det räkna ut i vilken takt de kan dra ned till färre antal spår utan att någon behöver bromsa.

[Lars-Erik]

Eller också why bother.. oavsett om VL och markägarna går loss med värsta plockepinn-maskinen och gör parkeringsplats av hela backen så kommer det bara finnas ett säkert kort för att få en smidigare inledning på loppet (som man kan påverka själv iaf): Träna hårdare och bli bättre så att man kan fixa bättre seedning.

Tack vare lite flyt med seedningsgränserna har jag nu i min enda seedningslöptävling kvalat in mej till grupp C på Stockholm Marathon, och det ledet har startnummer ned till 400 så jag kommer att kunna stå jättenära eliten. Inspirerande, men lite farligt...

Hoppas (satsar) på motsvarande flyt (skicklighet) inför nästa VL.

Gratulerar till din fina seedning i Stockholm Maraton. Vi kommer med stort intresse att följa din framfart där. Du ser ju verkligen ut att vara på väg uppåt så det mål jag satt för dig går säkert att uppnå.

 

JAG tror att det skulle gå att göra en hygglig SIMULERING av hur det ser ut i Vasaloppet med olika förutsättningar och genom att göra olika åtgärder som arrangörerna rimligen kan göra. Jag vidhåller att en sådan modellering borde bygga på någon typ av "strömningslagar" med inslag av statistik (det kanske delvis kan fånga upp tillfälliga fenomen som du och Niklas nämner).

* Finns det inte någon på skidforum som är på väg att göra t.ex. examensarbete och är bra på datorer och intresserad att göra ett sådant arbete ?

Eventuellt kan jag bidra till tips hur det borde göras.

Ett sådant arbete skulle säkert få stort genomslag i media och hos Vasaloppsarrangörerna.

 

Anm: JAG tror en sådan modellering INTE är speciellt lika den jag skulle försöka mig på om jag skulle försöka mig på för att modellera Stockholmstrafiken i rusningstid (jag har bara erfarenhet av att åka från Stockholm till Uppsala i rusningstid och min erfarehet är att folk beter sig snarast kaotiskt när de blir stressade)

[MC Hammer]

Det var ju spännande att DU har ett mål uppsatt för MIG !

Annars när det gäller mål som folk sätter upp för sig själva så är jag lite fundersam. När man tittar på olika forum för konditionsidrotter så är det inför varje stort lopp nån tråd "vad är ditt mål för xx-loppet". Folk tenderar då att vara så jäkla försiktiga, inte pessimistiska men iaf "återhållsamt optimistiska".

Men då sätter man upp mentala spärrar för sig själv. Helt onödigt. Man har x antal tusen andra att tävla mot på det stora loppet och behöver inte en motståndare till.

 

Den viktigaste lärdomen jag tar med mej efter lördagens halvmara (Kungsholmen Runt) är hur jäkla viktig den mentala biten är. Sett till träningstider på snabbdistanspass på flack asfalt, och extrapolerat lite för kolhydratladdning och lite extra vila innan, så borde jag inte kunnat springa snabbare än ca 1:38-1:40. Jag sprang främst loppet för att slippa starta i sista led på maran, och att få lite race-erfarenhet i löpsammanhang. Gränserna för grupp C/D lär gå vid 1:35/1:50 på halvmara. Så vad tusan.. att springa i "kontrollerat" öppningstempo och landa på ca 1:39 skulle inte förbättra situationen jämfört med att tvärslockna och sedan krypa hem på 1:49. Så jag bestämde mej för att satsa. Gick ut i sådant tempo som jag normalt bara fixar att hålla ca 5km på träning. Naturligtvis hade jag en brutalt slitsam andra halvmil. Men jag lyckades få det att lossna sedan vid 12-13km. Tiden 1:33:51 ger 4:27/km och det längsta pass jag tidigare orkat genomföra i det tempot var 7km.

 

Slutsats: Tack vare att gränserna ligger som dom gör så lyckades jag rasera den mentala barriär som jag, helt i onödan, intuitivt och oavsiktligt hade byggt upp vid ca 1:38.

 

Så inför framtida lopp ("framtids segrar") bör det vara bättre att låta bli att sätta upp några mentala barriärer för den egna kapaciteten in the first place.

 

Mitt mål nu närmast blir följaktligen att vinna Stockholm Marathon.. hehe..

[Niklas]

Slutsats: Tack vare att gränserna ligger som dom gör så lyckades jag rasera den mentala barriär som jag, helt i onödan, intuitivt och oavsiktligt hade byggt upp vid ca 1:38.

Bra sprunget!

 

Jo de mentala spärrarna har stor betydelse. Jag kommer ihåg att jag läst om en del exempel på tider som en gång i tiden ansetts omöjliga (som engelska milen på under 4 minuter, men när väl någon var först att slå denna tid och visa att det inte alls var omöjligt så dröjde det inte alltför länge innan det rasslade till och en hoper andra löpare också klarade den gamla drömgränsen. (Kommer ej ihåg när eller vart jag läste det.)

 

Själv brukar jag sätta upp flera olika mål för en tävling. Ett drömscenario där jag verkligen siktar mot stjärnorna och, några olika lägre ställda mål, varav det lägsta mer är någon "skamgräns" som jag är rätt övertygat om att klara i princip när som helst, och är förutsättningarna bara goda så har jag i första hand drömscenariot i huvudet när jag står på startlinjen, för att sedan gradvis växla ned till andra målsättningarna om/när det märks att högre målsättningar är helt orealistiska. Undantaget är de längsta loppen jag sprungit (78,5 resp 100 km). De är så långa så där har jag i princip bara haft som målsättning att komma i mål över huvud taget, att öppna lungt, t ex att gå i uppförsbackar och försöka anpassa tempot så att jag fortfarande är fräsch i benen efter x antal mil, och andra inte så tidsfixerade mål, mest för att undvika negativa tankar om jag t ex upptäcker att lårmusklerna är tvärstumma redan efter 5 km och med 95 km kvar (hände i senaste 100 km loppet p g a dåliga träningsmöjligheter det året och första tempopasset (halvmara) 1 el 2 veckor före, men jag lyckades ta mig i mål ändå på min hittills "snabbaste" tid på den distansen, så jag lyckades vända en klockren katastroföppning till hittills största "mentala bedriften" i tävlings-sammanhang).

 

Idag sprang jag halvmara, men har haft förkylning i kroppen sedan i tisdags, och var inte riktigt 100 % återställd, gjorde jag ett noga övervägt val mellan att jogga runt med "handbromsen i" eller att strunta i alltihopa, men valde det förstnämnda (använde pulsklockan som "handbroms" och försökte t ex undvika att gå över 150 i puls första varvet). Himla skönt ändå att få komma ut och röra på mig och träffa lite folk igen (hu så uttråkad man blir av att bara jobba hemma hemma och vila flera dar i sträck... :rolleyes: ). Kul överraskning också att i icke-skidsammanhang träffa Jouni, som hade mer krafter än mig och sprang förbi på andra varvet och såg väldigt stark ut. =)

 

Tillägg: Exakt det jag skrev om engelska milen hittar jag inte, men att den 4-minutersbarriären ansågs vara mer ett psykologiskt än ett fysiologiskt hinder och vilken mental approach Bannister använde för att bli den den första att passera den drömgränsen skriver Tim Noakes mycket om i kapitel 8 av Lore of Running (Fourth Edition), som även finns online här (sökord "Bannister", välj sid 515).

Edited May 17, 2008 by Niklas

[MC Hammer]

Nja.. Niklas, jag har en känsla av att diverse backup-mål kan innebära att man lägger tegelstenar till de mentala murarna.

Lite opraktiskt att ha ett absolut tidsmål på ett lopp som är så beroende av föret. Sikta om till att klå LE:s bästa placering och skippa alla reservplaner, så tar du det!

 

Vad är ditt PB på halvmara då ?

[HW]

Det var ju spännande att DU har ett mål uppsatt för MIG !

Annars när det gäller mål som folk sätter upp för sig själva så är jag lite fundersam. När man tittar på olika forum för konditionsidrotter så är det inför varje stort lopp nån tråd "vad är ditt mål för xx-loppet". Folk tenderar då att vara så jäkla försiktiga, inte pessimistiska men iaf "återhållsamt optimistiska".

Men då sätter man upp mentala spärrar för sig själv. Helt onödigt. Man har x antal tusen andra att tävla mot på det stora loppet och behöver inte en motståndare till

Hur kul är det att sätta upp för höga mål? I längden tror jag knappast det är positivt för en vanlig motionär att sätta upp mål som man bara når när man har en sån där absolut toppdag. Jag tillhör de som sätter rätt försiktiga mål. Dock är det inte alltid att det mål som kommuniceras utåt är desamma som de mål som jag egentligen känner att jag borde ha.

För egen del har de inte skapat några mentala spärrar utan jag har slagit mina mål 4 av 5 vasalopp, samtliga Lidingölopp och runt hälften av de småtävlingar jag brukar åka/springa/cykla. Klart mer motiverande att slå sina mål än att missa dem!

[Lars-Erik]

Det var ju spännande att DU har ett mål uppsatt för MIG !

Annars när det gäller mål som folk sätter upp för sig själva så är jag lite fundersam. När man tittar på olika forum för konditionsidrotter så är det inför varje stort lopp nån tråd "vad är ditt mål för xx-loppet". Folk tenderar då att vara så jäkla försiktiga, inte pessimistiska men iaf "återhållsamt optimistiska".

Men då sätter man upp mentala spärrar för sig själv. Helt onödigt. Man har x antal tusen andra att tävla mot på det stora loppet och behöver inte en motståndare till.

 

Den viktigaste lärdomen jag tar med mej efter lördagens halvmara (Kungsholmen Runt) är hur jäkla viktig den mentala biten är. Sett till träningstider på snabbdistanspass på flack asfalt, och extrapolerat lite för kolhydratladdning och lite extra vila innan, så borde jag inte kunnat springa snabbare än ca 1:38-1:40. Jag sprang främst loppet för att slippa starta i sista led på maran, och att få lite race-erfarenhet i löpsammanhang. Gränserna för grupp C/D lär gå vid 1:35/1:50 på halvmara. Så vad tusan.. att springa i "kontrollerat" öppningstempo och landa på ca 1:39 skulle inte förbättra situationen jämfört med att tvärslockna och sedan krypa hem på 1:49. Så jag bestämde mej för att satsa. Gick ut i sådant tempo som jag normalt bara fixar att hålla ca 5km på träning. Naturligtvis hade jag en brutalt slitsam andra halvmil. Men jag lyckades få det att lossna sedan vid 12-13km. Tiden 1:33:51 ger 4:27/km och det längsta pass jag tidigare orkat genomföra i det tempot var 7km.

 

Slutsats: Tack vare att gränserna ligger som dom gör så lyckades jag rasera den mentala barriär som jag, helt i onödan, intuitivt och oavsiktligt hade byggt upp vid ca 1:38.

 

Så inför framtida lopp ("framtids segrar") bör det vara bättre att låta bli att sätta upp några mentala barriärer för den egna kapaciteten in the first place.

 

Mitt mål nu närmast blir följaktligen att vinna Stockholm Marathon.. hehe..

Ett viktigt mål får varje seriöst satsande maratonlöpare av din kaliber borde väl vara att komma under 3 timmar (med eller utan mentala spärrar !), dvs att din sluttid blir 2.??,??

och därmed kunna jämföras med segraren på detta sätt att beskriva det.

Men du kanske redan klarat det ?

 

I just ditt fall skulle väl nästa mål kunna vara 2.48 (= Niklas verkliga mål, gissa varför ?)

För att nå dit bör du väl springa första varvet på si så där 2.21-2.22 , det var ungefär vad jag klarade i din ålder och jag tror med likartad träning. Och jag gjorde det nog genom att tillämpa graderade målsättningar ungeför som Niklas och HW förespråkar. Detta har dessutom definitivt hjälpt mig att jag faktiskt aldrig brutit en tävling i hela mitt liv, varken i löpning, skidor, skidOL och orientering (och just där är det nog lite ovanligt, eller vad säger t.ex. jo)

[Niklas]

Jag hittade precis skidglids-examensarbetet som gjorts i Stures Hogmarks forskargrupp. Har ej hunnit läsa något själv ännu utan har mest tittat på bilderna. =)

 

Vad är ditt PB på halvmara då ?

1:21:18 om jag kommer ihåg sekunderna rätt. (Lääänge sedan nu... =) )

Tanken med att ha flera målsättningar är att ha någon reservplan att falla tillbaka på om drömscenariot skiter sig, men det gäller förstås samtidit att inte ge upp och sänka målsättningen för lätt. =)

[MC Hammer]

Tja.. jag har funderat en del ytterligare på hur man ska lägga upp mål och tankar inför och under Stockholm Marathon. Mitt nysatta halvmarapers skulle motsvara 3:18 enligt McMillans kalkylator, men jag tänker inte låta en simpel algoritm sätta min målbild så det struntar jag i.

Mitt första mål är att jag vill inte avsluta loppet och tänka "tusan, jag kunde fått bättre tid om jag satsat lite hårdare"

Och så vill jag uppnå "Runners High" och springa så stora delar av loppet som möjligt i detta tillstånd. Jag lyckades komma dit vid ca 13km på halvmaran. Då hade jag knappt någon koll alls på hur jag låg till tidsmässigt. Ingen igenomtänkt mellantidsschema och ingen klocka. Däremot hade jag en rygg som jag följt länge och sedan fått släppa och sedan kommit ikapp, och förbi just vid 13 km. Sedan kändes det som allt släppte och jag kunde springa mycket avslappnat och vända trenden från att mest tappa till att mest plocka placeringar.

 

När det gäller löpning så tror jag att "Runners High" handlar om att när man pressar sig hårdare än man normalt gör så lyckas man någon gång också förbättra sin löpekonomi på kuppen fastän det kanske är omedvetet. Men det kräver att man lyckas springa avslappnat samtidigt som man pressar sig hårt, vilket är svårt.

 

Frågan är då om det finns något motsvarande "skiers high" ?

Kanske från ca 15km på VL och in mot Mångsbodarna. Då kände jag ett grymt flyt. Också då hade jag nollkoll på klocka och tidsschema, men däremot tyckte jag det var oerhört inspirerande att ha kommit upp bland bättre seedade åkare då jag plockat ungefär ett helt startled av åkare med sämre fäste än jag i inledningen av loppet. Och så är det ju så sagolikt vackert där uppe på myrarna.

 

Förresten: kan förstå att du Lars-Erik slutade springa marathon, för det kan kanske bli lite slitsamt när man har för vana att prova hela sträckan två dagar på raken veckan innan tävlingen. "värst som vanligt".. eller hur var det nu de skrev i senaste Vasalöparen ?

[Niklas]

Frågan är då om det finns något motsvarande "skiers high" ?

Kanske från ca 15km på VL och in mot Mångsbodarna. Då kände jag ett grymt flyt.

Sista två milen har varit såna för mig många år. Skönt flyt och en känsa av att det bara varit att ösa på och plocka så många placeringar som möjligt. Vanligtvis säsongens två roligaste mil. =) (Främsta undantaget är årets Vasalopp, som ju mest gick ut på att rätta in sig i kön och hålla någon annans tempo, vilket jag har svårare för.)

Förresten: kan förstå att du Lars-Erik slutade springa marathon, för det kan kanske bli lite slitsamt när man har för vana att prova hela sträckan två dagar på raken veckan innan tävlingen. "värst som vanligt".. eller hur var det nu de skrev i senaste Vasalöparen ?

Oj, var han med igen? Det missade jag och veckans nummer har redan hunnit gå i pappersinsamlingen... * leta leta... *

Ah, här är det (tredje stycket): "Lars Erik Persson, OK Renen, matematikprofessor från Luleå och Uppsala, var "som vanligt" värst genom att köra 3 lopp (Öppet Spår både söndag och måndag samt

Vasaloppet). ".

[Lars-Erik]

Tja.. jag har funderat en del ytterligare på hur man ska lägga upp mål och tankar inför och under Stockholm Marathon. Mitt nysatta halvmarapers skulle motsvara 3:18 enligt McMillans kalkylator, men jag tänker inte låta en simpel algoritm sätta min målbild så det struntar jag i.

Mitt första mål är att jag vill inte avsluta loppet och tänka "tusan, jag kunde fått bättre tid om jag satsat lite hårdare"

Och så vill jag uppnå "Runners High" och springa så stora delar av loppet som möjligt i detta tillstånd. Jag lyckades komma dit vid ca 13km på halvmaran. Då hade jag knappt någon koll alls på hur jag låg till tidsmässigt. Ingen igenomtänkt mellantidsschema och ingen klocka. Däremot hade jag en rygg som jag följt länge och sedan fått släppa och sedan kommit ikapp, och förbi just vid 13 km. Sedan kändes det som allt släppte och jag kunde springa mycket avslappnat och vända trenden från att mest tappa till att mest plocka placeringar.

 

När det gäller löpning så tror jag att "Runners High" handlar om att när man pressar sig hårdare än man normalt gör så lyckas man någon gång också förbättra sin löpekonomi på kuppen fastän det kanske är omedvetet. Men det kräver att man lyckas springa avslappnat samtidigt som man pressar sig hårt, vilket är svårt.

 

Frågan är då om det finns något motsvarande "skiers high" ?

Kanske från ca 15km på VL och in mot Mångsbodarna. Då kände jag ett grymt flyt. Också då hade jag nollkoll på klocka och tidsschema, men däremot tyckte jag det var oerhört inspirerande att ha kommit upp bland bättre seedade åkare då jag plockat ungefär ett helt startled av åkare med sämre fäste än jag i inledningen av loppet. Och så är det ju så sagolikt vackert där uppe på myrarna.

 

Förresten: kan förstå att du Lars-Erik slutade springa marathon, för det kan kanske bli lite slitsamt när man har för vana att prova hela sträckan två dagar på raken veckan innan tävlingen. "värst som vanligt".. eller hur var det nu de skrev i senaste Vasalöparen ?

Vi har med intresse följt din framfart i Stockholm Maraton idag. 3.23 var väl bra med tanke på din halvmaratontid och den värme som rådde. Och grattis till att du klarade topp tusen även om jag förstår att du halkade bakåt lite i slutet.

 

Jag vidhåller att med tanke på att du fortfarande är på väg uppåt och att du kan få betydligt bättre förutsättningar (mindre varmt, flackare bana etc.) så är det fullt realistiskt att du snart klarar även den magiska tretimmarsvallen på maraton. Titta bara inte för djupt i flingpaketet utan kör så det ryker istället. Det som krävs är ju bara att du håller samma fart hela banan som du höll första kilometern idag.

 

MC Hammer, vi är intresserade av att höra din beskrivning av det hela (vi som prövat vet ju att Maraton även normalt är en stor prövning och i denna värme kan det väl vara förskräckligt ?)

 

Hur klarade ni er andra på skidforum ?

[MC Hammer]

Tja.. 21,1-splitten låg mindre än minuten från halvmarapers. Men andra 21:an en kvart långsammare. Så många skulle nog mena att jag spände bågen för hårt men jag vette tusan.. Att benen stumnar när man springer mara ligger i sakens natur så varför inte passa på att bygga lite tidsbuffert medan man har fräscha ben (?)

Jag kommer nu att gå med i NVSK inför kommande skidsäsong och de behagat publicera reportage om min mara:

http://www.nvskidor.se/artikel/102/

[enklaresport]

Tja.. 21,1-splitten låg mindre än minuten från halvmarapers. Men andra 21:an en kvart långsammare. Så många skulle nog mena att jag spände bågen för hårt men jag vette tusan.. Att benen stumnar när man springer mara ligger i sakens natur så varför inte passa på att bygga lite tidsbuffert medan man har fräscha ben (?)

Jag kommer nu att gå med i NVSK inför kommande skidsäsong och de behagat publicera reportage om min mara:

http://www.nvskidor.se/artikel/102/

Nä, tidsbuffert funkar inte och speciellt inte inom löpning. Hade du löpt 5 minuter långsammare på första halvan så kanske du klarat jämna halvor men det är förstås så mycket annat som spelar in som andel långpass, röda och vita muskelfibrer, träningsbakgrund osv. Men jag hävdar bestämt att ett jämnt maratonlopp är att föredra.

Men bra sprunget hursom! :-)

[Stefan Sand]

Tja.. 21,1-splitten låg mindre än minuten från halvmarapers. Men andra 21:an en kvart långsammare. Så många skulle nog mena att jag spände bågen för hårt men jag vette tusan.. Att benen stumnar när man springer mara ligger i sakens natur så varför inte passa på att bygga lite tidsbuffert medan man har fräscha ben (?)

Jag kommer nu att gå med i NVSK inför kommande skidsäsong och de behagat publicera reportage om min mara:

http://www.nvskidor.se/artikel/102/

He he, samma teori som min fru brukar köra. "Lika bra att springa snabbt i början för då har man hunnit längre när man blivit trött".

Inte helt lätt att argumentera mot den tesen ;)

 

Hursomhelst, grattis till ett väl genomfört lopp. Jag följde loppet från sidan och fan vet om inte en liten idé fötts att själv prova nästa år. Jag som svurit att aldrig ge mig på ett marathon.

[Lars-Erik]

Tja.. 21,1-splitten låg mindre än minuten från halvmarapers. Men andra 21:an en kvart långsammare. Så många skulle nog mena att jag spände bågen för hårt men jag vette tusan.. Att benen stumnar när man springer mara ligger i sakens natur så varför inte passa på att bygga lite tidsbuffert medan man har fräscha ben (?)

Jag kommer nu att gå med i NVSK inför kommande skidsäsong och de behagat publicera reportage om min mara:

http://www.nvskidor.se/artikel/102/

Tusen tack för intressant beskrivning, detta gillar jag. Jag gjorde på samma sätt som du när jag började min Marathonkarriär. Några gånger i början (innan jag sprang Stockholm Marathon) tappade jag klart i slutet men det bara sporrade mig att jag faktiskt hade högre kapacitet. Och så småningom blev jag jämnheten själv vilket du kan konstatera på mina tider på Stockholm Marathon.

Du har inspirerat mig att kanske göra comeback nästa är efter många år i träda. Men nu givetvis på helt andra tider än jag kunde då.

Roligt också att vi fick en förklaring på det här med MC Hammer.

JAG är övertygad omatt du kan kapa mycket på din tid, det känner jag på mig. Säkert under tre timmar när det lyckas.

Under de år jag oftast sprang under tre timmar var min huvudträning att springa 6 X 1000 m. (på c:a 3.20-3.30) och ett superlångt sakta pass (30-35 km.)en gång i veckan när det närmade sig. Resten var jag mindre noga med, t.ex. joggade jag med klubben och orienterade mycket på den tiden. Om det nu kan vara något tips till dig.

[MC Hammer]

Nä, tidsbuffert funkar inte och speciellt inte inom löpning. Hade du löpt 5 minuter långsammare på första halvan så kanske du klarat jämna halvor men det är förstås så mycket annat som spelar in som andel långpass, röda och vita muskelfibrer, träningsbakgrund osv. Men jag hävdar bestämt att ett jämnt maratonlopp är att föredra.

Men bra sprunget hursom! :-)

Detta kan stötas och blötas hur mycket som helst och var och en blir salig på sin tro. I ytterligare tillägg till nästföljande 2 inlägg av Stefan (+fru) Sand och Lars-Erik säger jag såhär:

 

Osannolikt att man gör ett perfekt lopp första maran, precis som när man debuterar på ÖS/VL. Så det får man se som lärdom för nästa. Nu vet jag vad det innebär att tävlingslöpa 27k i snitt 4:30-tempo och vad det kan göra med kroppen och vad det får för konsekvenser om man har 15k kvar. Därmed större chans att jag klarar av det tills nästa gång.

Edited June 3, 2008 by MC Hammer

[MC Hammer]

Måste ju bara gratulera Lars-Erik till över 100 000 visningar i sin tråd. Snart 500 inlägg också. Fast det hjälper ju till att den används som allmän chat.

Kul att du uppskattade mitt mara-reportage med Monty Python-tema på NVSK:s hemsida. Den "Crazy Doc" som nämns i ingressen är samma person som olle här på forum, vålarullssegraren. Trodde han skulle ha lite större förtroende för min marakapacitet efter att jag hade hängt med ändå ganska hyfsat när vi sprang långpass ihop i Nackareservatet tidigare i vår, 3 topp500-killar och jag. Men olle gissade ändå inte vassare än 3.44.

 

Ännu mer kul om vi får se L-E i marathon-comeback!

[Niklas]

Måste ju bara gratulera Lars-Erik till över 100 000 visningar i sin tråd. Snart 500 inlägg också.

Oj jösses, har det blivit så mycket? (...och fin symbolik i att det är en visning för varje krona i priset från Ångpanneföreningen =) ). Borde ju nästan rendera guldklocka eller nåt. =) Jag stämmer in i gratulationerna i alla fall. :)

 

 

Och ifall jag glömde skriva det tidigare: Grattis till marathondebuten MC Hammer! Jag har sett statistik i någon löparbok över riktigt lyckade marathonlopp på elitnivå och flacka banor och där kom de bästa resultaten för de som höll jämt tempo eller svagt positiv trend (gradvis snabbare mot slutet), fast när jag nämnde det för Lars-Erik påpekade han att de löparna hinner ju i mål innan vi vanliga dödliga brännt slut på det mesta av kolhydratladdningen och måste gå över till fettförbränning och därmed tappa fart, och det har han ju helt rätt i. Mina egna bästa lopp har jag tyckt mig ha en positiv trend, men det var ju innan GPS-klockan, så svårt veta om verkligen hastigheten gick upp eller om det framför allt var ansträngningsmässigt positiv trend men tempomessigt svagt sjunkade följt av liten ökning på slutet.

[joakim.j]

Nä' date=' tidsbuffert funkar inte och speciellt inte inom löpning. Hade du löpt 5 minuter långsammare på första halvan så kanske du klarat jämna halvor men det är förstås så mycket annat som spelar in som andel långpass, röda och vita muskelfibrer, träningsbakgrund osv. Men jag hävdar bestämt att ett jämnt maratonlopp är att föredra.

Men bra sprunget hursom! :-)[/quote']

Detta kan stötas och blötas hur mycket som helst och var och en blir salig på sin tro. I ytterligare tillägg till nästföljande 2 inlägg av Stefan (+fru) Sand och Lars-Erik säger jag såhär:

 

Osannolikt att man gör ett perfekt lopp första maran, precis som när man debuterar på ÖS/VL. Så det får man se som lärdom för nästa. Nu vet jag vad det innebär att tävlingslöpa 27k i snitt 4:30-tempo och vad det kan göra med kroppen och vad det får för konsekvenser om man har 15k kvar. Därmed större chans att jag klarar av det tills nästa gång.

Det var med stort intresse jag kollade ditt resultat för att se om du lyckades bättre än mig i din första mara då vi hade samma tanke om tidsbuffert och ungefär lika lång förberedelsetid inför loppen.

och även samma ide om att det är lika bra att ladda på ordentligt.

 

Resultatet blev att på min stockholmsmara hade jag ca 1 min snabbare vid 21,1 men ca 2 min sämmre sluttid.

Så helt klart funkar inte tidsbuffert något vidare för min andra mara startade jag ändå hårdare och fick ändå sämre sluttid.

Edited June 5, 2008 by joakim.j

[Lars-Erik]

Jag hittade precis skidglids-examensarbetet som gjorts i Stures Hogmarks forskargrupp. Har ej hunnit läsa något själv ännu utan har mest tittat på bilderna. =)

 

Vad är ditt PB på halvmara då ?

1:21:18 om jag kommer ihåg sekunderna rätt. (Lääänge sedan nu... =) )

Tanken med att ha flera målsättningar är att ha någon reservplan att falla tillbaka på om drömscenariot skiter sig, men det gäller förstås samtidit att inte ge upp och sänka målsättningen för lätt. =)

Bra Niklas att du hittat detta på nätet. Detta är precis det examensarbete jag fått förmånen att få följa framväxten av på nära håll. Och dessutom sett många fler mikrobilder av skidor preparerade på andra sätt.

till Stefan Sand: Och denne Peter är precis den person du talade med när du besökte oss i Uppsala. Han är verkligen en duktig elev och jag hoppas att han fortsätter forska inom ämnet.

 

Jag anser att detta arbete och de bilder som visas delvis besvarar många frågor som tidigare dryftats på denna tråd och andra trådar om stålsicklat-glidvallat etc.

Som synes har även olika borstningar stor betydelse och det vet ju alla experter men det tror jag inte är så klart för alla motionärer.Bilderna på t.ex. sidorna 18, 20, 22,29 är enligt min mening mycket intressanta och även de teoretiska förklaingar som givits.

 

För att anknyta till tråden: Det är inte konstigt att jag numera kunnat genomföra 8 Vasalopp/öppna spår på samma sicklade skidor utan tillstymmelse till glidvalla. Och dessutom bättre än åren just innan. Men detta arbete visar att det förmodligen går att preparera mina skidor att glida tom. bättre fortfarande utan glidvalla ! Nya sicklar, rillrar, eller motsvarande verktyp, + ny kunskap kan absolut ge detta.

Tack Peter, Sture och andra. Och tack även till Leonid som först gjorde oss uppmärksamma på denna nya möjlighet att preparera skidorna.

[Lars-Erik]

Eftersom just denna tråd omnämns på så många ställen i debatten (t.ex. den som initierats av Tony Pölder) men kanske är lite svåröverskådlig efter att ha utvecklats under nu c:a 2.5 år så tar jag mig friheten att göra en pers(s)onlig sammanfattning bl.a. för nytillkomna vänner på skidforum:

 

Mitt första "idiottest" när jag själv insåg att stålsickling kan vara ett vasst alternativ (när jag inför mitt arbete som opponent för Kuzmins licavhandling i Feb. 2006 åkte 18 mil, 9 mil på stålsicklade och 9 mil med glidvallade, och åkte på i stort sett samma tid strax över 6 timmar, se mitt första inlägg) var mitt skidlivs största chock. Jag kunde nästan inte sova, jag var nog den som var säkrast att detta INTE kunde fungera innan jag gjorde detta första test före licpresentationen . Tänk på att jag i detta läge åkt 33 Vasalopp och några öppna spår många gånger på kanonbra vallade skidor bl.a. av Skigo och min gode vän Jan Erik Hasselström (far till skid OL världsmästarinnan Lena).

 

Efter att nu åkt TRE år på SAMMA sicklade skidor så har jag följande tillägg till mitt numera rätt så stora pers(s)onliga test (omfattande 72 skidmil):

 

Teståkare: Lätt överviktig gubbe numera 64 år, och nu även känd på skidforum.

Test: 3 Vasalopp och 5 öppna spår 2006-2008 på SAMMA SICKLADE SKIDOR (utan att toppa med någon glidvalla vid något tillfälle).

Tider: 2006: Öppna spåren 5.29 och 5.50; Vasalopp: 6.41

2007: Öppet spår söndag: 6.31; Vasalopp 6.31

2008: Öppna spåren: 5.57 och 5.56; Vasalopp: 6.38

Medalj vid två av tillfällena

Tidigare 32 år åktes alla lopp med vallade skidor; 32 Vasalopp varav medalj vid 22 tillfällen och ytterligare 4 öppna spår

 

Jag drar följande numera (som jag anser) rätt så säkra slutsatser av detta och annat som framkommit på detta skidforum och den forskning och utveckling som gjorts (och där jag haft glädjen att få viss insyn):

 

1. Det går att åka Vasalopp/öppet spår på stålsicklade skidor på ett mycket bra sätt.

 

2. Speciellt för motionärer är stålsickling ett enkelt och mycket vasst ALTERNATIV till traditionell glidvallning och fördelen är större vid riktigt långa lopp (typ Vasaloppet). Dessutom är det kostnads- och tidsbesparande samt miljömässigt och hälsomässigt bättre.

 

3. De tester som gjorts av medlemmar på skidforum indikerar starkt att glidvallade skidor tappar i glid efter en viss sträcka medan stålsicklade skidor i stort sett behåller glidet. Skillnaderna är dock små och kan vara svåra att säkerställa i praktiken t.ex. på Vasaloppet.

 

4. De allra flesta (inte alla) som SJÄLVA PRÖVAT stålsickling och uttalat sig på skidforum ser ut att ha positiva erfarenheter (t.ex. från resultat på seedningslopp/ Vasalopp/öppet spår etc). Jag tror faktiskt att ALLA motionärer uttalat sig positivt om stålsickling av träningsskidor.

 

5. Även rillning (speciellt vid varma fören) har en positiv effekt och det har även gjorts intressanta försök med att kombinera dessa tekniker på olika sätt (även med vallning inblandad). Allt detta har definitivt öppnat för att vi inför nästa säsong har mycket nytt att undersöka och det skulle inte förvåna mig om det kommer något nytt genombrott på handredskapssidan (sicklar, rillrar, etc) eller beträffande material och optimal utformning av skidor.

Anm: Den nya Primateriasickel är ett exempel på vidareutveckling i denna riktning som (eventuellt) kan komma att få viktig betydelse att ytterligare förbättra sicklings/rillningstekniken .

Helt klart är att både struktur och den (relativt lilla) del av belaget som ligger an mot snön är slät

har betydelse för glidet.

 

Anm: Hur det ovanstående kommer att påverka elit och elitmotionärer är jag osäker om. Helt klart är att det finns de på skidforum i både första startgrupp och elitled på Vasaloppet som åker stålsicklat på Vasaloppet. Med ytterligare förbättringar av denna teknik och dessutom att den går att kombinera med viss glidvallning gör att jag gissar att allt fler även av denna kategori (kanske även i landslagskretsar) kommer att ta till sig detta som ett alternativ och komplement även för dem.

 

 

Önskemål inför säsongen: Att Vasalöparen gör slag i saken och REDOVISAR de tester stålsicklat-glidvallat de utlovat i flera nummer under flera år.

* Vi borde kanske kräva detta officiellt från sklidforum ?

 

Och att nu SWIX och Tony Pölder lovat att redovisa sina tester är en stor bonus så att även viktiga aspekter beträffande glidvalling kan bedömas på ett rättvisande sätt och inte utelämnas för spekulationer av olika slag (t.ex. av allt för entusistiska stålsicklare).

[MC Hammer]

Ofta snackas det om “stålsickling vs stenslip”.. men borde inte dessa tekniker kunna kombineras. Stensliparna har lagd ned mycket möda på att ta fram strukturer för olika fören. ”Leoniderna” (d.v.s. sicklarna) säger att även en mycket bra stenslip(are) ger bromsande microhår. Stålsickeln sägs vara mycket bra på att ta bort microhår men det är mycket jobb för att ta bort en stenslipstruktur.

 

Vet ej om det nämnts tidigare i denna och andra trådar i ämnet' date=' men borde inte en bra prepp vara att stenslipa och sedan stålsickla ytan ren men utan att sickla bort slipstrukturen. Denna yta kan sedan åkas ovallad eller vallad och så är alla nöjda och glada.

 

Enkla stålsicklar har väl funnits i ”alla tider” och använts på ungefär sådant sätt som beskrivet ovan. Men nu finns det bättre stålsicklar i och med de senaste årens utveckling.[/quote']

Jag TROR att Primateria menar att man kan göra på detta sätt med deras nya sickel. Som ett exempel i sin broschyr på bra användning skriver de:

Exempel 1: Du har en stenslipad struktur. Drag lätt med polersickeln så att endast topparna på ytan avverkas. Detta ger superfinish på de aktiva glidytorna men med bibehållen struktur i övrigt. Klart !

Kanon! det finns alltså folk som har tänkt på detta. Så bra, då kan jag ägna mig åt annat istället som t.ex. att träna.

Men jag skulle såklart skrivit inlägget i DIN tråd Lars-Erik. Det blev fel.

[Volevodin]

Tack Lars-Erik för en bra sammanställning med objektiv grundton, där du håller dörren öppen för framtida utveckling med stålsickling som bas. (jag tillhör en av de nya och har följdaktiligen ej följt tråden från början)